vad_vi_gor/miljo_och_livsstil
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Sommar tordmular.jpg

Kör med giftfri båtbotten!

Båtägare vet att obehandlade båtbottnar koloniseras av bakterier, alger, havstulpaner och blåmusslor. Visa miljöhänsyn genom att bekämpa påväxten med mekanisk rengörning, ta upp båten i mån av möjlighet när den inte används eller använda fysikaliskt verksamma bottenfärger.

Påväxten ökar friktionen mellan båten och vattnet, vilket leder till att bränsleförbrukningen stiger. För att förhindra detta används giftiga bottenfärger, s.k. antifoulingfärger, som läcker ut gifter och ställer till med stor skada i vattenekosystemet.

Gifterna påverkar vattenmiljön
För att förhindra att vattenorganismer fäster sig på båtbotten under vattenlinjen målas båtarna ofta med antifoulingfärger som läcker ut giftiga ämnen som långsamt löses ut ur färgen. Det är vetenskapligt bevisat att gifterna inte bara påverkar påväxten på båtbottnen utan hela vattenmiljön. Speciellt i hamnområden kan gifthalter som är skadliga för vattenorganismer uppmätas.
Risken för skador är störst i grunda havsvikar. Effekterna av gifterna förvärras eftersom de kommer ut i vattnet under sommaren som är en känslig tid då vattenlevande växter och djur fortplantar sig. I flera fall har högre halter uppmätts än organismerna tål. Särskilt blåstången, som är en nyckelart i Östersjön, har visat sig vara känslig för dessa ämnen. Redan vid mycket låga halter minskar dess förmåga att gro. Många andra arter är beroende av tångbältet för sin överlevnad.

Giftiga ämnen i båtbottenfärger
I antifoulingfärger för fritidsbåtar används främst kopparföreningar, ibland även zinkföreningar. Dessutom tillsätts också organiska ämnen som bekämpningsmedel.
Ur färger med kopparföreningar löser sig kopparjoner som redan i små koncentrationer ökar dödligheten hos alger, vattenloppor och fisk. De hämmar också blåstångens fortplantning. Dessutom är koppar bioackumulerande, dvs det anrikas i levande organismer. Även zinkföreningar är väldigt giftiga för vissa kräftdjur och fiskar. Zink bioackumuleras också, framför allt i alger och organismer i sedimentet, som till exempel blötdjur. Organiska tennföreningar har också använts i båtbottenfärger, men dessa är inte längre tillåtna på grund av sin extrema giftighet. Också föreningar med arsen och kvicksilver är förbjudna.
De organiska ämnena är framför allt giftiga för alger och vattenväxter. De flesta av dem är bioackumulerande och bryts ner långsamt. Väldigt små mängder av dessa ämnen kan orsaka minskningar av algmängder och artantal, vilket kan få allvarliga följder i vattendragens näringskedjor. Försök har visat att till exempel halter på någon tiondels mikrogram per liter av den organiska föreningen Irgarol (triatsin) minskar blåstångens förmåga att gro. Andra organiska föreningar som används i båtbottenfärger är diuroni och ditiokarbamat (zinebi, zirami).
Sedan år 2002 övervakar Finlands miljöcentral antifoulingfärgerna på den finländska marknaden, och alla nya färger som släpps på marknaden måste ansöka om tillstånd. På Finlands miljöcentrals webbplats finns en förteckning över de godkända antifoulingfärgerna. Kontrollera att de färger du använder är godkända.

Rent botten utan gifter
De organismer som ställer till med problem på båtbottnar är främst saltvattenarter. Detta innebär att antifoulingfärger är onödiga i insjöar och i Bottenviken. Även på resten av Finlands kust är salthalten så låg att användningen av giftiga bottenfärger är omotiverad. Speciellt om hemhamnen ligger i ett utsötat havsområde, som till exempel i innerskärgården eller i närheten av en älvmynning behövs inte giftfärger även om båten används i saltare vatten. Påväxten sker nämligen främst i hamnen när båten står stilla. De flesta antifoulingfärger är utvecklade för oceanerna där salthalten är högre och är alltför kraftiga för Östersjöförhållanden. Låt båten ligga i sötvatten, till exempel i en älv eller –åmynning, periodvis så dör de flesta marina djur- och växtarter som sätter sig på skrovet.
Genom mekanisk rengöring kan båtbottnen frigöras från påväxt utan giftiga färger. Genom att tvätta båten regelbundet blir du av med påväxten och om båten tvättas innan påväxten blir för kraftig är det lättare att hålla den ren resten av säsongen. Algpåväxt gör att de större arterna lättare kan fästa sig. Det finns dessutom olika typer av färger som bildar en hård yta på båtbottnen och därmed underlättar rengörning med högtrycksspolning.
  • Uppman din hemhamn och båtklubb att investera i en båttvätt som används när båten ligger i sjön. I den är det lätt att också tvätta större båtar med köl.
Ta upp båten när den inte används om det är möjligt. Speciellt för mindre båtar är detta ett bra sätt att undvika påväxt. Sjösätt inte heller båten före du vet att du kommer att använda den och ta upp båten i tid på hösten. Om du dessutom kan ta upp båten på land under den tid havstulpanslarverna fäster sig (i slutet av juli, början av augusti) undviker du en stor del av påväxten.
Fysikaliskt verksamma färger är till exempel färger som gör ytan så glatt eller porös att organismerna inte kan fästa sig på ytan. Fråga dock först din färghandlare om giftigheten hos dessa färger, eftersom en del av färgerna avger en liten mängd gifter.
  • Då du skrapar eller slipar bort den gamla giftfärgen är det viktigt att färgskrapet inte når naturen. Skrapet är giftigt och ska tas om hand som problemavfall. Det finns även en sorts dammsugare som tar tillvara färgresterna då man slipar båten. Fråga i din hemhamn efter en skrapdammsugare.

 

Källor och lästips:

Finlands Miljöcentral om båtbottenfärger, www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=53702&lan=SV

Tipset har uppdaterats i juli 2007.