Skriv in tydliga förbud i skogslagen

Natur och Miljö förespråkar naturbaserat skogsbruk och kräver att juridiska åtgärder vidtas i brådskande ordning efter fallet med de tusentals utrotningshotade flodpärlmusslorna, vars livsmiljö förstördes avskogsmaskinen.

Vi har bevittnat toppen av ett isberg av medveten artutrotning och naturförlust som pågår mer eller mindre i det fördolda varje dag. Om inte ens bäckar där flodpärlsmusslan är skyddad går fria från naturföraktet, vad sker då inte på annat håll i våra skogar där naturvänner inte rapporterar?

I en tid då tillgången till skogsråvara minskar, har avverkningstrycket på våra skogar ökat med förstörelse av andra arters livsmiljöer som följd. Åtgärder för strängare lagstiftning behövs i brådskande ordning för möta ett, till synes, systematiskt tillvägagångssätt i att inte följa rekommendationer om naturhänsyn i skogsbruket.

En aktuell fråga ur också Finlands synvinkel är skärpningen av EU:s miljöbrottsdirektiv (eng. ecocide directive) som trädde i kraft i maj, och som medlemsstaterna måste införliva i sin nationella lagstiftning inom två år. Kommer skärpningen ge de avskräckande effekterna av strängare påföljder för företag som krävs? Och kommer strängare lagstiftning att förbättra miljöskyddet just genom straffrätten? Vi får komma ihåg att det är möjligt att medlemsstaterna gör sina nationella lagar strängare är det minimum som Europeiska kommissionen kräver.

Finlands skogslag är bristfällig för naturskyddet och den måste tydliggöras. I skogslagen måste det inskrivas tydliga förbud och straffpåföljder, framom nuvarande rekommendationer och undermåliga straffrättsliga följder, om intrång i skyddszoner och över skogsbäckar, vilka enligt den nuvarande lagen alltid räknas till känslig natur oberoende av möjliga pärlmusselbestånd. Skyddszoner kring vattendrag är avgörande inte bara för arter som flodpärlmusslan utan även för att undvika ytterligare belastning av våra dricksvatten, insjöar och hav. Tillräckliga skyddszoner måste därmed krävas med lag och inte bara rekommenderas. Det här juridiska ansvaret behöver klimat- och miljöminister Mykkänen prioritera utöver en lista ersättningskrav på Stora Enso.

Camilla Sederholm, verksamhetsledare, Natur och Miljö.

Läs insändaren i Hufvudstadsbladet den 3e september 2024.

Taggar