Kommentarer till Österbottens fiskarförbunds framställan till den regionala skarvarbetsgruppens möte den 17.8.2016
Dela denna sida
Hänvisning: Bilaga 4/ möte nr 1 (dokumentet kan fås av arbetsgruppens sekreterare Lotta Haldin på Södra Österbottens NTM-central.
Till den regionala skarvarbetsgruppen i Österbotten
Natur och Miljö välkomnar Österbottens fiskarförbunds initiativ och ser fram emot en konstruktiv dialog i skarvarbetsgruppen. Vi hoppas att flera parter bemödar sig om att formulera konkreta förslag som kan behandlas på ett strukturerat sätt under arbetsgruppens möten.
Allmänt om konflikten mellan yrkesfiske och skarvar i Österbotten
Natur och Miljö ser yrkesfisket som en viktig näring. Vi arbetar för att främja konsumtion av fisk från livskraftiga populationer som har beskattats på ett hållbart sätt, inklusive så att man undviker oönskad bifångst. Även odlad fisk har en roll i vår vision om en hållbar livsmedelsproduktion.
Natur och Miljö har förståelse för yrkesfiskarnas önskan att minska predationstrycket från skarvar, särskilt i de viktigaste lek- och yngelområdena i regionen. Det är dock viktigt att inse att det finns många andra faktorer som inverkar på fiskbestånden. Till dessa hör bl.a. muddringar, sura utsläpp från jordbruk- och skogsbruksmark, dammar som hindrar vandringsfisk samt Östersjöns allvarliga eutrofieringsproblem. Dessa bör beaktas när man dimensionerar åtgärderna för att begränsa skarvbeståendet med motiveringen att värna om yrkesfiskets förutsättningar.
Storskarven är en naturlig del av Östersjöområdets fauna. Yrkesfiskenäringen bör anpassa sig till skarvens närvaro i regionen. Natur och Miljö bedömer ändå att skarvstammen är så stark att aktiva åtgärder för att påverka stammen och därmed minska de ekonomiska förlusterna för yrkesfisket kan godkännas inom ramen för gällande lagstiftning. Helt säkert är också att skarvpopulationen kommer att påverkas allt mer av naturliga fenomen som predation från havsörn.
Skarvparens förökningskapacitet i det österbottniska kustområdet är av allt att döma helt normal. Antalet skarvar som finns i regionen beror dels på den lokala häckningen och dels på migration. Sålunda har lokala åtgärder för att påverka kolonier av häckande fåglar endast en begränsad inverkan på det totala antalet skarvar som befinner sig i regionen.
Arbetsgruppens mandat och verktyg
Österbottens fiskarförbund föreslår att ”den regionala skarvarbetsgruppen skulle enas kring en helhetsplan med målsättning att reglera skarvbeståndet för att minimera den negativa inverkan för fiskenäringen och för att minska de konflikter skarvförekomsten medfört.”
Natur och Miljö kan inte i det här skedet omfatta förslaget att arbetsgruppen skulle börja sitt arbete genom att försöka enas kring något som kunde kallas för en ”helhetsplan”. Det är ytterst tveksamt om det ingår i arbetsgruppens mandat att sammanställa ett dylikt åtgärdsprogram som skulle binda någon part, särskilt inte myndigheter. Dessutom föreligger en uppenbar risk för att processen skulle bli utdragen och besvärlig. Vi föreslår i stället att arbetsgruppen skulle arbeta med mindre delmål, där det är lättare att hitta den minsta gemensamma nämnaren. Österbottens fiskarförbunds initiativ innehåller många intressanta delar som med fördel kunde behandlas skilt för sig.
Fiskarförbundets förslag till åtgärder
Akut 1: Skarvkolonin i Södra Stadsfjärden
Fiskarförbundet föreslår att skarvkolonin skall tas bort så fort som möjligt. Natur och Miljö kan inte omfatta förslaget som sådant, men bedömer att det kan vara motiverat att begränsa kolonins storlek för att skydda viktiga lek- och yngelområden. Det vore också värdefullt att genom uppföljande forskning få fram fakta om hur olika grader av begränsning av en skarvkoloni påverkar fiskpopulationerna i det aktuella området. Södra Stadsfjärden kunde vara ett lämpligt pilotprojekt för arbetsgruppen. Genom ett sådant här konkret exempel kan vi tillsammans utforma en fungerande process för att sammanjämka olika intressen och åsikter inom arbetsgruppen.
Akut 2: Avskjutning kring stående fiskeredskap
Natur och Miljö anser att avskjutning inte är ett fungerade sätt att påverka skarvpopulationens storlek, men att det i viss mån kan påverka skarvarnas beteende. Genom avskjutning kan man skydda bragder och fångster i akuta problemsituationer och det påverkar inte direkt de skyddade häckningsplatserna. Avskjutning till havs är dock alltid förknippat med etiska problem: Risken för skadskjutning är betydande. Användningen av skjutvapen hindrar rekreation, som är en viktig aktivitet som förbättrar livskvaliteten för invånarna i Kvarken och som ger intäkter genom turism.
Den nationella skarvarbetsgruppen konstaterade våren 2016 i sitt konsensusbetänkande, som undertecknats av bl.a. verksamhetsledare Kim Jordas från Finlands Yrkesfiskarförbund, att det redan nu är möjligt att genom avskjutning skydda fiskebragder inom en radie på 200 m. Natur och Miljö anser att dessa ramar är helt tillräckliga, även för den österbottniska kusten.
Natur och Miljö motsätter sig Fiskarförbundets förslag att tillåta skjutning inom en 1000 meters radie från yngelutplanteringsplatser under tiden 1.8–31.3. Åtgärden står inte i rimlig proportion till den förväntade nyttan. Natur och Miljö anser ytterligare att åtgärden inte uppfyller naturvårdslagens kriterier för undantagstillstånd, eftersom utplantering av yngel inte är det enda sättet att stärka fiskstammarna. Natur och Miljö vill påpeka att det finns mera hållbara alternativ, som att restaurera naturliga lekplatser och att förbättra vattenkvaliteten.
Kort sikt 1: Kartering av viktiga lek- och yngeluppväxtområden
Natur och Miljö understöder varmt förslaget att definiera särskilt viktiga lek- och yngelplatser. Tidigare gjorda karteringar ger en god grund för en dylik analys och nya karteringsmetoder (bl.a. baserade på satellitdata) finns tillgängliga.
Natur och Miljö godkänner inte förslaget att arbetsgruppen skulle fastställa områden där skarvkolonier kategoriskt inte skulle få etablera sig. Vi föreslår i stället att arbetsgruppen skulle utgå ifrån frågan hur många skarvar som kunde häcka på ett visst område utan att den ekonomiska förslusten för yrkesfisket blir oskäligt stor.
Kort sikt 2: Kriterier för skarvkoloniner
Natur och Miljö anser att arbetsgruppen inte har mandat att definiera antal bon eller antal skarvar som kan tillåtas i regionen. Den här typen av frågor skall hanteras genom nationella skötselplaner som har uppgjorts för olika nyckelarter, t.ex. stora rovdjur.
Fiskarförbundets konkreta förslag om en ”skarvkolonifri skyddszon” på 1 km från befintlig fastighet är helt oacceptabelt. Förslaget är inte förenligt med gällande lagstiftning. Vi anser att arbetsgruppen skall fokusera på frågan hur man kan minska de negativa ekonomiska effekterna av skarvkolonier och enskilda individer och inte spekulera i hur skarvarna kunde fördrivas från regionen.
Kort sikt 3: Informationsplan
Natur och Miljö understöder tanken att arbetsgruppen öppet skall informera allmänheten om sitt arbete. Arbetsgruppen är dock ingen juridisk person som själv utför åtgärder eller har mandat att ålägga någon annan att vidta åtgärder. Behöriga myndigheter och olika intresseorganisationer ansvarar själva för kommunikation om sina respektive åtgärder.
Beträffande information skall arbetsgruppen enligt vår uppfattning fokusera på att främja spridningen av korrekt information om skarven och gällande lagstiftning till allmänheten. Särskilt viktigt vore att informera om dokumenterade effekterna av olika åtgärder som vidtas för att minska skarvarnars negativa ekonomiska effekter för mänsklig aktivitet. Det är också synnerligen viktigt att arbetsgruppen enhälligt och resolut tar ställning mot alla former av olagligt sabotage som riktar sig mot skarvkolonier.
Åtgärder på lång sikt
Fiskarförbundets motiveringar till de föreslagna åtgärderna på lång sikt bygger på tesen att naturskyddet i Finland under decennier har varigt väldigt inriktat på skydd av en art i taget. Det här påståendet saknar helt verklighetsgrund. Skydd av naturtyper och livsmiljöer samt ekologiska helheter har varit och är fortfarande ett alldeles centralt element både i lagstiftningen och när praktiska naturvårdsåtgärder utförs. Omfattande nationella program för skydd av stränder, myrar, skogar, marina områden samt EU:s Natura 2000-nätverk är exempel på detta.
Eftersom motiveringarna till Fiskarförbundets förslag till åtgärder på lång sikt är så haltande, bedömer Natur och Miljö att det inte finns orsak att i det här skedet kommentera de föreslagna åtgärderna. Vi hänvisar även till vår grundtanke (se ovan) att arbetsgruppen inledningsvis skulle diskutera mera begränsade och konkreta fall, i syfte att stöda beredningen och behandlingen av ansökningar om undantagslov.
Högaktningsfullt,
Bernt Nordman
verksamhetsledare för Natur och Miljö rf
medlem i den regionala skarvarbetsgruppen
Taggar
Du kanske också är intresserad av...
-
Utlåtande om programmet för främjande av inhemsk fisk
Utlåtande , Publicerat:Till jord- och skogsbruksministeriet
VN/16944/2020Läs mer om artikeln: Utlåtande om programmet för främjande av inhemsk fisk
-
Natur och Miljö motsätter sig jakt på 375 utrotningshotade östersjövikare i Bottenhavet och Kvarken
Utlåtande , Publicerat:Det bästa sättet att främja samexistensen mellan yrkesfiskare och sälar är att åtgärda övergödningen. Övergödningen har lett till en situation där allt fler fiskbestånd minskar i omfattning, vilket aktualiserar konflikter mellan yrkesfiskare och sälar.
-
Utlåtande om ändring av lagen om det nationella genomförandet av EU:s gemensamma fiskeripolitik
Utlåtande , Publicerat:Kvoterna för trålfisket ska bygga på forskarnas rekommendationer och får inte överskridas av politiska eller ekonomiska skäl.
-
Utlåtande om fisket av vandringssik och jakten på säl
Utlåtande , Publicerat:Natur och Miljö välkomnar Jord- och skogsbruksministeriets förslag att utöka knutavståndet till 45 millimeter i de fiskenät som används för fisket av vandringssik.
Läs mer om artikeln: Utlåtande om fisket av vandringssik och jakten på säl
-
Inbegärt utlåtande om arbetsgruppsbetänkande JSM 2002:20b: Arbetsgruppen för utvecklandet av laxfisket vid kusten
Utlåtande , Publicerat:Till Jord- och skogsbruksministeriet
Hänvisning: Ert brev 29.11.2002, Dnr 1316/042/2002