Utlåtande om utkastet till statsrådets förordning om miljöersättning för jordbruket

Natur och Miljö har bekantat sig med utkastet till statsrådets förordning om miljöersättning. Vi vill som vår åsikt framföra följande:

Allmänt om förslaget

I förslaget till förordning ingår många åtgärder som ur miljösynpunkt är viktiga och effektiva. Tyvärr minskar dock finansieringen av den här typen av åtgärder drastiskt jämfört med tidigare programperiod (miljöstödet). Det skulle därför vara utomordentligt viktigt att fördela de begränsade resurserna så att de ur miljösynpunkt effektivaste åtgärderna har en konkurrenskraftig stödnivå på de områden där de bäst behövs. Det är också viktigt att resurser inte slösas på åtgärder eller områden där miljönyttan är marginell.

De föreslagda ersättningsnivåerna för åtgärder som är viktigast ur miljösynpunkt är för låga och borde höjas. Det är positivt att man försökt rikta åtgärderna bättre än tidigare till de områden där de bäst behövs genom så kallade styrningsområden. Styrningsområdena har emellertid definierats allt för grovt, vilket leder till ineffektiv användning av resurserna. För några åtgärder är ersättningsnivån på styrningsområdena något högre än utanför styrningsområdena, vilket är en bra princip. Tyvärr täcker ersättningsnivåerna inte ens på styrningsområdena de verkliga kostnaderna/ inkomstbortfallen.

Pappersarbete som endast ger liten miljönytta, t.ex. odlingsplanering och skiftesvis bokföring, borde vara en del av minimikraven. Natur och Miljö tycker att det är synnerligen dålig användning av samhällets resurser att miljöersättning betalas för den här typen av åtgärder.

Det vore viktigt att säkerställa att inte hela den penningsumma som vikts åt miljöersättningarna binds i början av programperioden. Det bör vara möjligt att välja nya skiftesspecifika åtgärder och miljöavtal även under programperiodens senare år.

Natur och Miljö anser det oförsvarbart att miljöförbindelsen inte innehåller uträkningen av växtnäringsbalanser som en obligatorisk åtgärd. Det vore utomordentligt viktigt att jordbrukaren räknade ut skillnaden mellan hur mycket näringsämnen som tillförs de olika åkerskiftena och hur mycket som avlägsnas i form av skörd. Genom att göra det för flera år i rad kunde jordbrukaren identifiera de skiften som ger liten skörd i förhållande till gödselmängden oberoende av väderleken och från vilka risken för avrinning av näringsämnen därmed är störst. Enligt MTT:s metastudie (1) är exempelvis kvävegödslingsnivåerna, som baserar sig på förväntad skördenivå, alltför höga i de fall då lågt pH i jorden begränsar växternas möjligheter att utnyttja kvävegödseln. Detta leder till ökad risk för avrinning och är oekonomiskt för jordbrukaren.

Paragrafvisa kommentarer

4 §

Röjning av åker är en betydande källa till koldioxidutsläpp som bidrar till klimatförändringen. Samhället borde inte uppmuntra fortsatt nyröjning. Därför borde inte åkrar som röjts efter år 2004 vara stödberättigande inom miljöersättningen.

13 §

Enligt 13 § mom. 1 får en jordbrukare som har ingått en miljöförbindelse årligen använda högst den mängd kväve per hektar åker som anges i förordningens bilagor 2–5 och den mängd fosfor per hektar åker som anges i förordningens bilagor 6–8. De högsta tillåtna fosforgivorna enligt tabellerna är i många fall betydligt högre än vad som är berättigat enligt MTT:s metastudie (2). Om åkerns bördighetsklass är nöjaktig eller högre ger fosforgödsling ingen nämnvärd ökning av skörden. Därmed borde målet vara att åkerns bördighetsklass är nöjaktig och man borde i allmänhet lämna bort fosforgödslingen i kategorierna god och hög. Fosfor urlakas lättare ur åkrar med en hög bördighetsklass.

Natur och Miljö anser att värdet i den första raden i tabell 6 i kolumnen ”hög” borde det vara ”–” i stället för ”0”. Ett streck betyder att det inte under några omständigheter är tillåtet att gödsla med fosfor då åkerns bördighetsklass är hög, vilket betyder att det finns mycket fosfor i jorden från förut. En nolla betyder att jordbrukaren kan gödsla med upp till 6 kg fosfor per hektar ifall de uppnår en hög skörd.

Det är ett problem att det på många husdjursgårdar uppstår mera stallgödsel än vad som får spridas på närbelägna åkrar på grund av att åkrarna innehåller mycket fosfor från förut. Det här beror på att husdjursgårdarna i Finland är koncentrerade till vissa regioner. Det blir dyrt att transportera stallgödsel till växtodlingar längre bort. Det är ändå ingen bra lösning att tillåta så höga gödselgivor att de leder till ökad risk för urlakning av näringsämnen. I stället borde man på olika sätt stöda möjligheterna att sprida ut stallgödsel på åkrar där man idkar växtodling. De facto finns det i det nya landsbygdsprogrammet möjligheter till miljöersättning för att ta emot och sprida stallgödsel och möjligheter till investeringsstöd i ny teknologi för att behandla stallgödseln.

18 §

Enligt 18 § mom. 1 punkt 4 är det möjligt att byta en skiftesspecifik åtgärd under förbindelseperioden om en miljörådgivare så förordar. Natur och Miljö understöder förslaget. Det bör också vara möjligt för jordbrukaren att åta sig nya skiftesspecifika åtgärder under förbindelseperioden så att förbindelsen effektiveras.

20 §

Åtgärden som gäller balanserad användning av näringsämnen är en central del av miljöersättningarna. I åtgärden ingår flera olika delåtgärder (20 § mom. 1 och 2): att göra upp en odlingsplan, att göra markkarteringar, kvalitetstest för åkerjord och skiftesvisa anteckningar, att anlägga skyddsremsor och mångfaldsremsor och att delta i utbildning om miljöersättningen. Natur och Miljö anser att odlingsplanen och skiftesvisa anteckningar över de åtgärder som de facto vidtagits på ett skifte borde vara en del av minimikraven. Det här är uppgifter som kan anses vara en del av jordbruksföretagarens normala verksamhet och normal god jordbrukssed. Därmed bör de inte kompenseras genom miljöförbindelsen, utan resurserna kan styras till åtgärder som ger en faktisk miljönytta.

Kravet på att fylla i en utvärderingsblankett för kvalitetstest för åkerjord kan inte anses vara en miljöeffektiv åtgärd, särskilt som det inte finns krav på att gå ut på åkern och granska åkerjorden.

Det här är den enda åtgärden som är obligatorisk för alla jordbrukare som ingår en miljöförbindelse. Eftersom ersättningen för åtgärden är relativt hög och eftersom den betalas ut till alla odlade skiften på alla gårdar som ingått miljöförbindelse kommer en stor del av den totala finansieringen av miljöersättningar att gå till att finansiera den här åtgärden. Natur och Miljö motsätter sig kraftigt detta förslag, eftersom åtgärden nästan i sin helhet går ut på pappersarbete, vilket i sig inte leder till minskade utsläpp av näringsämnen till vattendrag.

22 §

Natur och Miljö understöder varmt åtgärden som går ut på återanvändning av näringsämnen och organiskt material och genom vilken jordbrukare kan erhålla miljöersättning för att sprida t.ex. fast gödsel från en annan gård på sina åkrar. Natur och Miljö understöder också förslaget om att en gård inte samtidigt kan både överlåta och ta emot organiskt material. På det sättet undviks onödiga transporter.

24 §

Enligt 24 § mom. 2 kan skyddszoner anläggas på åkerskiften som ligger i ett Naturaområde, grundvattensområde, längs vattendrag eller som gränsar till våtmark som ska skötas med ett miljöavtal. Natur och Miljö anser att skyddszoner också bör kunna anläggas invid utfallsdiken, vilka inte räknas som vattendrag. Beroende på tillrinningsområdet är det möjligt att en stor del av urlakningen av näringsämnena kommer från en åker som ligger invid ett utfallsdike.

25 §

För att erhålla ersättning för åtgärden växttäcke vintertid ska jordbrukaren årligen hålla minst 20, 40, 60 eller 80 procent av gårdens åkerareal täckt med växtlighet utanför vegetationsperioden. Minimiväxttäcket på 20 procent kan fullgöras med reducerad bearbetning. I styrningsområdet ska de arealer som överstiger minimiväxttäcket på 20 procent vara täckta av en växande gröda eller stubb av grödan. (25 § mom. 1.)

Utanför styrningsområdet kan kravet på växttäcke på minst 20, 40 eller 60 procent av åkerarealen uppfyllas antingen med reducerad bearbetning eller äkta växttäcke (25 § mom. 2). Natur och Miljö anser att samma regler för bearbetning borde gälla också utanför styrningsområdet. Reducerad bearbetning borde alltså inte tillåtas på de områden som överstiger 20 procentsregeln.

52 §

Växttäcke vintertid är en av de miljömässigt viktigaste åtgärderna i landsbygdsprogrammet, men i den föreslagna formen riktas stödet fel. Enligt 52 § mom. 2 utbetalas inte miljöersättning för den skiftesspecifika åtgärden växttäcke vintertid om mer än 75 % av gårdens jordbruksareal används för odling av vall. Gränsen är för hög. Natur och Miljö anser att gårdar som är inriktade på husdjursproduktion med nötkreatur, hästar, får eller getter och som därför har mycket vall inte ska erhålla miljöersättning för vintertida växttäcke. Detta eftersom vallen inte medför extra kostnader för de här gårdarna. Budgeten för miljöersättningarna är otillräcklig och därför är det viktigt att använda de medel som finns miljöeffektivt.

55 §

I 55 § specificeras de eurobelopp som kan utbetalas i miljöersättning för genomförandet av de olika åtgärderna i en miljöförbindelse. Ersättningsnivåerna för flera av de skiftesspecifika åtgärderna täcker inte de verkliga kostnaderna och inkomstbortfallet. Därmed kommer gårdarna knappast att förverkliga dem i den utsträckning som det av miljöskäl skulle vara önskvärt. Exempelvis sjunker ersättningsnivån för naturvårdsåkrar med vall betydligt både på styrningsområde I och i övriga delar av landet. Natur och Miljö motsätter sig detta förslag.

Ersättningsnivån för skyddszoner är för låg på styrningsområdet. Styrningsområde I är för stort med tanke på skyddszoner. Styrningsområdet borde vara noggrannare definierat. På de skiften där skyddszonerna skulle göra mest nytta är ofta kostnaderna och inkomstbortfallet betydligt högre än ersättningsnivån.

Ersättningsnivån för flera andra skiftesspecifika åtaganden som är viktiga med tanke på en miljöanpassning av jordbruket är inte heller tillräckligt höga för att täcka de verkliga kostnaderna och inkomstbortfallen. Det gäller åtminstone åtgärderna växttäcke vintertid, fånggrödor, placering av flytgödsel i åker och återanvändning av näringsämnen och organiskt material.

56 §

I 56 § specificeras de belopp av miljöersättning som kan betalas med stöd av ett miljöavtal. De föreslagna ersättningsnivåerna täcker inte på långt när kostnaderna och inkomstbortfallet. Särskilt ersättningsnivåerna för skötsel av våtmarker, vårdbiotoper och naturbeten bör höjas betydligt. Kostnaderna och inkomstbortfallet för skötseln av våtmarker är enligt sakkunnigbedömning i genomsnitt över 800 euro per hektar och år och för skötseln av vårdbiotoper och naturbeten från cirka 1000 till flera tusen euro per hektar och år.

Högaktningsfullt,

Natur och Miljö rf

Bernt Nordman,

verksamhetsledare

REFERENSER:

1) Valkama, E. etc. 2013. Nitrogen balances and yields of spring cereals as affected by nitrogen fertilization in northern conditions: A meta-analysis. Agriculture, Ecosystems and Environment 164, 1–13.

2) Valkama, E. etc. 2009. Phosphorus fertilization: A meta-analysis of 80 years of research in Finland. Agriculture, Ecosystems and Environment 130, 75–85.

Taggar