vad_vi_gor/vatten_och_fiske/avloppsvatten/kommunala_losningar
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Vatten_och_fiske/755_120_undervatten_copyright_forstyrelsen.jpg
 

Reningsverkens effektivitet varierar

Foto: Magnus Östman

Den största andelen av allt avloppsvatten, renas i kommunala reningsverk. Därför är det mycket viktigt att det ställs höga reningskrav på reningsverken och att de fungerar problemfritt året runt. Näringsämnesutsläppen från de kommunala reningsverken regleras av miljötillstånd. Tillstånden kan ibland vara gamla och kan till och med helt sakna krav på kväverening. Natur och Miljö anser att alla kommunala reningsverk måste uppfylla höga reningskrav.

På nationell nivå ligger reningsgraden för fosfor på 95 %, kväve 60 % och organiskt material 97 %. Kvävereningsgraden varierar mest. Speciellt små reningsverk är känsliga för större fluktuationer i avloppsvattensvolymerna. Vid kväverening utnyttjas bakterier. Om bakterierna slås ut av en störning i tillförseln av avloppsvatten kommer orenat kväve att rinna genom processen och ut i vattendragen. Reningsverk måste alltid dimensioneras så att de klarar av att även ta emot de största avloppsvattensflödena. Genomrinning får inte tillåtas.

Avloppsreningsvåtmarker fungerar som extra filter mellan reningsverken och naturen. Speciellt vid de mindre kommunala reningsverken skulle det vara bra att leda det renade vattnet genom en specialbyggd våtmark. I det moderna samhället används många ämnen som är skadliga då de kommer ut i vattenmiljön och anrikas i organismernas vävnader. Miljöskadliga ämnen som medicinrester, dioxiner, perfluorerade ytbehandlingsämnen och olika tungmetaller kan inte renas i reningsverken. I våtmarker kunde även dessa ämnen bindas.