Utlåtande om utkastet till handlingsprogram för skydd av Östersjön och av insjövatten

Natur och Miljö r.f. har tagit del av utkastet till betänkande och önskar som sin åsikt framföra följande:

Allmänt

Natur och Miljö vill uttrycka sin uppskattning över att miljöministeriet följer upp programmet för skydd av Östersjön. På basis av gjorda mellantidsutvärderingar strävar man nu efter att fastslå vilka åtgärder som ytterligare behövs för att uppnå målsättningarna. Arbetet är långsiktigt och resultaten av redan genomförda åtgärder kanske syns först långt senare.

Det är bra att berörda förvaltningsområden och aktörer via handlingsprogrammet involveras och motiveras att bära sin andel av ansvaret. Målsättningarna uppnås endast om finansiering kan säkras och riktas rätt. Svårigheter att genomföra åtgärderna hänger delvis samman med avsaknaden av extern finansiering. Riktad extern delfinansiering utgör ett gott redskap att stimulera sådan utveckling som är önskvärd.

För att åstadkomma en god ekologisk status i Östersjön behövs enligt handlingsprogrammet aktiviteter inom sex olika områden.
Den hotbild som invandrararterna utgör för Östersjön uppmärksammas inte. Natur och Miljö påpekar att till följd av ökade transporter och internationell trafik utgör även invandrararterna ett ökat hot för den existerande biodiversiteten och de ursprungliga växt- och djursamhällena i Östersjön.

1. Bekämpa eutrofieringen

1.1 Minska närsaltsbelastningen från jordbruket
Såsom framförs i utkastet till handlingsprogram är rätt nivå på gödsling, liksom upprätthållande av god vattenhushållning och struktur på odlingsmarken av avgörande betydelse. Detta måste betonas för odlarkåren.
Natur och Miljö framför att för att främja miljöskyddet och minska eutrofieringen måste miljöstödsåtgärderna och – villkoren ytterligare riktas och preciseras. Arealen för ekoodling bör höjas. Likaså måste kretsloppstänkandet betonas så att husdjurs- och odlargårdarna samarbetar kring ett möjligast effektivt utnyttjande av kreatursgödseln.
Man bör prioritera sk. specialstöd för miljöåtgärder genom vilka man verkligen reducerar belastningen av Östersjön, bl.a. bör anläggandet av skyddszoner, våtmarker och ibruktagandet av sedimenteringsbassänger effektiviseras. Osäkerheten kring miljöstödens framtid utgör en negativ faktor. Finlands möjligheter att agera bestäms härvid rätt långt av hur lantbruks- och stödpolitiken utvecklas inom EU.

1.2 Minska närsaltsbelastningen från samhällen
Målsättningen för fosfor- och kvävereduktion är ambitiös men viktig att uppnå för att den påbörjade förbättringen av Östersjöns näringsbalans skall fortgå.
Natur och Miljö anser att de regionala miljöcentralerna måste vara striktare vid tillsyn och tillståndsbehandling för de kommunala vattentjänstverkens avloppsrening.
De statliga stödåtgärderna för vattenvård bör ytterligare utvecklas. Detta gäller såväl interkommunalt samarbete som minskning av det inläckage av flödesvatten som idag i hög grad försämrar verksamhetsförutsättningarna för många kommunala reningsverk.
Den nya förordningen för hanteringen av avloppsvatten medför att de kommunala reningsverken kommer att hantera mer avloppsvatten och –slam. För denna hantering har de mindre kommunernas reningsverk och slammottagningsstationer idag inte alltid tillräcklig kapacitet och resurser. De regionala miljöcentralerna måste följa upp även denna problematik.
Vattensnål teknik bör alltid främjas liksom en effektiv behandling och utnyttjande av slam från avloppsvattenreningsverken.

1.3 Minska närsaltsbelastningen från glesbebyggelsen
Kommunerna har inte alltid kunnat/ velat styra byggnation till områden där centraliserade vatten- och avloppstjänster kan tillhandahållas. Utvecklingsplanerna för de kommunala vattentjänstverken liksom de kommunala miljöskyddsföreskrifterna utgör goda styrmekanismer för att minska närsaltsbelastningen från glesbebyggelsen. Natur och Miljö betonar de regionala miljöcentralernas ansvar för att nämnda planer håller god standard.
En olägenhet är att de kommunala myndigheternas resurser i dagens läge är otillräckliga för att inom fastställda tidsramar följa upp och se till att målsättningarna i statsrådets förordning om behandlingen av hushållsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät förverkligas.
Natur och Miljö är bekymrad över den brist på sakkunskap och information som idag råder beträffande reningsprinciper och -anläggningar för avloppsvatten från enskilda hushåll. Såväl invånare, kommunala myndigheter som de företag som erbjuder vattentjänster har behov av information. Bl.a. förbundet Natur och Miljö har utarbetat råd för avloppshantering i glesbygden. Svårigheterna ligger i att få informationen spridd tillräckligt effektivt.
Natur och Miljö framför att en modell för att få fart på förverkligandet av förordningen skulle vara att bygga upp ett landsomfattande nätverk av fungerande anläggningar som kontinuerligt följs upp, utvärderas och som skulle fungera som konkreta förebilder. Ett enligt dessa principer fungerande regionalt nätverk finns redan under insyn och delfinansierat av Sydvästra Finlands miljöcentral, administrerat av Egentliga Finlands Agenda 21. Miljöministeriet borde överväga om man enligt denna modell kunde förverkliga ett landsomfattande nätverk. Härvid måste pionjärerna få ett ekonomiskt stöd för åtgärderna mot att dessa anläggningar sedan skulle fungera som förebilder. Speciell vikt skall härvid fästas vid kretsloppsbaserade anläggningar!

1.5 Minska närsaltsbelastningen från fiskodling
Miljömyndigheternas strategi att fastslå en övre gräns för utsläppen från fiskodlingar och tvinga fiskodlaren att anpassa produktionen enligt detta har gett vissa resultat. Svårigheterna ligger i att utreda förutsättningarna och fastställa toleransen för ett vattenområde.
Lokalt tillför fiskodlingsanläggningarna fortfarande vattendragen en kännbar närsaltsbelastning. Natur och Miljö anser att utvecklingen av foder, utfodring och slamborttagning bör fortgå. Att flytta och utlokalisera nuvarande odlingar till sk. offshore-anläggningar ger ingen avgörande miljömässig fördel.
Anläggningarna bör dimensioneras rätt och lokaliseras till områden där verksamhetsförutsättningarna är möjliga med beaktande av vattenmiljöns ekologiska tolerans. I tillståndsbesluten bör i fortsättningen, för verksamhetsidkaren även ingå ett åliggande som säkrar behövliga eftervårdsåtgärder för områden där verksamhet bedrivits. För detta bör innehållas en garantisumma i proportion till verksamhetstid och mängden producerad fisk.

1.6 Minska närsaltsbelastningen genom restaurering av sjöar, älvar och åar
Natur och Miljö framför att handlingsprogrammet bör ta sikte på, samt att miljöministeriet vidtar även andra åtgärder för att uppgöra ett särskilt restaureringsprogram för kustområdets våtmarker samt älvarnas och åarnas mynningsområden. Restaureringsåtgärderna skulle ha en stor betydelse för att förebygga kvävetillförseln samt för områdenas diversitet.

1.7 Minska urlakningen av närsalter från skogsbruket
Natur och Miljö anser att mera uppmärksamhet bör fästas vid att i samband med avverkningar lämna skyddszoner med obearbetad mark och trädbestånd, vid att anlägga sedimenteringsbassänger samt vid att de ekonomiska stödåtgärderna för skogsdikning revideras.

1.9 Minska utsläppen av avloppsvatten från sjötrafik
Natur och Miljö framför att de regionala och lokala miljömyndigheterna effektivare bör inventera och koordinera småbåtshamnarnas anläggningar för avfall och avloppsslam, så att dessa nätverk motsvarar de målsättningar som ställts via lagstiftningen.

2. Minska de risker som orsakas av farliga ämnen

Finlands miljöcentral tillsammans med de regionala miljöcentralerna är i nyckelställning och bör utveckla processen för miljötillstånd så att det via tillståndsbehandlingen blir möjligt att bättre förebygga kemikalieutsläpp. Man bör sträva efter att uppfylla de tidsramar som fastställts i de internationella direktiven och avtalen.
Natur och Miljö framför att miljöministeriet bör inleda beredningen av en ny förordning på basis av de nya anvisningarna med skärpta gränsvärden för ex. TBT och övriga miljöfarliga kemikalier.
I handlingsprogrammet berörs inte den negativa effekt på vattenlevande organismer som bränsleutsläppen från fritidsbåtar har. I synnerhet i äldre två-takts utombordsmotorer är förbränningen så ineffektiv att upp till 30 % av bränslets innehåll av kolväten beräknas nå vattenmiljön via avgaser och oförbränt spill. En stor del av dessa utsläpp sker på grunt vatten. Natur och Miljö framför att renare bränsle, ex alkylatbensin i två-taktsmotorer skulle ge betydande miljöfördelar. Produkten och tekniken finns, hindren för införande av den renare alkylatbensinen är främst distributions- och skattemässiga, vilket torde gå att lösa.

3. Minska de olägenheter som nyttjandet av Östersjön medför

Betydande resurser har använts för att förebygga och minska riskerna i samband med olje- och kemikalietransporter. I detta arbete har reella framsteg gjorts.
Föreskrifterna i anslutning till muddring och deponering av muddermassor behöver ännu ses över. Den sammanlagda effekten av småskalig muddring är betydande för vattenmiljön.
I planläggningen bör man fästa uppmärksamhet vid att bevara fria stränder och en hållbar användning av känslig strandnatur.

4. Bevara och öka biodiversiteten

Med tanke på biodiversiteten bör man nu beakta den information som inventeringen av undervattensnaturen (VELMU) ger och ta sikte på en hållbar användning och representativt skydd. Restaurering av såväl våtmarker som mynningsområden i älvar och åar är viktiga för diversiteten i Östersjön.
Även vikar och flador måste i större utsträckning än hittills bevaras i opåverkat tillstånd.

5. Öka miljömedvetenheten

Nya former av samarbete mellan aktörer som ger ut information bör prövas. Det finns ingen enskild aktör som ensam kan ansvara för informationen om Östersjön och vattenmiljön. Endast via samarbete, medborgarorganisationer och medborgerlig aktivitet kan budskapet nå ut.

Högaktningsfullt
Carl-Sture Österman
tf. verksamhetsledare

Taggar