vad_vi_gor/skog_och_mark/myrar_och_torvtakt/myrtyper
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Skog_och_mark/Sommar gulsangare.jpg
 

Myrtyper

Man har definierat ungefär 80 myrtyper i Finland. Många olika faktorer kan användas för att definiera myrtyper. I Finland brukar man använda Cajanders traditionella botaniska myrtypsklassificering. Enligt den kan man urskilja några huvudgrupper, vilka kan spjälkas upp i mer specifika typer. Ofta hör myrar inte entydigt till någon av huvudgrupperna utan klassas som en kombinationstyp (t.ex. rikkärrs-tallmosse).

Skogskärr (fi: korpi) är trädbevuxna. De är för det mesta grandominerade, men frodiga skogskärr kan ha betydande lövträdsinslag. Skogskärren har ursprungligen varit allmännare i södra än i Norra Finland, men i och med utdikningarna finns det nu lika mycket på båda områdena. Samtliga skogskärrstyper klassas i hela Finland som hotade, i söder i betydligt högre grad än i norr.

Mossar (fi: räme) är förhållandevis karga växtplatser. Det klart dominerande trädslaget är tall. Typiska växter på mossen är getpors, odon, ljung och kråkbär. Mossar uppstår då karga mineraljordar försumpas eller då torvskiktet växer och myren blir kargare. Mossar har utdikats effektivt sedan 1950, över hälften ( i södra Finland ¾) av de ursprungliga mossarna är utdikade. De flesta mosstyper klassas inte som hotade i Finland, vissa typer är inte hotade ens i södra Finland.

Fattigkärr (fi: neva) är trädlösa myrar med relativt sur mark. Här växer bland annat starr och tranbär. Uppskattningsvis 1/3 av Finlands fattigkärr är utdikade. De flesta fattigkärrstyperna är inte hotade i norr men hotade eller nära hortade i södra Finland.

Rikkärr (fi: letto) är näringsrika trädlösa myrar. Jordmånen är mindre sur än på andra myrtyper. Majoriteten av Finlands hotade myrväxter växer på rikkärr. En stor del av framför allt södra Finlands rikkärr har i tiden gjorts om till åkrar. Efter år 1950 har ungefär 95 % av södra Finlands rikkärr förstörts. Samtliga rikkärrstyper i Finland klassas som hotade, i södra Finland som akut hotade.

Madkärr (fi: luhta) uppstår på platser med konstant vattentillförsel, t.ex. på landhöjningsstränder och översvämningsmarker. De förekommer i anslutning till vatten och kan vara både trädbevuxna och trädlösa. Madkärr utvecklas ofta vidare till andra myrtyper. Deras relativa andel av myrmarken är störst i söder och längs kusten, alltså i Svenskfinland. Typiska växter här är klibbal, pors, svärdslilja, svart- och gråvide och i söder bl.a. missne. Eftersom madkärren är så våta och ofta svåråtkomliga har de i större grad än andra myrar skonats från dikning. Bland madkärren finns både hotade och ohotade typer.

Källor: SY8/2008: Suomen luontotyyppien uhanalaisuus, Carl-Adam Hæggström