Utlåtande om det nationella skogsprogrammet (KMO 2015)

1. Bakgrund

Natur och Miljö har under beredningens gång bekantat sig med det nationella skogs-programmet och avger härmed följande utlåtande om förslaget för år 2008-2015. Det är baserat på version 4.5. daterad 17.12.2007. För inlämnandet av utlåtandet beviljades tilläggs-tid till den 17.1.2008 av Marja Kokkonen.

2. Utlåtande

Natur och Miljö anser att det nationella skogsprogrammet borde ha medfört två viktiga förändringar i skogsbrukets inriktning. För det första anser vi att skogsbruket borde ha inlett en satsning på virke av hög kvalitet och inte enbart satsa på en ökning av virkesvolymen. Tillgång på virke av hög kvalitet medför en förbättring i form av ökade användnings-möjligheter t.ex. i snickeri- och husbyggnadsindustrin. Vidare anser vi att staten inte bör subventionera virkesproduktionen. Understöd för produktion av råvara, i fall det är nödvändigt, bör finansieras av den i dagsläget lönsamma skogsindustrin. I t.ex. Sverige sker ingen statlig finansiering av virkesproduktion.

Natur och Miljö konstaterar att målsättningen med förslaget till det nationella skogs-programmet är att utveckla alla sektorer inom skogsbrukets ansvarsområden och målområden samtidigt. I programtexten finns dock ingen konkretisering av hur man skall kunna samordna målsättningar, som på basen av sina inverkningar är mycket svåra att kombinera. De huvudsakliga potentiella konfliktområden som Natur och Miljö vill framhålla är:

2.1. Förslaget att öka avverkningarna med 10-15 miljoner kubik per år (dvs. 25%) samtidigt som skyddet av skogsnaturen skall utvecklas på ett betydande sätt jämfört med nuläget

Skogsskattereformen och ett högt virkespris har ökat intresset för virkesförsäljning och höjt avverkningarnas nivå betydligt under 2000-talet! Områden viktiga för biodiversiteten riskerar med dagens avverkningstakt att helt försvinna i många av kommunerna i Natur och Miljös verksamhetsområde. I t.ex. Larsmo kommun kan alla icke skyddade naturskogar vara borta redan år 2016. Samtidigt är virkesförrådet i ekonomiskogarna mycket högt. Natur och Miljö anser därför att konsekvent styrning av avverkningar till ekonomiskogar är en synnerligen angelägen målsättning för det nationella skogsprogrammet. Texten i pkt 1.2. borde därför innehålla en skrivning om att koordinera avverkningarna så att potentiella skyddsvärda naturskogar (som kunde fredas enligt METSO II programmet) skall undvikas!

Enligt Natur och Miljös åsikt bör programmet kompletteras med bindande spelregler som medför att seriösa förhandlingar om skydd enligt METSO II, bör genomföras för alla värdefulla naturskogsområden. För att säkerställa att dessa förhandlingar är seriösa och att det nationella skogsprogrammet konkret skall förbättra skyddet av skogsnaturen bör den tillåtna ökningen av avverkningsmängden bindas till en motsvarande ökning av skog som skyddats enligt METSO II. Ett sådant regelverk skulle balansera de föreslagna förändringarna i lagstiftning och förordningar i pkt 1.4. Vår åsikt är att skogsnaturens tillstånd i dagens läge är sådant att ökade avverkningar inte bör påskyndas eller göras obligatoriska av nya regelverk, eftersom detta minskar på markägarnas personliga valmöjligheter. Vi anser att man också borde underlätta genomförandet av skogsskyddet genom att genomföra anskaffningar av skogsmark, som kan ges som bytesmark både inom ramen för METSO II och de redan beslutade skyddsprogrammen.

Med tanke på att möjligheterna att åstadkomma ett hållbart skydd av skogsnaturen hela tiden minskar anser vi att man inom ramen för det nationella skogsprogrammet bör enas om ekonomiska ramar som möjliggör en ekologiskt hållbar nivå för skogsskyddet, baserat på nationell ekologisk sakkunskap. I detta sammanhang bör man speciellt beakta det internationella fördrag om att förhindra utarmningen av biodiversiteten före år 2010, som Finland undertecknat. Natur och Miljö avser att utveckla och precisera detta resonemang i sitt remissutlåtande om Metso II.

2.2. Utökande dikningar och gödslingar av skogen utan att vattendragen skall påverkas negativt

Detta förefaller omöjligt och i bedömningen av programmets miljökonsekvenser nämns också att effekter kommer att märkas i vattendragens övre lopp och källflöden. För att motverka detta föreslås forskning i nya metoder för vattenskydd i skogsbruket. Man kan dock befara att i fall sådana kan utvecklas kan de möjligen ha en effekt endast på åtgärder som utförs i slutet av programperioden.

Natur och Miljö anser att en förutsättning för att utöka dikning och gödsling är att vattenskyddsmetoderna vara fullt utvecklade och testade innan man intensifierar verksamheten. Vi befarar att dessa verksamheter kommer att strida mot genomförandet det kommande ramvattendirektivet.

En stor brist i programmet är att man inte nämner något om problematiken med skogsdikningar i alunjordar (sura sulfatjordar). Dräneringar i alunjordar har år 2006 klassats som en nationell angelägenhet av dåvarande miljöministern Stefan Wallin och en utrednings-grupp med medlemmar från miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet har tillsatts. Problematiken är mest accentuerad i åkermarker men alunjordar förekommer även i stor omfattning i skogsmarker. Skogsdikningar påverkar i dagens läge de flesta större vattendrag på västkusten negativt. I småvattendrag (bäckar, insjöar och glosjöar) i Österbotten är skogsdikning i alunjordar ofta den enda försurande faktorn och denna försurningseffekt har konstaterats kunna vara omfattande (se t.ex. Fiske- och viltförvaltningens publikationer 48/2000 – utgiven av Jord- och skogsbruksministeriet).

Natur och Miljö anser att problematiken med skogsdikningar i sura alunjordar bör uppmärksammas på ett seriöst sätt i det nationella skogsprogrammet och att man bör reservera tillräckliga medel för att kartera och åtgärda det.

2. 3. Utökande av energiveduttaget (inklusive stubbtäkt) utan att inverka negativt på biodiversiteten eller jordmånen

Natur och Miljö har en positiv attityd till användningen av förnyelsebar bioenergi och anser att en grundförutsättning är att användningen är ekologiskt hållbar. Man avser enligt programförslaget att utöka uttaget av energived (grenar, toppar och stubbar) från 3,4 till mellan 8 och 12 miljoner kubik per år. Natur och Miljö anser att man vid utökandet av energiveduttaget bör beakta inverkan på biodiversiteten. I dagens läge kan stubbar och hyggesrester vara en avgörande faktor för bevarande av flere arter som är beroende av död ved. Programtexten bör således kompletteras till denna del.

Den utökade användningen av energived och stubbtäkt har inletts i stor skala utan att man har gjort en sakenlig miljökonsekvensbedömning av inverkan på markekosystemet och urlakningen av närsalter i vattendrag. Uttaget av energived kan medföra en direkt negativ inverkan på markekosystemets funktion i form av förluster av näringsämnen och spårämnen som t.ex. bor. I programtexten nämns att man skall utreda effekterna och göra en miljökonsekvensbedömning. Särskild vikt bör även läggas vid att stubbtäkt och markberedning inte görs invid vattendrag, värdefulla livsmiljöer eller naturskyddsområden.

Natur och Miljö anser att man bör bedöma miljöeffekter innan man inleder en storskalig verksamhet. Vi befarar att skador på jordmånens funktion kan ske som en följd av dessa kortsiktiga åtgärder och att detta kan försvåra våra möjligheter att implementera det kommande direktivet för skyddandet av jordmånen.

I fall inte de ovannämnda målsättningarna kan sammanjämkas på ett konkret och hållbart sätt är det svårt att se att skogsbrukets trovärdighet och acceptans skall kunna förbättras vid förverkligandet av det nationella skogsprogrammet.

3. Kommentarer angående övriga målsättningar

3.1. Beaktande av klimatförändringen (pkt 2.3)

I dagens läge ökar uppsplittringen av skogslandskapet effekterna av stormar. Ett blåsigare klimat motiverar ibruktagande av metoder som minskar denna uppsplittring; som t.ex. kontinuitetsskogsbruk. Denna form av skogsbruk är att föredra även ur biodiversitetssyn-punkt.

Natur och Miljö anser att det är synnerligen angeläget att snabbt ta i bruk alternativa och naturvänligare skogbruksmetoder. Vidare anser vi att det är brådskande att återställa den stora yta av dikade myrmarker där dikningen inte varit ekonomiskt lönsam. Dessa medel skall tas ur jord- och skogsbruksministeriets budget.
Natur och Miljö anser också att betydelsen av ett högkvalitativt och tillräcklig tätt nät av skyddade skogsområden accentueras då klimatzoner och tyngdpunkterna för arternas förekomstområden kan förflyttas som en följd av ett förändrat klimat.

3.2. Skogsnaturen och miljöfostran (pkt 5.4)

Natur och Miljö anser att förteckningen över de organisationer som skall sköta den synnerligen viktiga uppgiften att öka kunskapen om skogsnaturen skall kompletteras med skolor och naturskyddsorganisationer.

3.3. Naturturism (pkt 4.1.)

Natur och Miljö ställer sig tvivlande till möjligheterna att naturturismen skall kunna gynnas av de omfattande diknings-, markberednings- och avverkningsarbeten som man avser utföra under programperioden.

3.4. Rekreationsbruk (pkt 4.2.)

Natur och Miljö anser att även andra fritidssysselsättningar än jakt skall kunna motivera ett gynnande av skogen som ett område för rekreationsbruk. Sådana sysselsättningar kan vara plockande av bär och svamp, skogsvandring, orientering, ornitologi, botanik mm, vilka ställer mer mångsidiga krav för de förutsättningar som skogsnaturen skall kunna erbjuda.

4. Sammanfattning

Natur och Miljö bedömer att det nationella skogsprogrammet avser att gynna intensifieringen av skogsbruket, utan tillgång till en tillräcklig bakgrundskunskap om miljökonsekvenserna av åtgärderna. De bristande mekanismerna för koordinering av de olika elementen samt ojämlik fördelning av resurser kan innebära att en kontrollerad och sansad utveckling där alla faktorer beaktas inte kommer att ske. I värsta fall kan programmet leda till ett läge där skogsindustrin och energiproduktionen gynnas på bekostnad av irreversibla förluster för natur- och miljövård.

Helsingfors 16.1.2008

Lotta Nummelin
t.f. verksamhetsledare

Taggar