vi_publicerar/utlatanden
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Sommar ormbunksrotfjaeril.jpg

Artiklar i Finlands Natur

Så beräknas belastningen

22.12.2014 kl. 12:40

Stoppa klimatorättvisan

05.12.2014 kl. 11:02

Klimatförändringen märks i Bhutan

05.12.2014 kl. 10:58

Dags att ro klimatavtalet iland

05.12.2014 kl. 10:54

Kommunala avlopp under lupp

05.12.2014 kl. 11:00

Utlåtande till riksdagens miljöutskott om vattenlagspropositionen

30.09.2010 kl. 11:45
Hänvisning: RP 277/2009 rd

Natur och Miljö uttrycker sin tacksamhet över möjligheten att bli hörd vid behandlingen av vattenlagsreformen och vill som sin åsikt framföra följande:

Allmänna synpunkter

Natur och Miljö anser att den föreslagna reformen skapar en tydligare vattenlag som bättre uppfyller principerna för modern miljölagstiftning. Ett exempel på detta är att även registrerade miljöföreningar ges rätt att anhängiggöra ärenden (14 kap 14 §). Regeringens proposition bygger på en mycket lång beredning och Natur och Miljö anser det vara mycket positivt att regeringen under justitieministeriets ledning lyckats utarbeta en proposition med goda förutsättningar att godkännas.

Natur och Miljö vill här lyfta fram några särskilt betydelsefulla förbättringar i propositionen samt vissa frågor som tyvärr hittills inte fått tillräckligt stor uppmärksamhet i den politiska debatten.

Ovillkorligt tillståndshinder

Under beredningen riskerade frågan om ovillkorligt tillståndshinder att stjälpa hela vattenlagsreformen. Natur och Miljö anser att regeringens förslag är en godtagbar kompromiss och att det inte finns några tungt vägande skäl att förändra nuvarande praxis gällande ovillkorligt tillståndshinder (3 kap 4 §). Det nya kravet på utlåtande av statsrådet i för samhället betydelsefulla projekt (11 kap 6 §) utgör enligt Natur och Miljös bedömning inget betydande hot mot skyddet av vattennaturen.

Skydd av vissa typer av vattennatur

Natur och Miljö stöder förslaget att vattenlagen skall skydda vissa sällsynta, känsliga och hotade vattennaturtyper (2 kap 11 § 1 mom). Skyddet skall vara kategoriskt för att underlätta entydiga tolkningar så att biodiversitet bevaras och ekosystem förblir intakta. Det finns vägande skäl för att komplettera listan över skyddade vattennaturtyper på två punkter;

1) Den ekologiskt viktiga naturtypen där landhöjningen skapar en succession från havsvik till flada och slutligen till glosjö beaktas endast i viss utsträckning i lagförslaget. Skyddet av denna för Östersjön unika naturtyp är otillräckligt eftersom den kraftiga tidsaspekten och alla successionsstadier inte beaktats. Det krävs en mycket speciell typ av grund havsvik med en tröskel vid mynningen för att en fladasuccession skall vara möjlig. Dessa grunda havsvikar åtnjuter inget som helst skydd enligt nuvarande vattenlag och propositionen innebär ingen förbättring. Om grunda havsvikar inte skyddas, kommer flador i ett längre tidsperspektiv att försvinna helt.

2) Bäckar i naturligt eller nästan naturligt tillstånd är en beklagligt sällsynt naturtyp, speciellt i södra Finland. Dessa bäckar har en rik akvatisk biodiversitet och stöder även terrestrisk biodiversitet.

Natur och Miljö föreslår följande tillägg i Skydd av vissa typer av vattennatur
(2 kap 11 § 1 mom)

Luonnontilaisen enintään kymmenen hehtaarin suuruisen fladan esiasteen, fladan, kluuvijärven tai lähteen, puron tai sen osan taikka muualla kuin Lapin maakunnassa sijaitsevan noron tai enintään yhden hehtaarin suuruisen lammen tai järven luonnontilan vaarantaminen on kielletty.

Det är förbjudet att äventyra de naturliga förhållandena i fladors förstadier, flador eller glon på högst tio hektar eller källor, bäckar eller någon del av den, någon annanstans än i landskapet Lappland, tjärnar eller sjöar på högst en hektar eller rännilar.

Muddring

Natur och Miljö har under många år lyft fram miljöhoten från olika typer av muddringar. Muddring är en miljöförsämrande åtgärd som i princip alltid borde vara tillståndspliktig. Natur och Miljö anser att det är fullständigt förlegat att behandla muddring som en allemansrätt och är besviken över att propositionen inte utgör någon förändring (2 kap 6 §). Natur och Miljö vädjar till riksdagen att ännu överväga detta. För att garantera att vi även i framtiden har friska och intakta vattenekosystem bör muddring styras ännu tydligare och kraftigare.

Ett betydande framsteg vad gäller reglering av muddring utgörs av kravet i 2 kap 15 § 4 mom enligt vilket den projektansvariga för en småskalig muddring i anmälan om muddring skall bifoga information om övriga kända muddringsprojekt i verkningsområdet. Detta innebär att ett stort muddringsprojekt inte kan spjälkas i många delar så att varje del ligger under gränsen för tillstånd. Dessutom blir det enklare för tjänstemän att bedöma den verkliga effekten på ett ekosystem då den sammanlagda omfattningen av muddringar i området klarläggs.

Gällande muddring borde regeringens proposition förbättras på följande punkter;

1) Dumpning av muddermassor bör alltid ske på land när detta är möjligt. Enligt HELCOM:s rekommendation 13/1 får man inte dumpa muddermassor i vatten inom Östersjöns område.
Enligt regeringens förslag finns inga begränsningar för dumpning av muddermassor i vatten från icke-tillståndspliktiga muddringar (<500 m3 muddermassa). Det förutsätts endast en anmälan till vattenägaren senast 30 dagar innan ingreppet. Däremot kräver dumpning på land markägarens tillstånd.

Natur och Miljö föreslår en förändring så att dumpning i vattenområde kräver vattenägarens tillstånd (2 kap 6 §). Därtill borde tolkningen av 2 kap 15 § 4 mom preciseras i lagens motiveringar så att planen för dumpning av muddermassor alltid tydligt beskrivs i anmälan.

2) Lagförslagets största problem beträffande styrning av muddring är den allt för korta anmälningstiden för muddringar som inte kräver miljötillstånd (2 kap 15 § 1 mom). Enligt förslaget skulle anmälningstiden vara endast 30 dygn. ELY-centralernas miljöövervakare har ingen reell chans att i samarbete med kommunens miljövårdsmyndighet granska anmälan ändamålsenligt under så kort tid.
Ett muddringsingrepp är aldrig brådskande. Det finns alltså ingen tvingande orsak till en så kort anmälningstid. Jämförelsevis föreslås 60 dygn vara anmälningstiden för dikning (5 kap 6 § 1 mom), vars konsekvenser är betydligt lättare att bedöma. Muddringar påverkar vanligen grunda strandområden med riklig vattenvegetation. I dessa områden är lekplatser för många fiskar och här lever många utrotningshotade arter t.ex. kransalger. Naturvärdena kan bara uppskattas med säkerhet under sommarmånaderna. Eftersom muddringar av miljöhänsyn skall utföras under hösten eller vintern är en 30 dagars anmälningstid inte ändamålsenlig. En längre anmälningstid skulle minska mängden ingrepp som bygger på bristfällig planering och vilka i dagens läge belastar miljömyndigheterna avsevärt i form av efterhandsövervakning.

Natur och Miljö föreslår att anmälningstiden för muddringar som inte kräver miljötillstånd skall vara ett helt kalenderår (2 kap 15 § 1 mom).

3) Enligt propositionen skulle gränsen för en tillståndspliktig muddring vara 500 m3 muddermassa (3 kap 3 § 7 mom). I det tidigare propositionsutkastet (28.1.2009) föreslogs en lägre gräns på 300 m3 muddermassa. Höjningen har motiverats med att man vill undvika att i för hög grad belasta de myndigheter som behandlar tillståndsansökningar. Natur och Miljö anser att man på detta sätt äventyrar lagens grundläggande syften.

Natur och Miljö föreslår att gränsen för tillståndspliktiga muddringar skall sänkas till 300 m3 muddermassa (3 kap 3 § 7 mom).


Med ovan nämnda tillägg samt med hänvisning till Finlands naturskyddsförbunds ställningstaganden anser Natur och Miljö att vattenlagsreformen bör godkännas före utgången av nuvarande riksdagsperiod.

Högaktningsfullt,


Vattenvårdsexpert Lena Avellan
Natur och Miljö rf