Åsikter om ansökan om miljötillstånd för muddring av Lovisa hamnbassäng, LSY-2004-Y-67

Natur och Miljö har bekantat sig med ansökningshandlingarna och vill härmed framföra sin åsikt gällande hanteringen av sediment som är förorenade av TBT.

Problemen med miljögiftet TBT i sediment har först nyligen på allvar uppmärksammats. Miljöministeriet fastställde 19.5.2004 anvisningar som gäller muddring och dumpning av förorenade sediment. Natur och Miljö framhåller, att TBT-problemet bör tas på allvar och att tillräckliga åtgärder bör vidtas för att skydda vattenmiljön.

Gränsvärdena för TBT överskrids

Miljöministeriets TBT-gränsvärden för förorenade sediment (200 mg/ kg) överskrids i ett av sedimentproven (LS4 i zon 5) från området, som enligt planen skall muddras. Även de andra proven från muddringsområdet visar på halter som är skadliga för vattenekosystemet.

Nivå 1 överskrids

Sedimentproverna visar, att muddermassorna innehåller förutom TBT även en mängd andra kemikalier. Den sammanlagda effekten av dessa kan inte härledas endast genom att analysera olika ämnen skilt för sig. Enligt miljöministeriets anvisningar kan toxiska effekter av förorenade sediment inom gråzsonen (halterna av skadliga ämnen ligger mellan nivå 1 och nivå 2) testas med hjälp av biotest.

Natur och Miljö anser, att miljötillståndsansökan borde kompletteras med s.k. biotester, där olika organismer utsätts för de förorenade sedimenten på ett sätt som simulerar verkliga förhållanden. Med dylika biotester kan man även testa effekterna av kronisk exponering.

Nivå 2 överskrids

Eftersom gränsvärdet för förorenade sediment (nivå 2) överskrids, bör muddermassorna enligt miljöministeriets anvisningar som regel behandlas på land. Natur och Miljö anser, att tillståndssökanden inte har uppvisat en utredning som tillräckligt klart skulle visa att dumpning i havet är det för miljön bästa alternativet.

Halterna av TBT i vattnet

Riskvärderingen i miljö- och fiskeriutredningen är bristfällig i frågan om effekterna av TBT på vattenmiljön. Enligt utredningen (s 21) skulle halterna av TBT i vattnet hållas förhållandevis låga och sannolikt inte överskrida en nivå som är skadlig för vattenorganismer.

Utredningen torde inte ha beaktat det faktum, att TBT-halterna redan i utgångsläget (före muddringarna) är kraftigt förhöjda till följd av de rikliga mängderna av TBT i sedimenten. Därmed är det sannolikt, att halterna under och efter muddringen skulle vara skadliga för vattenorganismer.

Monitoring

Natur och Miljö anser, att ett eventuellt tillstånd bör innehålla krav på uppföljning av spridningen av TBT och dess nedbrytningsprodukter samt därav uppkomna miljöeffekter till följd av mudderverksamheten. Uppföljningen bör omfatta även trifenyltenn (TFT), som är giftigare än TBT och som på basen av erfarenheter från Nordsjö torde anrikas effektivare i näringskedjorna än TBT.

Högaktningsfullt,
Bernt Nordman
verksamhetsledare

Taggar