vi_publicerar/debattartiklar
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Host amiral ronnbar.jpg
 

Klarhet i avloppsreningen

12.09.2011 kl. 10:39
Förvirringen kring förordningen om glesbygdens avloppsvatten bara växer. De senaste insändarna och artiklarna i Hbl (7.9, 26.8, 27.8) visar att okunskapen fortfarande är stor.
Förordningen bygger entydigt på belastningstal i 3 § och reningsgraden som definieras i 4 §. Per person och dygn godkänns ett näringsämnesutsläpp på 5 g organiskt material, 0,33 g fosfor och 8,4 g kväve.
Förordningen innebär ingen automatisk räkning på tusentals euro för hushållen. Dyra minireningsverk är inte den enda lösningen. En komposterande toalett producerar inget svartvatten och använder man fosfatfria tvättmedel underskrider näringsämneshalterna i gråvattnet förordningens gränsvärden. Moderna komposterande toaletter är mycket mer än bara ett hål och ett ämbar, till utseendet kan de likna vattenklosetter och de kan installeras i många slags utrymmen. Andra fungerande lösningar är t.ex. infiltrationsbäddar. Många hushåll kan klara sig utan åtgärder, medan andras investeringar bara uppgår till några hundra euro. Fungerande avloppsrening höjer dessutom fastighetens värde.
Ingen vill se sin egen strand igenslammad av alger eller avloppsvatten i sin egen dricksvattenbrunn. Enligt allmänt accepterade principer inom modern miljölagstiftning skall förorenaren betala för reningsåtgärderna. Samtidigt skall kommunerna med stöd av statlig finansiering axla sitt ansvar och bygga ut avloppsnätverk samt garantera att det avloppsvatten som leds till reningsverken renas med högsta möjliga reningsgrad.

 

Lena Avellan