vad_vi_gor/vatten_och_fiske/ostersjon
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Vatten_och_fiske/755_120_undervatten2_copyight_forstyrelsen.jpg

 

Natur och Miljö dyker i Östersjön

Vattentema i Finlands Natur

Ensidig och halvfärdig handlingsplan för skarv

02.10.2017 kl. 09:47

Kommunala avlopp under lupp

05.12.2014 kl. 11:00

Vattenbristen drabbar de fattigaste

12.09.2013 kl. 22:07

Bristfällig mudderövervakning

31.05.2012 kl. 17:55

Östersjöns ljusröda guld

10.04.2012 kl. 16:06

Natur och Miljö har antagit Helsingfors och Åbo stads Östersjöutmaning

Vi lovar att köpa ekologiska varor som mötestraktering och fortsätter upplysningsarbetet kring miljöfrågorna som är viktiga för Östersjön.

Bristfällig mudderövervakning

31.05.2012 kl. 17:55
Den nya vattenlagen kräver tillstånd för muddringar på mer än 500 kubikmeter. Mindre muddringar måste anmälas till den regionala NTM-centralen. Men här räcker resurserna inte för att bedöma miljökonsekvenserna. Finlands Natur nr 3/2012.

Även småskaliga muddringar kan vara problematiska för skärgårdens vattenvegetation och fisklekplatser.

 

En ny vattenlag med målsättning att bättre skydda vattenmiljön då den utnyttjas trädde i kraft vid senaste årsskifte. Natur och Miljö bidrog tillsammans med andra miljöorganisationer till att skärpa bestämmelserna för småskaliga muddringar för att minimera dessas skadliga inverkan i skärgården.
Ett klart framsteg var att gränsen för tillståndspliktig muddring nu går vid 500 kubikmeter. Tidigare var allmän praxis att en anhållan om miljötillstånd krävdes först då muddermassornas volym översteg 1 000 kubikmeter.
Gustav Munsterhjelm, miljövårdschef i Raseborg, välkomnar den sänkta gränsen men är inte nöjd med hur anmälningen av muddringar på mindre än 500 kubikmeter sköts.
– Tidigare tog vi i kommunerna emot muddringsanmälningarna och då kunde vi med vår lokalkännedom bedöma om det planerade ingreppet var så stort att anhållan om miljötillstånd krävdes. Vi har också ofta kunnat besöka de aktuella platserna i skärgården. Nu skall alla anmälningar skickas till den regionala NTM-centralen och där finns varken tillräckligt med resurser eller lokalkännedom för en tillräckligt noggrann bedömning av varje enskilt fall.
Saku Härkönen, inspektör på Nylands NTM-central håller med.
– Våra personresurser tillåter besök på muddringslokalerna bara i enstaka fall. Under de senaste åren har resurserna för vattenövervakning minskats från fyra till tre årsverken.
Tidigare fick Nylands NMT-central ta emot 60–70 muddringsanmälningar per år. Om alla anmälningar som tidigare behandlades huvudsakligen i kommunerna nu skickas till NTM-centralen kan man vänta sig kring 200 anmälningar per år.
– Vi ska alltså prestera mer med mindre resurser. I det här avseendet har utvecklingen gått åt fel håll, konstaterar Härkönen.

Överenskommelse mellan kommuner och NTM-central
Munsterhjelm är också kritisk till att anmälningarna om kommande muddringar inte behöver lämnas in tidigare än 30 dagar före det planerade ingreppet.
– En så kort tidsfrist är absurd, speciellt om vi skall hinna ut och inspektera platserna innan vi ger ett utlåtande.
Munsterhjelm har i alla fall i samråd med Nylands NMT-central kommit överens om att Raseborg får ta del av muddringsanmälningarna genast efter att de inkommit och registrerats på NMT-centralen. Enligt Härkönen har också de andra västnyländska kommunerna ställt sig positiva till ett sådant förfarande, medan intresset i de östnyländska kommunerna inte varit lika stort.
På Borgå miljövårdsbyrå berättar miljöinspektör Arto Lankinen i alla fall att man också här bett NMT-centralen om att få ta del av muddringsanmälningarna. Han bedömer att man i Borgå rätt väl under de senaste åren kunnat begränsa muddringens miljöeffekter, bland annat genom att förorda att muddringsarbeten utförs på hösten och vintern då den biologiska aktiviteten i vattnet är lägre och ekosystemens känslighet mindre.

Muddervolymen inte ensam avgörande
I Raseborg med sin vidsträckta skärgård är trycket att muddra stugstränder och småbåtsfarleder speciellt stort. Därmed ökar behovet att minimera skadorna på känsliga områden, såsom fisklekplatser och värdefull undervattensvegetation.
– Vi håller nu på att införa alla utförda och tilltänkta muddringar i en GIS-databas. Dessutom planerar vi i samråd med yrkeshögskolan Novia att göra upp en ”vattengeneralplan” där alla kända värdefulla områden ingår. Det här ska göra det lättare att minska muddringens skadeeffekter, berättar Munsterhjelm.
Han betonar också att muddervolymen inte ensam är avgörande för hur stora skadorna på den angränsande miljön kan bli.
– Det finns områden som överhuvudtaget inte borde utsättas för muddringar. Det finns exempel på muddringar som resulterat i uppgrumlat vatten i åratal efter ingreppet på grund av kraftiga vattenströmmar.
Arto Lankinen i Borgå håller med. Muddringsprojekt som hotar naturvärden i närbelägna Natura 2000-områden kan begränsas eller helt förbjudas även om muddermassornas volym ligger klart under 500 kubikmeter.
Text & foto: Magnus Östman