Utlåtande om förordning om dispensjakt på björn 2024-2025

Ärende: Förordning om dispensjakt på björn 2024-25

VN/15601/2024

VN/15601/2024-MMM-2

Natur och Miljö tackar Jord- och skogsbruksministeriet för möjligheten att utlåta sig om förordningen om dispensjakt på björn 2024-25.

Baserat på observationsdata från 2023 är prognosen för det totala antalet björnar före jaktsäsongen 2024 2100–2 250 individer. Antalet individer i den finska björnpopulationen uppskattas nu, omvänt till situationen i fjol, vara cirka 20 % större än för ett år sedan, då den omvänt var 20 % mindre än år 2021 (Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 19/2024 Karhukanta Suomessa 2023).

En exakt bedömning av antalet björnar i Finland existerar inte. Exempelvis så är en ökning av björnobservationer inte lika med att antalet björnar ökat. Det kan också finnas andra orsaker till att observationer ökat. Likaså existerar inte en vetenskapligt exakt bedömning av björnstammens livskraft och s.k. gynnsamma skyddsnivån på lång sikt. Av de här orsakerna är det viktigt att människans intrång i naturen genomförs med bästa möjliga försiktighetsprincip som ledstjärna.

Naturresursinstitutet har på basen av modelleringar uppskattat att det nuvarande björnbeståndet skulle klara ett bortfall (död) på ca 12 % i Södra Finland (söder om Lappland).12 % av 2100 björnar, vilket är den försiktiga bedömningen av antalet björn just nu, är lika med 252 björnar.

Jord- och skogsbruksminsteriet vill med förordningen föreslå jakt på sammanlagt 224 björnar. 224 ryms inom minimiantalet 231 men ligger väldigt nära gränsen 11 %. 224 björnar är lika med 10,65 procent av den nu uppskattade björnstammen. Dessutom dör björnar också av andra orsaker än inom ramarna för de 224 jaktloven. Om död på grund av exempelvis naturliga skäl, sjukdom eller olovlig jakt sker för ytterligare 7 individer överskrids gränsen på 11 %.

Natur och Miljö ifrågsätter myndigheternas plan för att björnstammen, liksom våra andra skyddade rovdjur, inte ska få överstiga minimiantalet för stammens hållbarhet. Genom att planera för miniminivåer gör man naturen väldigt sårbar. Exemplevis kan klimatförändringen medföra nya hot mot björnstammen och det är bland annat därför målsättningarna om bevarande av björnen som art i vår natur behöver ställas högre än minimiantalet.

Stamvårdande jakt sägs av jord- och skogsbruksminsiteriet vara ett effektivt sätt att hantera de problem som orsakas av stora rovdjur och samtidigt sörja för rovdjursstammarnas livskraft. Finlands domstolsväsende har ändå varit av annan åsikt. Stamvårdande jakt på våra, i lag skyddade, sällsynta rovdjur är juridiskt sett inte motiverat ens i det fall att björnstammen skulle vara livskraftig. Som grund för stamvårdande jakt behöver man kunna påvisa att konkret fara av rovdjuret föreligger. Någon sådan fara har i den aktuella beredningen inte framförts.

Enligt högsta förvaltningsdomstolen var 111 jaktlov på björn 2022 lagstridiga.

I sina publicerade prejudikat (HFD 2023:99 och HFD 2023:100) konstaterade högsta förvaltningsdomstolen “att enbart det att den stamvårdande jakten inte de facto skulle ha någon negativ inverkan på artens skyddsnivå inte har någon betydelse. Alla förutsättningarna för beviljande av dispens måste uppfyllas. Adaptiv förvaltning av björnbeståndet och upprätthållande av björnjaktskulturen var inte i sig godtagbara grunder för att avvika från skyddet.” (https://www.kho.fi/sv/index/aktuellt/meddelanden/2023/hfddispensenforjaktpabjornhosten2022lagstridig.html)

Högsta domstolen hänvisar till habitatdirektivet “enligt vilket medlemsstaterna ska vidta åtgärder för införande av förbud mot att i naturen avsiktligt fånga eller döda exemplar av alla arter som nämns i bilaga IV (a). Till dessa arter hör bland annat björn, varg utanför renskötselområdet och lo. Undantag från förbudet kräver att tre förutsättningar uppfylls.”

“För det första måste det finnas en viss, i direktivet stadgad, grund för att bevilja undantag. För det andra får det inte finnas någon annan tillfredsställande lösning för att uppfylla grunden i fråga och för det tredje får undantaget inte inverka menligt på möjligheterna att uppnå en gynnsam bevarandestatus för artens bestånd. Om ingen grund föreligger får undantag inte baseras enbart till exempel på det att artens bestånd skulle vara livskraftigt.”

Natur och Miljö ifrågasätter den föreslagna dispensjakten med hänvisning till

1. Juridiken
2. Försiktighetsprincipen
3. Jaktmetoderna med vilka jakten på våra sällsynta skyddade rovdjur som björn genomförs med undantagslov i Finland.

Vi vill framföra följande slutsatser till beredningen av undantagslov för jakt på björn:

Beredning av jaktkvoter på björn, liksom även på varg och lodjur, måste börja beakta lagstiftningen om djurens skydd och vetenskapen den bygger på.

Grunden för dispens har inte specificeras noggrant, vilket lagen kräver.

Målsättningen bör inte vara att genom jakt begränsa björnstammen till en minimiskyddsnivå, utan att genom minskad jakt tillåta en högre och på sikt livskraftigare nivå än miniminivån.

Björnar som utöver dispensjakten dör till följd av mänsklig verksamhet måste dras av från jaktkvoten för att inte ytterligare äventyra björnstammens livskraft.

Användningen av drivande hundar i jakt på björn liksom andra skyddade rovdjur är oetiskt och bör förbjudas.

All motorfordonsdriven jakt på björn och andra skyddade rovdjur är oetiskt och bör förbjudas.

Ej dödliga metoder så som skyddande vallhundar bland boskap, stängsel, elektroniska larm och andra skrämmor för förebyggande av skador på bin och boskap bör prioriteras framom jakt.

Rådgivningen om förebyggande av skador och människans samexistens med björn i naturen bör intensifieras.

Vänliga häslningar,

Camilla Sederholm

Verksamhetsledare

Taggar