Utlåtande om jakt på varg

Ärende: Jord- och skogsbruksministeriets förordning om jakt på varg som sker med stöd av dispens under jaktåret 2021–2022

Natur och miljö tackar för möjligheten att uttala sig och vill framföra följande:

Natur och Miljö motsätter sig förslaget till förordning om jakt på varg 2021-2022!

I Finland är vargen starkt hotad eftersom populationerna är väldigt små eller begränsade. Jakt är orsaken till vargens starkt hotade status i Finland. Att vargstammen tillfälligt, våren 2021, uppskattats vara något större betyder inte att vargstammen genast skulle tåla stamvårdande jakt. Gränsen för en gynnsam skyddsnivå för varg i Finland är osäker. Målet med Finlands vargpolitik bör rimligen vara att utom all tvivel sträva till att säkerställa vargens fortlevnad i Finland (för all tid framöver), genom att minska hoten mot dess fortlevnad, inte öka dessa, samt stärka förutsättningarna för människans och vargens samexistens. Målet får inte vara att laborera med osäkra minimigränsvärden och utöka dödandet av varg i syfte att hålla vargstammen nära, och i värsta fall möjligtvis under, en miniminivå för dess fortlevnad i vårt land. I förslaget räknar man dessutom med en risk för att vargstammen på sikt utrotas som en konsekvens av jakten.

Då vi läser motiveringarna till lagförslaget uppstår många frågor. Vi väljer att särskilt lyfta fram tre frågor:

1. En central motivering som nu framförs till förslaget om stamvårdande jakt är antagandet att ett mindre antal vargar automatiskt leder till ökad social/mänsklig acceptans av vargen. Natur och miljö frågar sig vad detta antagande baserar sig på? Vilka vetenskapliga undersökningar stöder ett sådant antagande? Kan det rentav förhålla sig tvärtom? Vilka garantier finns det för att skjutning av varg på utökade lagliga grunder ökar människors acceptans av de kvarlevande vargarna i vårt land? Tidigare försök med stamvårdande jakt på varg i både Finland och Sverige har tvärtom visat att tjuvjakten inte minskade med stamvårdande jakt. Också inom ramen för nuvarande lagstiftning är det tillåtet att skjuta vargindivider som beter sig störande. Natur och miljö kan inte acceptera att beslut om stamvårdande jakt på varg i Finland år 2021 fattas på osäkra grunder.
2. Jakt på varg motiveras i förslaget som det primära sättet att minska skadorna som vargen förorsakar. Det framgår inte varför andra fullt rimliga och bevisligen framgångsrika metoder för att minska skadorna uppenbarligen nedprioriterats trots att lagen säger att andra än letala metoder bör prioriteras. Enligt erfarenheter från Susi Life projektet har vargstängsel och modern teknik med digital övervakning av boskap och GPS halsband på får visat sig ha goda förebyggande effekter mot vargskador. Att med lag kräva att jakthundar hålls kopplade på vargområden/vid varg vittring/vargspår skulle avsevärt minska konfrontationer mellan varg och hund. Hänvisande också till punkt 1 ovan; för att råda bot mot social oacceptans eller fobi för vargen behövs information, utbildning och också konkreta åtgärder på de orter där vargen upplevs som ett hot. Enligt lagstiftning om hotade djur måste andra metoder än letala först prövas innan jakt kan tillåtas, men förslaget om stamvårdande jakt på varg tar inte notis om detta. Det verkar uppenbart att beskydd av en hotad art inte står i fokus för förslaget trots att Finland tidigare prickats av EU domstolen. Natur och miljö kan inte acceptera att en statlig myndighet i Finland omfattar en sådan nonchalant inställning till EU.
3. Det verkar vara uppenbart att det råder en märkbar osäkerhet beträffande vad som är en säker miniminivå inkl. riskmarginal för antalet vargar i Finland och med tanke på vargens fortelevnad på sikt. Natur och miljö ställer sig frågande till varför ministeriet skyndar med ett förslag om s.k. stamvårdande jakt på varg innan man med bättre säkerhet har fått klarhet i var gränsen för den gynnsamma skyddsnivån går.

Sammanfattningsvis vill Natur och miljö betona:

• Det finns andra medel än jakt för att hantera problemsituationer som kan uppstå. Olika icke letala metoder bör prioriteras. Vargstängsel, GPS band, digital teknik, varnignssignaler, skrämselsignaler, kopplingstvång för jaktuhundar vid risk för varg är några exempel på förebyggande skyddsåtgärder mot vargskador.
• Tidigare försök med stamvårdande jakt har varit misslyckat och försvagade stammen på ett sätt som inte säkerställde hållbarhet i vargstammen. Tididgare försök minskade ej heller tjuvjakt på varg både i Sverige och Finland.
• En grundförutsättning för stamvårdande jakt är att vargstammen är på en vetenskapligt säkerställd gynnsam nivå och med god marginal. Läget idag är inte sådant.
• Tillståndsprocessen beaktar olika parters åsikter, även regionala viltråds och miljöorganisationers åsikteroch inväntar aktuella slutliga forskningsresultat om vargstammens förutsättningar till hållbar fortlevnad i Finland.
• Det behövs mera saklig information om fredlig samexistensen med vargen. Vargen ska höra till Finlands natur även i framtiden
• Finland har redan fått en anmärkning från EU -domstolen om olagligheten av tidigare beståndsjakt (dom av domstolen C 674/17 i oktober 2019). Vi ska inte upprepa misstag.
• Slutrapport av licensjakt på varg i Sverige 2017 visar att tjuvjakt på varg inte upphört med licensjakten.

Helsingfors, 8.12.2021

Camilla Sederholm, verksamhetsledare, Natur och Miljö r f

Taggar