vad_vi_gor/vatten_och_fiske/avloppsvatten/kretsloppstankande
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Vatten_och_fiske/Sommar spegling.jpg
 

Kretsloppslösningar ger stabilitet

Kretsloppslösningar är nödvändiga för att vårt samhälle skall bli ekologiskt hållbart. Problem i miljön uppstår när ett ekosystem kommer ur balans. Östersjön tillförs höga halter av näringsämnen som brutits på andra sidan jorden. Genom att kretsloppsanpassa vår avloppsvattenshantering och vårt jordbruk skulle vi inte behöva importera näringsämnen. När samma näringsämnesmolekyler cirkulerar mellan hav och land uppstår balans i ekosystemet.

Fosfor bryts idag i stor skala i apatitgruvor i Syd Amerika. Dessa näringsämnen omvandlas kemiskt till gödsel som sprids ut på våra åkrar. Maten vi odlar innehåller fosfor och därmed hamnar fosforn slutligen genom våra toaletter via reningsverken, i havet. I havet gör för höga fosforhalter skada, men på åkern behövs fosforn. Ett hållbart system att hantera det fosforhaltiga slammet som uppstår i reningsverk skulle innebära att man tar tillvara fosforn och återbördar den till åkern. Det är nödvändigt att utveckla detta kretslopp. Inom 50 – 90 år bedöms fosforfyndigheterna i gruvorna sina. Då måste vi kunna återanvända den värdefulla fosforn.

I dagens läge förekommer problem med att direkt sprida slam från reningsverk på åkrarna, eftersom slammet också innehåller skadliga ämnen som skulle anrikas i åkermarken. Många åkrar har gödslats kraftigt under flera årtionden, vilket innebär att man inte skulle se någon nämnvärd inverkan på skördemängderna under 20 år om man slutade gödsla med fosfor idag. Jordbrukare behöver tillföra kväve till många åkrar, men inte fosfor. Genom att separera urin som innehåller stora halter kväve från avföring som har hög fosforhalt, skulle man kunna utveckla lokala lösningar för att producera ekologiskt hållbar kvävegödsel. Produktion av konventionell kvävegödsel är mycket energiintensiv och därmed inte en hållbar lösning.

Djurhållning i jordbruket måste kretsloppsanpassas så att gödsel inte ses som problemavfall, utan som en värdefull råvara. Samarbete mellan växtodling och djurhållning skall främjas. Genom att förädla gödseln kan näringsämnena återanvändas och energiåtgången för frakt av råvaror halveras, då man inte längre behöver importera näringsämnen. Områdesplanering av jordbruket skall främja samarbete, vilket kräver en helomvändning av utvecklingen eftersom djurgårdarna och växtodlingen i dagens läge geografiskt blir allt mer separerade från varandra.

Det är nödvändigt att utveckla olika lösningar för kretsloppsanpassning av samhället och det bör stödas med offentliga medel.