vad_vi_gor/vatten_och_fiske/ostersjon/muddring
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Vatten_och_fiske/vagor_host.jpg

Läs innan du muddrar!

Planerar du att muddra i din vik för att förbättra förutsättningarna för simning eller båttrafik?

Då hoppas vi att du bekantar dig med den här broschyren och funderar på alternativ för att uppnå det resultat du önskar. Ladda ner eller beställ Din vik är värdefull.

Muddring upprör grannarna och undervattensnaturen

Se på den sargade strandremsan på bilden ovan. En liten passage genom vassen för att just jag ska kunna köra min lilla båt ända fram till min lilla stuga. Det låter som ett mycket oskyldigt muddringsprojekt. Men om alla tänker så?

Varje muddring innebär en risk för att undervattensnaturen skadas. Summan av alla småskaliga muddringar har en betydande inverkan på vundervattensnaturen längs kusten.

Natur och Miljö uppmanar stugägare att undvika muddring. Antalet muddringar skall minimeras. En gemensam brygga med grannarna är ofta en bra lösning - då fördelas dessutom underhållskostnaderna på flera stugägare och bara ett muddringsprojekt behöver genomföras. Muddringar skall alltid utföras under senhösten eller vintern. På våren och sommaren är undervattensnaturen mycket känsligare för ingreppen, eftersom havsbottnen täcks av undervattensväxter som behöver solljus och fiskyngel simmar omkring i vattnet. Om en muddring är nödvändig skall den utföras med minsta möjliga inverkan på naturen.

Varför undvika muddring?
Muddring rör upp partiklar från bottnen och havet blir grumligt. Ju mer finfördelat och lerigt bottenmaterialet är, desto längre tid tar det för partiklarna att sedimenteras på nytt så att vattnet åter blir klart. När vattnet blir grumligt når solljuset inte ända ner till växterna på bottnen. Växterna behöver solljus och vissnar därför i grumligt vatten. I grunda vikar bildar vattenväxterna ofta en tät matta på bottnen. De fungerar som ett näringsämnesfilter för fosfor och kväve som rinner ner i vattnet från land. Dessutom håller mattan av undervattensväxter sedimentet på plats. När växterna försvinner hålls sedimentet inte längre på plats. En ond cirkel uppstår. Allt fler partiklar frigörs från bottnen och vattnet blir allt grumligare.

Under en muddring frigörs olika ämnen från sedimentet. Sedimenten är den slutliga platsen där fosfor och kväve samlas. Om stora mängder fosfor och kväve frigörs vid muddringen kan det leda till att man genast ser kraftigare algblomningar. Också skadliga ämnen kan vara bundna till sedimentet. Om det frigörs höga halter av skadliga ämnen kan omedelbara skadliga effekter upptäckas, t.ex. att fiskrom eller fiskyngel dör. Om halterna är låga finns det en stor risk för att man inte lägger märke till att något inte står rätt till. Effekterna på ekosystemet uppstår långsamt och kan till exempel innebära att halten skadliga ämnen småningom ökar i vuxna fiskar.

Dumpa muddermassorna på land!
Dumpning av sediment som muddrats upp har också en stor effekt på undervattensnaturen. Muddermassor skall alltid dumpas på land, långt ifrån vattenlinjen. Östersjön är känsligt för många störningar och dumpning i vattnet skall undvikas. Vid småskaliga muddringar placeras muddermassorna ibland felaktigt nära strandlinjen eller inne i vassruggarna. Näringsämnen läcker ut från muddermassan och bidrar till övergödningen i viken. Om muddermassa dumpas inne i en vassrugg kan det leda till att små träd småningom växer fram mitt i vassen. Där kan rovfåglar sitta på lur och hota de fåglar som annars skulle kunna finna skydd i vassen.

Natur och Miljö vill göra alla uppmärksamma på riskerna med muddring. Speciellt grunda vikar eller flador är ytterst känsliga. De ska inte muddras om det är osäkert hur ingreppet påverkar undervattensnaturen. Enligt den nya vattenlagen (587/2911) skall alla muddringsingrepp anmälas till NTM-centralen 30 dygn innan projektet inleds. Då muddermassan överstiger 500 m3 krävs miljölov.