vad_vi_gor/vatten_och_fiske/ostersjon
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Vatten_och_fiske/755_120_undervatten_copyright_forstyrelsen.jpg

 

Natur och Miljö dyker i Östersjön

Vattentema i Finlands Natur

Ensidig och halvfärdig handlingsplan för skarv

02.10.2017 kl. 09:47

Kommunala avlopp under lupp

05.12.2014 kl. 11:00

Vattenbristen drabbar de fattigaste

12.09.2013 kl. 22:07

Bristfällig mudderövervakning

31.05.2012 kl. 17:55

Östersjöns ljusröda guld

10.04.2012 kl. 16:06

Natur och Miljö har antagit Helsingfors och Åbo stads Östersjöutmaning

Vi lovar att köpa ekologiska varor som mötestraktering och fortsätter upplysningsarbetet kring miljöfrågorna som är viktiga för Östersjön.

Östersjöns ljusröda guld

10.04.2012 kl. 16:06
Lax är en värdefull och eftertraktad fisk och därför har hela Östesjöns laxbestånd redan länge varit nära att dö ut. Investeringar har gjorts för att trygga artens fotlevnad, men bestånden har inte repat sig. Finlands Natur nr 1/2012.

Just nu utarbetas nya kvoter och åtgärdsprogram inom EU för att bevara Östersjölaxen (Salmo salar). EU-kommissionen anser att endast 10 procent av laxstammen borde utnyttjas inom fisket. Laxen är listad i habitatdirektivet och är därmed skyddad. Medlemsländerna längs Östersjön tvistar nu om vem som skall få fiska lax och hur fisket skall bevakas.

 

Luktar sig fram till födelseplatsen
Den eftertraktade laxen har en mycket intressant livscykel som innefattar långa vandringar, vilket försvårar fiskeförvaltningen. Efter att laxyngel kläckts stannar de kvar i älven i 1–5 år tills de vuxit sig 12–18 centimeter långa. Laxen kallas då smolt och börjar vandra ner till havet. Redan efter några månader kan laxar från norra Östersjön påträffas i havets södra delar.


Efter att ha levat 1–5 år i havet börjar laxen vandra tillbaka till älven där den kläcktes för att leka. Med hjälp av älvens specifika doft orienterar sig laxen fram, och det har visat sig att laxarna till och med känner igen bifloderna. Det här innebär att laxar parar sig med individer från samma område, vilket har skapat genetiskt åtskilda stammar. Mycket sällan händer det att en individ förvillar sig in i en annan älv än den där den kläcktes. Då detta sker får den lokala laxstammen ett tillskott nya gener. Efter leken driver laxarna nedströms. De få individer som når havet repar sig snabbt och kan vandra upp igen för att leka följande vår.
  
Genetisk mångfald hotas av blandfiske
Längs Östersjöns kust finns många älvar med små laxstammar. Den genetiska mångfalden är värdefull i sig, men den förbättrar även laxens chans att överleva om miljöförhållandena förändras drastiskt. De stora älvarna i norra Sverige och Finland producerar majoriteten av alla laxyngel i Östersjön och speciellt Finland anser sig ha rätt till stora fångstkvoter. 
Efter andra världskriget förändrades laxfisket. Tidigare fiskades lax främst i älvar och längs kusten, men efter kriget inleddes blandfiske (fångst av lax härstammande från olika älvar) till havs. Rovfisket till havs har haft en kraftigt negativ inverkan på många laxstammar och idag ser man få och småväxta laxar återvända för att leka.
I Lettlands och Litauens laxfloder blir vattnet ofta över 20 grader varmt. Det är sällsynt att lax förekommer naturligt i så pass varmt vatten. De specialiserade stammarna kan visa sig vara mycket viktiga för att östersjölaxen skall kunna adaptera sig till klimatförändringen. Det skulle vara katastrofalt om dessa några hundra laxar skulle fångades till havs på grund av blandfisket.
Sverige har fastslagit att utsjöfisket skall fasas ut fram till 2013. Fisket skall ske nära älvmynningarna för att uttaget ur stammarna skall kunna regleras bättre. I Finland har Jord- och skogsbruksministeriet gett en förordning om laxfiske fram till sommaren 2012. Ministeriet konstaterade att förordningen inte kan binda Finland till någonting som eventuellt händer 2013 och föreslog en fiskekvot för Finland på 3 000 laxar i egentliga Östersjön under perioden 1.1–31.5.2012. Efter att bland annat Ålands Landskapsstyrelse uttryckte sig kritiskt mot denna sänkning, är det slutliga förslaget i förordningen 4 000 laxar. Ärendet tas upp i riksdagen under februari.
Under 2012 skall Finlands totala fångst uppgå till 31 667 laxar, en minskning på 51 procent sen 2011. Detta kanske låter lovande, men fram till medlet av december 2011 hade finländska fiskare bara fångat 31 431 laxar, hälften av den tillåtna kvoten. Kvoterna kan inte fyllas, vilket visar att antalet laxar är alarmerande låg.

 

Utplantering samhällsekonomiskt en dålig affär
Unga laxars dödlighet till havs är mycket stor. Ingen kan säga exakt vad dödligheten beror på. Antagligen är det flera faktorer som spelar in. Bland annat sjukdomar, rovdjur och dödlighet som bifångst vid sillfisket har utpekats som betydande orsaker. Speciellt utplanterade laxars dödlighet är stor, endast 3–6 procent återvänder till vattendraget där de sattes ut.
De årliga utplanteringskostnaderna för laxar i vattendragen som rinner ut i Finska viken har under de senaste åren varierat mellan 600 000 och 750 000 euro. Majoriteten av alla laxar som fångas i Finska viken är utplanterade. Utplantering utförs främst av kraftbolagen som dämt upp älvar och andra vattendrag och därmed förstört laxens livsmiljöer. De naturliga bestånden har under en lång tid fortsatt att minska trots att investeringarna för att skydda dem varit stora. Situationen är allvarlig. Skyddsåtgärderna måste förändras så att de naturliga östersjölaxarna kan återskapa livskraftiga bestånd.
Om man bara räknar yrkesfiskarnas vinster är utplanteringen inte lönsam ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, enligt Vilt- och Fiskeriforskningsinstitutets utredning från 2005. Investeringar i yrkes­fiskares arbetsredskap i relation till fångstens värde (3,4 euro/kilogram) samt de utplanterade fiskarnas stora dödlighet är de största orsakerna. Vid fritidsfiske har fångsten ett större värde (21 euro/kilogram), vilket gör utplantering i detta syfte samhällsekonomiskt lönsam.
Finländska forskare har lagt fram tanken att kraftbolagen skulle åläggas att trygga laxens genetiska mångfald och integritet genom att finansiera restaureringen av lekplatser, bygge av laxtrappor och andra
natursvårdsåtgärder, istället för att satsa stora pengar på utplanteringar som varken kan anses trygga artens fortlevnad effektivt eller trygga yrkesfisket på ett kostnadseffektivt sätt. 

 

Hållbar laxförvaltning på Irland
Irland tolkar habitatdirektivet så att laxens genetiska mångfald måste bevaras och att detta gör blandfiske omöjligt. Irland sänkte fiskekvoterna stegvis från 2002, och 2007 förbjöds blandfisket helt. Med en klumpsumma på 30 miljoner euro köpte staten ut yrkesfiskare som bedrev blandfiske. Numera tillåts laxfiske endast i floderna och i vissa fall vid deras mynning. Den omfattande förvaltningsplanen och systemet med fisklicenser som säljs för ett begränsat antal fiskar styrs av institutet Inland Fisheries Ireland (IFI). Hälften av licensförsäljningsintäkterna går till IFI för att upprätthålla systemet.
Alla laxproducerande vattendrag är under ständig uppföljning. Fiske tillåts bara då tillräckligt många laxar återvänder för att leka enligt vattendragsspecifika målsättningar som baserar sig på bottenyta och geografisk placering. Systemet är uppbyggt så att regionala fiskeandelslag distribuerar plastmärken som fästs på varje fångad fisk. Varje fiskare, även fritidsspinnfiskare, får ett visst antal plastmärken och får fånga lika många fiskar som han har märken.
Fiskeandelslagen är skyldiga att rapportera om alla fiskar som fångats. Om färre än tio fångade individer rapporteras, förbjuds fisket i vattendraget tills tillräckliga bevis finns för att populationen åter är livskraftig. Därför lönar det sig inte att underrapportera fångsten. Om laxstammen i ett vattendrag istället mår bra och fler laxar produceras än målsättningsvärdet, så får de lokala fiskarna dela upp laxarna sinsemellan.

Välmående miljö tryggar laxen
För att laxen skall överleva är det viktigt att älvarnas vatten är rent och bottnarna lämpliga för yngelproduktion. Restaurering av förstörda älvar är svårt. Det finns bara några få exempel på laxar som återvänt till älvar efter att stammen en gång försvunnit. Restaureringsprojekt måste fokusera på att återskapa de ekosystemfunktioner som gått förlorade. Ett fritt rinnande vattendrag skapar konstant nya grusbottnar genom erosion av stränderna. Många åar och älvar har rensats och rätats ut för att underlätta flottning av timmer. En av de viktigaste åtgärderna är att återskapa vattendragets ursprungliga slingrande lopp och låta död ved ackumuleras naturligt på bottnen.
Östersjölaxen måste skyddas och miljön förbättras så att vi i framtiden kan njuta av fisk som både är hälsosam och fångats enligt ekologiskt hållbara principer.

 

Fakta / lax
– en liten fettfena utan fenstrålar på bakryggen kännetecknar alla lax­-   fiskar
– laxen kan hoppa fyra meter högt i forsar. Tänk hur högt du står vid   kanten av ett fem meters simhopptorn och tänk dig att hoppa nästan lika högt upp ur vattnet!
– laxens livslängd är upp till 15 år
– en 8–10 kilogram stor hona är över 6 år gammal då hon lägger 10 000    romkorn genom att gräva gropar där hon lägger 100 romkorn i taget

 

Skribenten är vattenvårdsexpert
vid Natur och Miljö

Lena Avellan