Utlåtande om utkast till proposition om havsområdesplanering

Natur och Miljö uttrycker sin tacksamhet över möjligheten att ge ett utlåtande om förslagen till ändringar av markanvändnings- och bygglagen, lagen om Finlands ekonomiska zon samt utkastet till statsrådsförordning om havsområdesplanering. Vi vill som vår åsikt framföra följande:

Översikt

Markanvändnings- och bygglagen (132/1999) ger bra redskap för planeringen av markanvändningen på landområden. Rollfördelningen är tydlig: Staten fastställer nationella mål, landsskapsförbunden utformar landsskapsplaner som sedan konkretiseras genom detaljerad planering i kommunerna. I regelverket för planeringen av markanvändningen ingår även krav gällande beslutsunderlag, bl.a. utredningar av naturen, vilka säkerställer att beslutsfattarna har tillgång till relevant information.

Natur och Miljö har länge efterlyst ett motsvarande planeringssystem för havsområden. Trycket på de marina ekosystemen ökar stadigt, vilket tyvärr syns i form av försämrad ekologisk status. Det finns ett uppenbart behov av att utvidga planeringsprocessen till havsområdena. Tyvärr har Finland länge varit passiv i denna fråga och lagstiftningen blir aktuell först nu, när EU:s ramdirektiv (2014/89/EU) skall implementeras. Vi upplever att den här njugga inställningen till havsområdesplanering genomsyrar det utkast till proposition som har skickatas ut på remiss.

Natur och Miljö uppskattar att miljöministeriet har sammanställt en helhet bestående av såväl lagförslag som förslag till ny statsrådsförordning för denna remissrunda. Natur och Miljö anser dock att bristerna i utkastet till propositionen är så stora och grundläggande att ärendet bör beredas på nytt. Vi föreslår att miljöministeriet tillsätter en arbetsgrupp med bred representation från medborgarsamhället och miljöorganisationer. Lagstiftningen om havsområdesplanering borde utformas med följande utgångspunkter:

Ekosystemansats

Havsområdesplaneringen bör bygga på en ekosystemansats. Det innebär i praktiken att de mänskliga aktiviteterna placeras och dimensioneras på ett sådant sätt att de inte äventyrar möjligheterna att uppnå målsättningen gällande god ekologisk status i den marina miljön (Lag om vattenvårds- och havsförvaltningen, 1299/2004).

HELCOM:s VASAB-arbetsgrupp har nyligen (hösten 2015) gett ut riktlinjer om hur ekosystemansatsen borde tillämpas i havsområdesplanering (Guidelines for the implementation of ecosystem - based approach in Maritime Spatial Planning (MSP) in the Baltic Sea area). Dessa samt andra motsvarande riktlinjer från internationella sakkunnigorgan borde beaktas när man bereder nationell lagstiftning. I utkastet till proposition saknas helt hänvisningar till HELCOM:s rekommendationer gällande havsområdesplanering.

Havsområdesplaner med rättsverkan

Natur och Miljö anser att havsområdesplanerna bör ha rättsverkan. På så sätt får havsområdesplaneringen en tillräcklig tyngd i samhällsdebatten. Den nuvarande modellen för landskapsplaner utgör en bra grund för beslutsprocessen, men för havsområdesplaneringen bör man ta i bruk ett förfarande att planerna skall fastställas av miljöministeriet (jfr det tidigare förfaringsättet gällande landskapsplaner). Det här förfarandet skulle motiveras med att staten har en central roll i förvaltningen av havsområdena.

Gedigen faktabas

Havsområdesplaneringen skall bygga på en solid faktabas. I dag finns relevant data om bl.a. fågellivet, fiskstammarna, däggdjur samt marina naturtyper (VELMU), men det finns ännu stora luckor i kunskapsbasen om den marina miljön. Det vore naturligt att koppla denna utmaning till havsområdesplanering, t.ex. så att de instanser som ansvarar för planeringsprocessen är skyldiga att säkerställa att kunskapsbasen är tillräcklig för de områden som reserveras för exploaterande verksamhet. Det är viktigt att kravet på tillräcklig faktabas skrivs in i lagen och preciseras i förordningen.

Demokratiskt beslutsfattande

Det finns uppenbara intressekonflikter mellan olika sätt att skydda och utnyttja marina naturresurser. Det är därför av stor viktigt att de slutliga besluten fattas av organ med en stark demokratisk förankring, efter en omsorgsfull och öppen beredningsprocess. Natur och Miljö anser att landskapsförbunden, som i framtiden kommer att ledas av direkt folkvalda personer, är ett lämpligt organ för denna uppgift. Natur och Miljö förslår alltså att havsområdesplaneringen i Finland skulle genomföras med nuvarande landskapsplaneprocesser som utgångspunkt. De här processerna ger medborgarsamhället en god insyn i beredningen samt möjligheter att i sista hand genom besvär säkra en god kvalitet på planerna.

Grundliga konsekvensbedömningar

Natur och Miljö anser att Lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program (200/2005) självklart skall tillämpas vid havsområdesplanering. I utkastet till proposition motiveras ställningstagandet att detta inte skulle vara nödvändigt med argumentet att havsområdesplanerna inte skulle ha rättsverkan enligt det nuvarande förslaget. Natur och Miljö efterlyser en starkare ställning för havsområdesplanerna och kräver således också en solid konsekvensbedömning i enlighet med gällande lagstiftning.

Geografisk omfattning

Natur och Miljö anser att den föreslagna indelningen i tre olika planeringsområden (Finska viken, Skärgårdshavet och Bottenhavet samt Bottenviken) är bra. Det är viktigt att noga definiera gränserna mellan landskapsplaner (som redan nu omfattar en del vattenområden) och havsområdesplanerna. Inledningsvis kan man göra upp skilda ”etapplandskapsplaner” för havsområdena, men på sikt är det ändamålsenligt att integrera planeringen av land- och havsområden till en helhet. Natur och Miljö anser, att landskapen har goda förutsättningar att bygga upp kunnande gällande internationellt samarbete som krävs för havsförvaltningen. Samtidigt är det klart att miljöministeriet bör ha en central roll som samordnare av hörandeprocesser med grannländerna.

Samordning av havsförvaltning och havsområdesplanering

Natur och Miljö efterlyser en stark strategisk koppling mellan havsförvaltning och havsområdesplanering. EU:s ramdirektiv för marin strategi (2008/56/EU) förutsätter att havsförvaltningen som helhet skall säkerställa att den totala belastningen från mänsklig verksamhet inte får göra det omöjligt att uppnå en god ekologisk status i havsmiljön. Havsområdesplaner med rättsverkan skulle vara ett effektivt verktyg för att förverkliga målsättningarna för havsförvaltningen. Det är viktigt att man i lagstiftningen skriver in att havsområdesplanerna skall uppgöras så att de miljömässiga målsättningarna kan uppnås.

Högaktningsfullt,

Natur och Miljö rf

Bernt Nordman,

verksamhetsledare

Taggar