vad_vi_gor/miljopolitik
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Host myrdimma.jpg

Utlåtande om utkast till skötselplan för vargstammen i Finland

14.01.2015 kl. 08:52
Till jord- och skogsbruksministeriet
Naturresursavdelningen
Dnr 2333/444/2014
Natur och Miljö har tagit del av utkastet till förvaltningsplan och vill som sin åsikt framföra följande:

I utkastet till ny skötselplan (t.ex. målsättning 7) ses vargen primärt som en naturresurs i likhet med egentliga viltarter som t.ex. hare eller älg, vilkas stammar är starka ur ett ekologiskt perspektiv. Natur och Miljö ifrågasätter kraftigt denna utgångspunkt. Vi anser att vargpolitiken bör utgå ifrån att vargen är en del av den finländska naturen och att vargen primärt skall värderas på denna grund.

Vargen är klassad som starkt hotad (EN) i den senaste röslistan för Finland (Rassi m.fl. 2010). Stammen är i dag så liten att kriterierna för gynnsam bevarandestatus i enlighet med EU:s habitatdirektiv inte på långt när uppfylls. Detta framgår även klart av Finlands rapporter till EU om hur habitatdirektivet förverkligats. Dessa grundläggande ekologiska och juridiska aspekter lyser med sin frånvaro i den nya skötselplanen. På flera ställen i planen (t.ex. sid 16) används formuleringar som helt felaktigt antyder att den finländska vargstammen redan nu skulle uppfylla kriterierna för gynnsam bevarandestatus. I avsnitt 4.2 likställs begreppet gynnsam bevarandestatus rentav med begreppet minsta livskraftiga vargpopulation, vilket helt saknar vetenskapliga belägg och är helt oacceptabelt.

Natur och Miljö anser att den grundläggande målsättningen för en nationell skötselplan för vargstammen bör vara att stammen skall växa från nuvarande kritiskt låga nivåer. En första mellanetapp för de närmaste åren är att nå upp till nivån 25 förökande familjegrupper. Det är synnerligen viktigt att noga följa vargstammens utveckling på den ryska sidan av gränsen, eftersom den är av stor betydelse för bedömningen av gynnsam bevarandestatus för den finländska populationen. I förslaget till skötselplan beskrivs på ett förtjänstfullt sätt den finländska vargstammens centrala betydelse för den skandinaviska stammen som allvarligt hotas av inavel. Natur och Miljö efterlyser en gemensam nordisk förvaltningsplan för varg.

Den primära orsaken till den dramatiska nedången i den finländska vargstammen från år 2007 är tjuvjakt. Förslaget till ny skötselplan bygger på tanken att vargens situation skulle förbättras om att den legala jakten ökar. Natur och Miljö vill påpeka att antalet familjegrupper inte kommer att öka om antalet vargar som dödas hålls på nuvarande nivåer, även om jakten skulle klassas som laglig. Natur och Miljö anser att man inte bör gå in för beståndsvårdande jakt. Fokus bör fortfarande vara vid att öka vargens skygghet mot människan och avlägsna individer som utgör ett faktiskt allvarligt hot mot människoliv och husdjur som har skyddats mot rovdjursangrepp.

I förslaget ingår vissa lovvärda åtgärder som förebygger tjuvjakt genom att öka risken för åtal och fällande dom. Natur och Miljö ser det dock som problematiskt att man i en nationell skötselplan nöjer sig med att konstatera att byasamfunden har en central roll och sedan bara uttrycker en förhoppning om att attityderna gentemot tjuvjakt blir negativare (s 17).

Natur och Miljö är djupt bekymrad över det starka rovdjurshat och de rädslor som florerar i den offentliga debatten. För att vargstammen skall kunna uppnå en gynnsam bevarandestatus måste acceptansen för vargens närvaro öka, särskilt på de områden där det finns familjegrupper.

Förslaget till ny skötselplan bygger på tanken att acceptansen ökar om lokalbefolkningen får större makt i beslut om vargjakt. Det finns tyvärr ingen garanti för att den här strategin skulle leda till en förbättring ur vargens perspektiv. Skötselplanen borde fokusera betydligt mera på de grundläggande orsakerna till rovdjurshat och rädslor. Betydligt större uppmärksamhet borde ges åt åtgärder som dels ökar finländarnas kunskaper om vargens beteende och dels om hur man kan förebygga att varg och andra rovdjur skadar husdjur.

Formuleringen av målsättning 5 i förslaget åskådliggör ett grundläggande problem: Man har kopplat ihop två helt skilda åtgärder, dels 1) förbyggande av skador och dels 2) att åtgärda (dvs. ersätta) olägenhet som har uppstått. Vad värre är betonas konsekvent det senare framom det förra. Natur och Miljö anser att en kraftig satsning på att förebygga skador är det enda långsiktigt hållbara sättet att säkerställa att människor och vargar kan leva och verka på samma områden. I Finland och i andra delar av världen där vargar och andra stora rovdjur förekommer finns en stor mängd kunskap om hur man kan skydda liv och egendom mot rovdjur. Den stora utmaningen är att sprida denna kunskap till de människor som bor och verkar i områden med familjegrupper. För detta krävs långsiktiga satsningar av en helt annan storleksklass än det som nu ingår i förslaget.

Utvecklingsprojektet som beskrivs i bilaga 6 är ett bra exempel på verksamhet som borde få betydligt större resurser. Inom detta område finns det utrymme för teknisk utveckling och nya innovationer som har en potentiellt global marknad.

I den nuvarande skötselplanen är landet indelat i olika delområden med specifika målsättningar gällande stammens utveckling. Enligt förslaget till ny skötselplan skulle man övergå till att se enskilda familjegrupper som den primära enheten för skötselåtgärder. Natur och Miljö understöder detta men vill samtidigt peka på en allvarlig brist i förslaget: Det ingår inga mekanismer som säkerställer att nya fungerande familjegrupper uppstår, vilket är en förutsättning för att vargstammen skall uppnå en gynnsam bevarandestatus.

I värsta fall kan den föreslagna formuleringen (målsättning 1) tolkas så, att man endast ämnar bevara de familjegrupper som existerar vid den tidpunkt då programmet godkänns. Den inkonsekventa användningen av termerna revir och familjegrupp i skötselplanen är problematisk. Det finns en stor mängd potentiella revir, som skulle kunna upprätthålla en livskraftig familjegrupp av vargar.

Biologiskt sett är det korrekt att fokusera mera på antalet familjegrupper som förökar sig än på det totala antalet vargar i landet. Begreppet gynnsam bevarandestatus kan emellertid inte tillämpas på enskilda familjegrupper (målsättning 1). Natur och Miljö föreslår att målsättningen helt enkelt skulle vara att familjegruppen lyckas föda upp ungar som klarar sig till vuxen ålder.

Familjegrupperna har inte varit ovanligt stora i Finland. Sålunda finns det ingen grund för tesen att jakt på enskilda individer i familjegrupper (Avsnitt 4.2) skulle ge någon märkbar nytta.

I utkastet lyfts förtroendet för rovdjursforskningen upp som ett problem. Förslaget till skötselplan innehåller flera förslag gällande större öppenhet, vilket Natur och Natur och Miljö understöder. Däremot anser Natur och Miljö att man i beredningen kraftigt har underskattat bakomliggande problem som okunskap om vetenskaplig metod och negativa attityder gentemot akademisk forskning. Dessa borde åtgärdas på ett bredare plan inom ramen för den finländska vetenskapspolitiken.

De föreslagna åtgärderna gällande ökad information är helt otillräckliga. Natur och Miljö anser att fördomar, missförstånd och desinformation gällande vargens beteende är ett av de största hindren för en välfungerande rovdjurspolitik i Finland.

Enligt förslaget (Avsnitt 2.2) skulle en av rollerna för den ”vargreviransvariga” vara utbildning av bl.a. unga och jägare. I Finland är det är självklart fritt fram för vem som helst att erbjuda utbildning och fortbildning till vem som helst, men det här behöver inte nämnas i en nationell skötselplan. Natur och Miljö anser, att den nationella skötselplanen för vargstammen endast skall omfatta och legitimera sådan utbildning och informationsspridning som bygger på vetenskaplig forskning och i första hand genomförs av myndigheter och forskningsinstitutioner. Natur och Miljö anser att rovdjursforskningen borde få betydligt mera resurser för informationsspridning.

Natur och Miljö anser att rovdjursförvaltningen även i framtiden bör handhas av tjänstemän. Gränsen mellan myndigheter och lokala kontaktpersoner som gör volontärinsatser får inte suddas ut. Det är främmande för finländsk förvaltningskultur att ge volontärer den officiella titeln ”vargreviransvarig”.

Natur och Miljö understöder varmt den övergripande målsättningen att människan och vargen skall kunna leva och verka på samma områden. Däremot är den allmänna beskrivningen av vad detta mål innebär väldigt snäv, när man i skötselplanen helt fokuserar på att öka människors påverkningsmöjligheter. Natur och Miljö anser att de lokala samarbetsgrupperna inte bara skall ”reflektera” (fi pohtia) över hur förebyggande åtgärder genomförs (målsättning 3). Förebyggande av skador och spridning av på forskning baserad information om vargens beteende bör vara i fokus i den finländska vargpolitiken.

Sammanfattning

Ovan beskrivs några av de grundläggande problem som Natur och Miljö ser i det nuvarande förslaget. Mot denna bakgrund är det klart att skötselplanen bör omarbetas grundligt innan den kan föras vidare till en politisk nivå för godkännande. Natur och Miljö medverkar gärna i den fortsatta beredningsprocessen.

 

Högaktningsfullt,

 

Natur och Miljö rf

Bernt Nordman,

verksamhetsledare