Utlåtande om fisket av vandringssik och jakten på säl

Ärende: Jord- och skogsbruksministeriets begäran om utlåtande om ändring av 12 § i förordningen om fisket och 2 och 4 § i förordningen om avlägsnande av gråsälshanar

Natur och Miljö tackar för möjligheten att uttala sig om det ovan nämnda lagförslaget.

Vandringssiken är enligt Naturresursinstitutets senaste inventering och klassificering rödlistad och starkt hotad i Finlands havsområden. Beståndet av vandringssik är till övervägande del beroende av regelbundna utplanteringar av fiskyngel på olika håll i landet.

Sikbeståndet påverkas negativt av överfiske, bristen på lekområden och en växande gråsälstam som äter allt större mängder sik. Endast Torne älv och Simo älv har i dag förhållandevis välfungerande lekområden med livskraftiga populationer av vandringssik i västra Finland.

Det råder för närvarande en skriande brist på könsmogna större vandringssikar, vilket försvårar fortplantningen och snedvrider fiskbeståndets ålderspyramid.

Fångstmängderna av vandringssik har av bland annat dessa anledningar minskat från drygt 1500 ton per år till cirka 330 ton i fjol, uppger Naturresursinstitutet Luke.

Jord- och skogsbruksministeriets förslag att utöka knutavståndet till 45 millimeter i de fiskenät som används för fisket av vandringssik är välkommet. Åtgärdsförslaget kan bidra till att höja andelen könsmogna sikar och främja återväxten, vilket i sin tur kan stärka det utrotningshotade beståndet av vandringssik.

Natur och Miljö välkomnar likaså ministeriets förslag att slopa undantagstillståndet för 40 millimeters knutavstånd för sikfisket i Kvarkenområdet.

Natur och Miljö efterlyser därtill åtgärder som kunde återställa lekområden för vandringssik liksom eventuella stödåtgärder till de yrkesfiskare som förväntas förnya sina nät under övergångsperioden på ett år.

Enligt Jord- och skogsbruksministeriets promemoria orsakar gråsälhanar minskande sikbestånd i synnerhet vid älvarnas mynningar i sådana vattendrag där vandringssiken förökar sig.

Natur och Miljö har inga invändningar mot förslaget att höja stödbeloppen för hanteringen av dödade gråsälhanar. Vi stöder likaså förslaget att förordningens tillämpningsområde utökas till de älvar och älvmynningar som hör till vattendrag för vandringsfisk.

Det finns skäl att påminna att den nuvarande jaktkvoten på gråsäl borde sänkas och att jakten på gråsäl inte får äventyra en livskraftig population. Lagändringen får inte bana väg för utökad jakt på östersjövikaren som för endast två år sedan klassades som en hotad art. Beståndet på östersjövikare är fortfarande förhållandevis litet och mycket utsatt. Den gynnsamma utvecklingen av vikarstammen får inte äventyras av eventuella planer på utökad jakt.

Vi efterlyser i tillägg till detta förslag höjda stöd till yrkesfiskares anskaffningar av sälskrämmor som ett alternativ till jakten.

Enligt Naturresursinstitutets utredning 2019 har moderna mobila sälskrämmor med tio olika frekvenser och pulsväggar visat sig vara mycket effektiva i minimeringen av skador som orsakas av gråsäl.

Camilla Sederholm

Verksamhetsledare

Natur och Miljö

Taggar