vad_vi_gor/miljo_och_livsstil
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Var blasippor.jpg

Bli av med ovälkomna gäster

Visst kan jättelokan och jättebalsaminen se vackra ut när de blommar, men båda är främmande arter som aggressivt sprider sig i vår natur. För trädgårdsodlaren gäller det att se till att de inte får den chansen!

 

På senare år har man allt mer börjat uppmärksamma hur lätt vres-rosen (Rosa rugosa) sprider sig från trädgårdar och parker. I skärgården har den på många håll okontrollerat brett ut sig på sandstränder där den förkväver all övrig växtlighet.

Stadsekolog Kaarina Heikkanen vid Helsingfors miljöcentral berättar att vresrosen och andra ovälkomna växtarter i första hand sprider sig då växtavfall från trädgårdar dumpats i skogskanter och liknande platser utanför trädgården. Det här bör man som ansvarskännande trädgårdsodlare definitivt undvika.

– Då man röjer i sin trädgård måste alla delar från de främmande, invasiva växterna placeras i slutna insamlingkärl. Mindre mängder kan sättas i blandavfallets sopkärl, säger hon.

Man bör absolut undvika att placera det här avfallet i komposten på den egna gården. Vresrosen kan börja sprida sig vegetativt från rötter och stammar och för övriga, främmande växter, såsom jättebalsamin (Impatiens glandulifera), jättelokor (Heracleum spp.) och sliden (Fallopia spp.) gäller att de sprider sig lätt med hjälp av fröna.

Den ansvarsfulla trädgårdsodlaren tänker efter både en och två gånger innan hen överhuvudtaget planterar någon av de naturfrämmande växterna. På webbportalen vieraslajit.fi finns omfattande information (på finska) om vilka de besvärligaste arterna är, hur man känner igen dem och hur man bäst bekämpar dem.

 

Allmänt taget är våren och försommaren den bästa tiden att bekämpa främmande växter eftersom man då kan få bort dem innan de hinner blomma och sätta frö.

Det bästa resultatet får man om flera naturvårdare slår sig ihop och ordnar bekämpningstalkon. Det här sysslar redan en del stadsdelsföreningar och naturskyddsföreningar med.

– Jättebalsamintalkon lämpar sig väl för ett bostadsbolags medlemmar eftersom den arten är lätt att dra upp med rötterna, säger Heikkanen.

Värre är det med jättelokorna, som med sin höjd på upp till fem meter (!) och sin enorma fröspridning är verkligt utmanande att få bukt med. Lättast går det då jättelokorna är bara några decimeter höga. Då kan man gräva upp dem och deras rötter, men man får vara beredd att gå ned till 30 centimeters djup i jorden. Man kan också skära av stjälkarna nära marknivå och sedan täcka över hela beståndet med mörk plast, vilket förhindrar fotosyntes och ny tillväxt hos de kvarvarande växtdelarna. Oftast räcker inte en bekämpningsomgång, utan det krävs att man upprepar åtgärderna flera år i följd för att slutligt bli av med jättelokorna.

Vid all bekämpning av jätte-lokor måste man använda heltäckande kläder och handskar för att skydda sig mot deras skadliga växtsaft. Får man den på huden finns risk för frätskador och blåsor, speciellt om huden utsätts för solsken. Också andningsskydd rekommenderas eftersom många är känsliga mot växternas starka aromer.

 

Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2015