Utlåtande om vattenlagskommissionens betänkande 2006:13 om revidering av vattenlagen

Natur och Miljö har tagit del av vattenlagsarbetsgruppens betänkande om revidering av vattenlagen och vill som sin åsikt framföra följande:
Vattenlagsarbetsgruppens mandat var avgränsat till endast vissa delområden i den tidigare vattenlagskommissionens betänkande. Natur och Miljö vill i sitt utlåtande ta ställning till såväl frågor som vattenlagsarbetsgruppen behandlade som vissa andra vissa viktiga frågeställningar, som inte nämns i arbetsgruppens betänkande.

1. Statsrådets undantagslov (Betänkandets avsnitt 2)

Natur och Miljö motsätter sig arbetsgruppens förslag, att skapa en ny mekanism enligt vilken statsrådet kunde bevilja undantag från vattenlagens allmänna förutsättningar för tillståndshinder. Natur och Miljö anser, att vattenlagens skyddsbestämmelser redan inkluderar samhällets helhetsintresse och att det således inte finns något behov av att i en särskild process väga samhällsnyttan mot exempelvis naturvärden.
Natur och Miljö anser, att arbetsgruppens förslag till 3 kap. 5 § bör strykas.

2. Skyddet av bäckar i naturtillstånd (Betänkandets avsnitt 4)

Arbetsgruppen anser, att skyddet av bäckar i naturtillstånd bör garanteras genom lagstiftning (s 12). Enligt Natur och Miljös uppfattning skulle denna målsättning bäst förverkligas genom att i enlighet med Finlands naturskyddsförbunds förslag inkludera bäckar i de naturtyper som är skyddade enligt vattenlagen (kommissionens förslag till 2 kap. 9 §). Arbetsgruppen har dock valt att endast förtydliga behovet av tillstånd för vattenhushållningsprojekt, som äventyrar bevarandet av en bäckbädd i naturtillstånd (3 kap. 2 §). Regleringen av andra former av verksamhet, som kan påverka bäckarnas naturtillstånd, skulle därmed förbli i bl.a. skogslagen och miljöskyddslagen. Natur och Miljö delar inte arbetsgruppens uppfattning, att den föreslagna ändringen skulle avskräcka de flesta projekt (s 13).
Natur och Miljö anser, att bäckar i naturtillstånd borde inkluderas i 2 kap. 9 §.

4. Fiskeriekonomiska ersättningar (Betänkandets avsnitt 6)

Natur och Miljö anser, att arbetsgruppens förslag att likställa penningmässiga och konkreta fiskbeståndsvårdande åtgärder är ett steg i alldeles fel riktning. Så som arbetsgruppens själv konstaterar i sitt betänkande (s 20), har den ursprungliga idén med fiskeriekonomiska krav varit att bevara de ursprungliga fiskstammarna. Dammar och andra projekt har åstadkommit stor skada för fiskstammarna i en stor mängd vattendrag.
Som kompensation tillämpas i dag huvudsakligen utplantering av fiskyngel. Natur och Miljö anser, att man i stället i allt högre grad borde eftersträva att återställa fiskens vandringsmöjligheter och på andra sätt stärka de naturliga stammarnas reproduktionskapacitet. Arbetsgruppens förslag skulle leda till att den monetära aspekten skulle förstärkas medan värdet av exempelvis genetiska unika fiskstammar fördunklades.
Arbetsgruppen har avgränsat sin analys till förhållandet mellan fiskevårdsskyldighet och fiskerihushållningsavgift. Natur och Miljö anser emellertid, att även förhållandet mellan olika former av fiskevårdsskyldigheter borde preciseras i den fortsatta beredningen. Ett sätt kunde vara att helt stryka fiskutplantering i 3 kap. 13 § 3 mom., som då skulle lyda sålunda:
Fiskevårdsskyldigheten kan vara en fiskväg, en fiskeriekonomisk restaureringsåtgärd eller någon annan fiskeriekonomisk skötselåtgärd eller en kombination av dem. Men en fiskevårdsskyldighet kan vid behov införlivas kontroll av åtgärdernas resultat inom det vattenområde som utgör projektets influensområde.

5. Förhållandet mellan vattenlagen och miljöskyddslagen (Betänkandets avsnitt 7.1)

Enligt betänkandet (s 23) har arbetsgruppen behandlat förhållandet mellan vattenlagen och miljöskyddslagen. Arbetsgruppen föreslår att avfallsvattensparagraferna skall överflyttas från vattenlagen till miljöskyddslagen (s 132-137) samt att förordningar, som reglerar hanteringen av muddermassor, skall utfärdas på basen av miljöskyddslagen (14 § 2 mom.). Natur och Miljö stöder förslaget, men anser att:
regleringen av muddringar bör överflyttas i sin helhet från vattenlagen till miljöskyddslagen.

Det är hög tid att slopa det föråldrade sättet att betrakta småskaliga muddringar som en del av allemansrätten. I stället bör muddringsverksamhet jämställas med annan verksamhet med betydande negativ miljöpåverkan. Miljöskyddslagen är den bästa kontexten för detta. Natur och Miljös och WWFs förslag gällande bättre kontroll av muddringar har bifogats detta utlåtande.

En särskild beredning av muddringslagstiftningen borde innehålla bl.a. följande element:
• förbud mot dumpning av muddermassa på vattenområden i enligheten med HELCOM:s rekommendation (§ 6 i kommissionens förslag)
• förlängning av anmälningstiden (§ 14 i kommissionens förslag)
• precisering av tröskeln för miljötillståndsplikt genom bl.a. krav på helhetsanalyser av naturförhållanden och sedimentens kvalitet i områden där muddringar planeras
• licenskrav för muddringsentreprenörer

6. Kontroll (Arbetsgruppens förslag till vattenlag § 11)

När vattenlagskommissionens betänkande skickades på utlåtande var förslaget till förordning om vattenvårdsförvaltning ännu under beredning. Natur och Miljö vill här upprepa den farhåga gällande förhållandet mellan vattenvårdsförvaltningsförordningen och vattenlagen, som ingick i förbundets utlåtande (8.8.2006) till VEHA-kommitténs betänkande:
Enligt VEHA-kommitténs förslag till förordning, skulle de i vattenförvaltningsplanerna nämnda övervakningsbehoven inte binda någon part.
Vattenlagsarbetsgruppen har bearbetat 3 kap. 11 § i kommissionens förslag, men valt att inte göra kontrollbehovet mer bindande. Fortfarande behöver det övervakningsbehov, som nämns i vattenvårdsplanerna endast beaktas när kontorollskyldigheten åläggs i tillståndet (3 kap. 11 § 1 mom.). Natur och Miljö anser, att man i den fortsatta beredningen noggrant bör analysera hur samhället kan säkerställa att all för uppnåendet av en god ekologisk status nödvändig övervakning genomförs. Ett sätt att genomföra detta vore, att ändra den aktuella paragrafen i vattenlagen på följande sätt:
3 kap. 11 § 1 mom.:
I tillståndet skall den projektansvarige vid behov åläggas att kontrollera hur projektets genomförs och vilken miljöpåverkan det har. När kontrollskyldigheten åläggs skall det som i övervakningsprogram för vattnens status som avses i lagen om vattenvårdsförvaltningen har ansetts behövas för övervakningen följas. Uppgifterna från kontrollen av projektet kan utnyttjas vid övervakningen och utarbetandets av förvaltningsplan enligt lagen om vattenvårdsförvaltning.

7. Utkast till vattenförordning

Såvida regleringen av muddringsverksamhet – i motsats till Natur och Miljös förslag – hålls kvar inom vattenlagen, föreslår Natur och Miljö, att ett helt nytt kapitel med preciserade anvisningar gällande muddringsprojekt införs i förordningen i likhet med kapitel 5 om dikningar.

8. Sammanfattning

Natur och Miljö anser, att det fortfarande efter såväl kommitténs som arbetsgruppens betänkanden kvarstår grundläggande problem i vattenlagen. Reformen av vattenlagen har förstärkt elementen av utnyttjande av vattendrag på miljö- och naturskyddets bekostnad. Dessa problem bör åtgärdas förslaget kan gå vidare till behandling i statsrådet och riksdag.

Högaktningsfullt,
Bernt Nordman, verksamhetsledare
Natur och Miljö rf

Taggar