Utlåtande on rapporten “Luonnonsuojelulainsäädännön arviointi – Lain toimivuus ja kehittämistarpeet”

Natur och Miljö vill med tacksamhet över möjligheten att ge ett utlåtande framföra följande synpunkter:

1. Allmänt om rapporten

Utvärderingsrapporten är väl gjord och ger en bra överblick av behoven av att utveckla naturvårdslagstiftningen. Natur och Miljö kan omfatta de övergripande slutsatserna och åtgärdsförslagen gällande lagstiftning. Natur och Miljö anser dock att juridiska frågeställningar gällande t.ex. särskilda beslut om inrättande av SAC-områden eller genomförande av gamla skyddsprogram på statens mark bör ses som sekundära i förhållande till målsättningen att skapa effektivare verktyg nya skyddsåtgärder. Nuvarande skyddsprogram och andra åtgärder är utan tvivel otillräckliga för att uppnå målsättningen att bevara den finländska naturens mångfald. Detta bör även vara utgångspunkten för beredningen av en ny biodiversitetsstrategi. Miljöförvaltningens resursbrist är ett större problem är bristerna i den nuvarande lagstiftningen.

En central slutsats av utvärderingen är att naturvårdslagstiftningen från år 1996 i stort sett fungerar. Det finns således inga behov av en grundlig reform under nästa regeringsperiod. Däremot finns det uppenbara behov av en begränsad revidering. Därtill anser Natur och Miljö att naturskyddsmekanismerna inom annan lagstiftning bör stärkas, bl.a. genom att miljötillståndsprövning skulle inkludera effekter på naturens mångfald.

2. Detaljerade synpunkter om vissa frågeställningar

2.1 Ekologiska korridorer

Rapporten lyfter förtjänstfullt fram betydelsen av ekologiska korridorer, som kopplar samman de enskilda skyddade områdena. Många av de nuvarande enligt naturvårdslagen skyddade områdena är så små och isolerade, att de inte med säkerhet kan upprätthålla livskraftiga populationer av de hotade arterna. Natur och Miljö anser att kravet på ekologiskt ändamålsenliga avgränsningar borde skrivas in i lagen. Samtidigt borde man på lagnivå kräva att funktionerande ekologiska korridorer bevaras och skapas i anslutning till skyddade områden.

2.2 Ekosystemtjänster

Förståelsen av ekosystemens värde för människan har ökat tack vare lanseringen av begreppet ekosystemtjänster. Även om naturens ekonomiska betydelse endast ger en begränsad bild av naturens alla värden, bör information om ekosystemtjänsterna bli en viktigare del av beslutsunderlaget i t.ex. miljötillståndsärenden. Natur och Miljö föreslår därför, att bedömningen av ekosystemtjänsterna skulle inkluderas i miljökonsekvensbedömning enligt MKB-lagen.

2.3 Fredningsbestämmelser för privata naturskyddsområden

Natur och Miljö vill lyfta fram en frågeställning som inte har tagits upp i rapporten, nämligen hurudana begränsningar som ingår i besluten om inrättande av naturskyddsområden på privat mark i enlighet med naturvårdslagens § 24. Natur och Miljös uppfattning är, att det för tillfället finns allt för stora skillnader mellan skyddsbeslut som fattas av olika ELY-centraler och under olika år. Det finns ett stort behov av att utreda nuvarande praxis och vidta åtgärder för att förenhetliga och skärpa linjen i frågor såsom jakt, fiske och uttag av brännved.

2.4 Artskydd

Enligt rapporten utgör skyddet av flygekorrens föröknings- och rastplatser enligt naturvårdslagens § 49 och § 72a en betydande belastning för den regionala miljöförvaltningen. Nuvarande praxis ifrågasätts ur effektiv resursanvändningssynvinkel. Natur och Miljö anser att det andra problemet som beskrivs i rapporten, d.v.s. att nuvarande praxis gällande avgränsningar leder till att föröknings- och rastplatserna de facto förstörs och försämras, är betydligt allvarligare med tanke på den allmänna respekten för naturvårdslagen. Natur och Miljö anser, att ministeriernas anvisningar om flygekorreavgränsningar bör korrigeras utgående från naturvetenskaplig sakkunskap. Den år 2004 godkända § 72a, som förutsätter att miljöförvaltningen omedelbart skall göra ett avgränsningsbeslut, är misslyckad så till vida att det under vissa tider på året är svårt att identifiera flygekorrens revir och att lämpliga livsmiljöer tillfälligt kan vara obebodda.

2.5 Tidsbundet skydd

Tidsbundet skydd enligt naturvårdslagens § 25 har prövats främst inom ramen för Metsoprogrammet. Tidsbundet skydd kan i vissa fall vara ett ändamålsenligt verktyg, men det finns ett uppenbart behov av att förtydliga kriterier och anvisningar för när detta verktyg kan användas. Kostnaderna för naturskyddet riskerar bli orimligt höga, om tidsbundna avtal används för att skydda permanenta naturvärden.

2.6 Naturskyddsplanering

Sedan naturvårdslagen trädde i kraft har inga nya naturskyddsprogram i enlighet med § 7 utarbetats. Under 2000-talet har i stället olika typer av frivilliga skyddsavtalsmekanismer testats inom ramen för bl.a. Metsoprogrammet. Natur och Miljö anser, att på forskning baserade naturskyddsprogram, är ett väsentligt verktyg för skyddet av den biologiska mångfalden även i framtiden.  

2.7 Främmande arter

Främmande, invasiva arter utgör ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden. För tillfället är lagstiftningen bristfällig. Natur och Miljö efterlyser i första hand en skild lagstiftning om detta, men i andra hand kunde ramarna för bekämpning av främmande arter fastställas i naturvårdslagen.

Högaktningsfullt,

Natur och Miljö rf

Bernt Nordman
verksamhetsledare

Taggar