vad_vi_gor/miljo_och_livsstil
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Gullpudra.jpg

Se upp med hårfärger

 

Föredrar du blåa slingor, gröna tofsar eller kanske sommarbleka ränder? 

– Grälla karamellfärger i japansk Candy pop-stil är inne bland ungdomar. Eller Ecaille-färger. Man bleker, tonar och färgar slingor så det ger ett naturligt intryck, berättar frisör Riku Tuovinen, Butik.

Sextio procent av hans kunder färgar idag håret. Sex–åtta gånger per år får våra europeiska hår i medeltal en ny färg. Intresset för att färga håret bland barn och unga ökar hela tiden trots att produkterna inte rekommenderas för barn under 16 år. I en svensk intervjustudie från år 2013 fann man att 27 procent av flickorna och 9 procent av pojkarna som var 12 år gamla vid något tillfälle hade färgat håret. (Miljöhälsorapport 2013, Institutet för Miljömedicin IMM). I Danmark rekommenderas gravida och ammande mödrar att undvika att färga håret.

Dilemmat är att om man börjar färga håret tidigt och fortsätter livet igenom blir den sammanlagda exponeringen för kemikalier stor. Risken för att utveckla kontaktallergi ökar. 

 

Det finns olika sorters hårfärger. De permanenta färgerna eller oxidations-färgerna täcker 70–80 procent av marknaden inom EU. Då du färgar
håret sker en kemisk process i flera steg. Ett ämne bleker hårets naturliga färg och ett annat gör att färgen tränger in i hårstrået. Semipermanenta färger tränger bara in i hårets ytliga struktur och försvinner efter 6–8 tvättar. 

Ytterligare finns det färger som marknadsförs som ekologiska. Men enligt Läkemedelsverket i Sverige finns det inga regler för hur termen ekologisk får användas i marknadsföringen av kosmetiska produkter. Det betyder att ekofärg kan innehålla samma slag av allergena ämnen som finns i oxidationsfärger i kombination med naturligt växtextrakt som motiverar namnet.

 

Henna består av torkade blad från en buske, Lawsonia intermis. Men tyvärr innehåller många hennaprodukter dessutom helt andra ämnen. Det kom fram vid svenska Läkemedelsverkets projekt Hårfärgskoll 2014, där det gjordes 1 300 kontroller landet runt. 39 procent av alla hårfärger visade sig vara felmärkta och 36 produkter innehöll förbjudna ämnen. 

2012 lät Säkerhets och kemikalieverket Tukes testa 15 hårfärger till salu i Finland. Slutresultatet var att fem av dem drogs bort från marknaden. 

Hösten 2003 började EU kartlägga vilka ämnen industrin använder i hår-färgningsmedlen efter en amerikansk studie som visade samband mellan användning av hårfärger och urinblåsecancer. Industrin ombads lämna in beskrivningar av ungefär 300 kemiska ämnen som används i hårfärger. År 2012 hade 181 av ämnena lagts till på kosmetikaförbundets förbudslista. 

Fokus har nu flyttat från cancer-risken till risken för allergier. I ett pressmeddelande 2015 kommenterade Cancerföreningen i Finland en undersökning som påvisade ökad risk för bröstcancer bland hårfärgare med att sambandet är möjligt, men ännu behövs mer forskning innan det kan fastställas. Men Cancerföreningen riktar skarp kritik mot att det är kemikaliebranschen som själv testar och bedömer om produkterna är säkra.

 

Många ämnen som används i hår-färgningsmedel har allergiframkallande egenskaper, till exempel ämnet
Parafenylen-diamin (PPD) som var förbjudet i Sverige före EU-inträdet. Men inte mer idag. Nu behövs bara en varning på förpackningen. Tillverkare gör idag reklam för att produkterna inte innehåller PPD. Men hur ska en konsument veta att till exempel toluen-2,5-diamin (TDA), som industrin kan ha ersatt det med, är lika allergiframkallande? Eller att resorcinol är upptaget på internationella kemikaliesekretariatets lista över hormonstörande ämnen?

Hur de växande mängder hår-färger som vi duschar ut i avloppet påverkar miljön vet vi inte. Vi känner till att vissa ämnen är giftiga för vattenlevande organismer, men hur de samverkar och påverkar oss i ett längre perspektiv är oklart. 

 

Henrika Mercadante, Finlands Natur nr 1/2016