Vi värdesätter din integritet

Vi använder cookies för att förbättra din surfupplevelse, visa personligt anpassade annonser eller innehåll och analysera vår trafik. Genom att klicka på "Acceptera alla" samtycker du till vår användning av cookies.Läs mer om de cookies vi använder.

Vi värdesätter din integritet

Vi använder cookies för att förbättra din surfupplevelse, visa personligt anpassade annonser eller innehåll och analysera vår trafik. Genom att klicka på "Acceptera alla" samtycker du till vår användning av cookies.Läs mer om de cookies vi använder.

Dina cookieinställningar har sparats.

Ställningstagande till Landsbygdens forsknings- och utbildningsinstitut om den nationella skötselplanen för varg

Utlåtande , Publicerat:

Helsingfors Universitet, INTRESSEGRUPPSENKÄT OM SKÖTSELPLANEN FÖR VARGEN

Natur och Miljö r.f./ Naturskyddsförbund
Sture Österman
t.f. verksamhetsledare
tfn 6122 2928, Annegatan 26, 00100 Helsingfors


1. Hur skulle ni beskriva vargsituationen i Finland?

Den finländska vargstammen är fortfarande starkt hotad även om den långsamt vuxit sedan 1996 (90-150 individer). Finlands roll som viktig ekologisk korridor mellan den finsk-ryska och den skandinaviska vargstammen har inte uppmärksammats tillräckligt.
Attityden gentemot varg är på många håll mycket negativ. En viktig orsak är att vargpar igen stationerat sig och även föryngrat sig i områden som under en längre tid varit vargfria. Befolkningen och näringarna som eventuellt påverkas av varg har inte ännu vant sig vid eller anpassat sig till den nya situationen. Den negativa attityden bottnar ofta i att vargar i de nya områdena rivit tamdjur som inte varit tillräckligt skyddade eftersom rovdjur tidigare saknats. Speciellt negativa är jägare som är rädda att jaga med hund på grund av risken att hunden blir riven av varg. Stor okunskap om vargens beteende och gamla myter som åter sprids bidrar också starkt till att väcka negativa attityder.
Det finns mycket stora brister i viltvårdsmyndigheternas sätt att hantera rovdjursfrågor. I synnerhet har bristen på åtgärder för att förebygga rovdjursskador för näringsidkare, samt bristen på saklig information till den breda allmänheten bidragit till att försämra åsiktsklimatet.
Jaktförordningen, som bygger på EU:s habitatdirektiv, anger tydligt principerna för skötseln av vargstammen, men myndigheternas agerande stöder inte alltid förordnignarnas målsättningar.


2. Vilka är enligt er åsikt de viktigaste till vargen knutna a) positiva ("fördelar")
- Vargen är och har varit en viktig del av den finländska naturen, vikt 5
- Vargen är ett ståtligt och intelligent djur, vikt 3
- Vargen höjer värdet för vissa typer av naturturism och -områden (orörd natur, vargspårningar mm.) vikt 2
- Vargens selektiva uttag ur bytesdjurstammarna har evolutivt sett en betydligt positivare inverkan på stammarnas allmänna hälsa än till exempel den oselektiva viltvården, vikt 1


och b) negativa ("nackdelar") synpunkterna
- Det går inte att till 100% garantera att vargar inte river tamboskap eller husdjur, ens med förebyggande åtgärder
Om ni kommer på fler positiva eller negativa faktorer kan ni beskriva dem här eller ytterligare, om ni så vill, allmänt kommentera temat ifråga.
Natur och Miljö anser, att frågan är fel formulerad såtillvida, att den inte ger tillräckligt utrymme för värdeställningstaganden, t.ex. att vargen i den finländska naturen har ett egenvärde, liksom talgoxen, domherren och sångsvanen. För en betydande del av finländarna är inte nyttoperspektivet, som tillämpas i frågeställningen, alls relevant.


3. Förekommer det motstridiga mål inom området i anslutning till vargen och vad beror dessa på enligt er åsikt?
Det mest motstridiga är hur stor vargstammen skall vara inom ett område. Enligt jaktförordningen bör vargstammen vara livskraftig. En kommentar som dock ofta hörs från jägarhåll är att det får finnas vargar i området så länge som de inte bildar flock. Här bottnar kommentaren i ren okunskap om vargens biologi. När vargen föder valpar bildas en "flock" och kommentaren skulle då innebära att vargar inte får bilda par, para sig, föda valpar och leva sitt sociala familjeliv vilket är naturligt för en livskraftig vargstam.


4. På vilka sätt kan samexistensen mellan människan och vargen enligt er åsikt bäst upprätthållas eller främjas?

a) En betydande satsning på upplysning av allmänheten, om vargens biologi och hur man minimerar risken för rovdjursskador. Verksamheten skulle bygga på följande principer:
- Omfattningen skulle inledningsvis vara 5-10 årsarbetsverk och finansieras av jord- och skogsbruksministeriet.
- Verksamhetsformer: rådgivningstelefoner, hemsidor, seminarier, läromedel, broschyrer, demonstrationsanläggningar
- Tjänsterna erbjuds på finska, svenska och samiska, samt i viss mån på engelska (turism).
- Rådgivningen baserar sig på vetenskaplig rovdjursforskning
- Rådgivningen kombineras med forskning och utveckling
- Ett exempel som det lönar sig att analysera och till lämpliga delar ta lärdom av är Viltskadecenter i Sverige.
b) Förebyggande av rovdjursskador på boskap och husdjur
c) Ersättningar för rovdjursskador där förebyggande åtgärder ej vidtagits eller hjälpt (och slopande av självriskandelen för ersättningarna)
d) Klargörande av förhållandet mellan polislagen och jaktvårdsförordningen. Spelreglerna för jakt på rovdjur bör göras ännu tydligare och förankras bland jägarkåren. Jakt på rovdjur bör följa jaktvårdsförordnignen. Tyvärr har det förekommit oklara fall, där varg har jagats med stöd av polislagen.


5. Vilket skulle enligt er uppfattning vara ett lämpligt antal reproduktiva vargpar eller vargflockar i Finland och på vilka grunder (om det känns för svårt att bestämma detta kan ni besvara frågan genom att ange er uppfattning om dagens vargstam: är den för liten, lagom stor eller för stor?)

Målsättningen bör vara habitatsdirektivets definition på gynnsam bevarandestatus! I Natur och Miljös kännedom finns ingen expertbedömning av vad detta skulle betyda för vargens del. Klart är emellertid att vargstammen bör tillåtas växa betydligt från nuvarande nivåer. Vi understöder tanken på ett etappmål för vargstammen (t.ex 300 eller 500 individer, eller räknat i föryngringar 30 eller 50), för att sedan utvärdera skador, kostnader, påverkan på viltstammar m.m. i förhållande till vikten av att ha en just så stor eller ännu större vargstam.


6. Är det enligt er uppfattning nödvändigt att åstadkomma olika skötselsområde i Finland, där vargstammens antal och skötselspolitik varierar till exempel på grund av landskapets befolkningstäthet och/eller näringsstruktur.
Nej. - Vargen breder ut sig naturligt i de områden som den själv finner lämpliga. Forskning visar att vargen föredrar glest befolkade och mera ostörda områden, även om de också rör sig i bebyggda områden.


7. Vilken roll enligt er uppfattning skulle ett styrande organ av landskaps nivå ha i vargstammens skötselpolitik. Hur skulle koordinering mellan olika landskapets genomföra?
Någon utvidgad beslutanderätt för regional nivå behövs ej. Vargstammens skötsel bör huvudsakligen ledas nationellt, där det också finns bättre helhetsperspektiv över vargstammen.


8. Om vargstammens omfattning skall regleras, vilket/vilka alternativ vore enligt er åsikt lämpligast?

d) borttagande av individer i detta skede enbart på försorg av myndigheter

eventuella tilläggskommentarer till de ovanstående?

Natur och Miljö anser, att förflyttningsutplanteringar är helt oacceptabla i finländska förhållanden.


9. Ett hurdant varguppträdande upplever ni som "störingsuppträdande"? Hurdana åtgärder skulle det enligt er åsikt förutsätta?

Vår definition av problemvarg är en individ som åstadkommer avsevärd skada på något som inte går att förebygga, samt även sådana individer som utgör en uppenbar risk för människans liv.
En varg som river älg i skogen är enligt vår definition definitivt inte en störd varg.
En varg som river får upplever vi heller inte som "problemvarg" eftersom det är ett naturligt beteende hos varg att riva lätta byten. Här är problemet det att fåren är oskyddade. Vissa vargindivider (eller familjegrupper) har dock bevisligen benägenhet att söka sig in på gårdar för att ta även kopplade hundar. Här är även risken för närkontakt mellan varg och människa större, även om det inte finns bevis för att vargen i en sådan situation skulle utgöra fara för människa. Dessa vargar kan vi ge benämningen "problemvargar" med innebörden att de kan avlägsnas. Detta för den allmänna säkerhetens och trygghetens skull men även för att inte försämra attityden mot varg. Vi anser inte att en sådan här varg automatiskt uppvisar ett speciellt "stört beteende" som till exempel en rabiessmittad eller en på annat sätt sjuk varg. Många av dessa problem skulle kunna åtgärdas genom bättre husdjurshållning och på så sätt att inte lära vargar att det finns lätta byten på gårdar.
Om en vargindivid enligt ett upprepat mönster bevisligen uppsöker jakthundar under jakt (åtminstone så länge det inte finns effektiva metoder att skydda jakthundar), kan även detta klassas som ett sådant problem som vi anser att bör åtgärdas genom avlivning av problemvargen.
En vargindivid som uppträder mycket närgånget mot människor, och speciellt om den skulle uppvisa någon form av aggressivt beteende mot människa, går även under vår definition på problemvarg.

10. Hurdana centrala behov av utveckling som berör t.ex. vargen ser ni inom
a) forskning

Analys av vad gynnsam bevarandestatus skulle betyda för de nordeuropeiska vargarna.
Forskning kring och utveckling av metoder (tekniska och praktiska) för att förebygga rovdjursskador på husdjur, speciellt på jakthundar.
Vargens livsmiljökrav.
Förhållandet mellan antalet förökande par och hela stammens storlek.

b) uppföljningen av stammen

Klarare metodbeskrivning av uppskattningen av vargstammens storlek. Vi känner till även många jägares svårigheter att skilja på hund-, lo- och vargspår, speciellt i områden med sporadisk vargförekomst. Bättre utbildning (även i fält) av rovdjurskontaktmän och spårexperter för att få högre kvalitet på rapporteringen.


c) informationen om stammen

Behövs lättare för allmänheten tillgänglig information om var familjegrupper eller enskilda vargar rör sig.


d) myndigheternas samarbete

Rovdjursforskarna inom VFFI:s bör få en större roll i fråga om rådgivning och upplysning.

e) lagstiftningen (t.ex. frednings- och jaktbestämmelserna)

Förhållandet mellan polislagen och jaktförordningen bör klargöras.


11. Någon annan synpunkt eller aspekt på vargen som enligt er åsikt är väsentlig, men inte har kommit fram i de föregående frågorna? (t.ex. eventuell bakgrund till den offentliga debatten om vargen etc.)

De regionala viltvårdsdistriktens attityder och agerande i vargfrågor kan i vissa fall kritiseras. Jägarnas åsikter och jaktperspektivet framhävs, vilket inte motsvarar distriktens helhetsuppgifter och ansvaret för rovdjursstammarna. I jaktförordningen och EU:s habitatdirektiv framgår tydligt principerna för skötseln av vargstammen, men myndigheternas agerande stöder inte alltid dessa målsättningar


12. På vilket sätt sammanställde ni er intressegrupps svar på denna enkät och stötte ni härvid eventuellt på särskilda svårigheter?

Ställningstagande är godkänt av förbundets styrelse.

Taggar

Du kanske också är intresserad av...