Hur känns våren i år?

Om någon dag går vi in i mars och våren är i antågande, åtminstone om man får tro almanackan. Rent teoretiskt börjar våren då dygnets medeltemperatur mera beständigt hålls över 0 grader, vilket i södra Finland brukar ske i mars. I mitt sinne blir det vår när den första insekten flyger förbi, det kliar i näsan av pollen och jag äter födelsedagstårta.

Att jag har födelsedag i mars gör att jag alltid har varit uppmärksam på marsvädret. Jag kommer ihåg födelsedagar med vårsol och sand under vårskorna. Jag kommer också ihåg födelsedagar då jag har åkt pulka och till och med själv reflekterat över föret i pulkbacken. Vad konstigt att det ännu är snö på min födelsedag, har jag som barn då tänkt. Våren är nog sen i år. I vuxen ålder har mitt jobb gjort att jag med intresse och spänning följer med vårens framfart. Jag kommer ihåg aprildagar med istäcke då det inte har gått att ta havsvattenprover som planerat, och majdagar då eleverna har fått studera bladknoppar istället för utslagna löv.

När vädret är sammankopplat med det du gör och viktiga händelser i ditt liv fastnar det i minnet. Tänk bara på folk som genom tiderna har levt ute i skärgården på havets och vädrets villkor. Om du frågar en äldre skärgårdsbo kan du få höra många historier om hurdant menföret varit under olika vårar, hur det har gått då vårvädret har vållat problem och hurdan våren var då barnen föddes. I distansjobbets tidevarv har jag hört förundrade kommentarer från personer som har haft möjlighet att ta sig ut till stugan tidigare än vanligt om våren. Så annorlunda våren känns när naturen finns precis utanför dörren.

Då vi låter naturen och vädret komma oss närmare och ha en betydelse i våra liv blir det förutom en del av vår livshistoria också en källa till sammanhang, mening och avslappning. Då mina egna barn har fötts i mars, har våren blivit en tid för att följa med både barnets och naturens utveckling. Särskilt påtaglig blev relationen till vårvädret då mitt yngre barn föddes mitt i den begynnande pandemin våren 2020. Jag kunde inte ta mig längre bort än en liten promenad hemifrån eftersom det inte fanns andra öppna och trygga inomhusutrymmen än det egna hemmet där jag kunde gå in för att byta blöja och amma. Våren var långsam det året minns jag tydligt. Äppelblommorna utanför fönstret utvecklades lika oändligt långsamt som de långrandiga dagarna segade sig fram. Under korta vagnspromenader var tussilagons första gula rundlar i diket, fågelsång och nya löv på träden stora glädjeämnen och kraftkällor.

Att följa med våren betyder för mig att vara uppmärksam på vårvädret och vårarternas framfart. Att följa med våren betyder också och att minnas händelser, känslor och naturupplevelser från tidigare vårar. Det är också roligt att följa med andras iakttagelser i vårnaturen och jämföra med egna. På naturhistoriska centralmuseet Luomus webbplats går det att följa med våren genom privatpersoners observationer av olika arter som har fått löv, slagit ut i blom och flugit förbi (se länk nedan). Vem som helst kan bidra. För den som har tävlingsinstinkt och vill vara först ute är det tacksamt att bo i vårt hörn av landet (Åboland). För andra av oss blir observationer från olika delar av landet en gemenskap. Det jag upplever just här hänger ihop med andras upplevelser på andra orter.

Jag hoppas att våren blir lagom varm, lagom långsam och ger lagom mycket vårkänsla.

Länk till Luomus webbplats för Följ med våren:
https://kevatseuranta.luomus.fi/?locale=sv

Länk till Natur och Miljös Följ med våren-material för barnfamiljer:
Följ med våren - Natur och miljö (naturochmiljo.fi)

Den här artikeln har ursprungligen publicerats i Åbo Underrättelser 26.2.2022.

Taggar