Föregångare inom miljöpedagogik
Tanken om att öka barnens kunskaper om naturen och miljöfrågor har varit med från början sedan Natur och Miljö grundades.
Natur och Miljös mångåriga verksamhetsledare Ulrica Cronström var en drivande kraft för miljöpedagogikens införande i Finland. Hon följde flitigt med hur de första naturskolorna grundades i våra nordiska grannländer under 1970- och 1980-talen. Då blev hon övertygad om att naturskolor, där barn får studera växter och djur genom egna iakttagelser utomhus, behövdes också i Finland.
Som verksamhetsledare för Natur och Miljö fick Cronström snart med sig förbundets styrelse och planeringarna för att grunda en naturskola körde igång. Ordförande Henrik Österholm var och en tidig förespråkare för miljöpedagogik och naturskolor. Han var också en av dem som såg till att miljökunskap hörde till lärarutbildningen på Åbo Akademis pedagogiska institution i Vasa.
Sagt och gjort, Natur och Miljö aktiva eldsjälar, med verksamhetsledaren Cronström och styrelsen i spesten, satte hjulen i rullning för att grunda en naturskola i Sjundeå. Lili-Ann Wolff anställdes som första naturskoleföreståndare och var med om att sätta ihop skolan, helt ordagrant. Skolan kunde hyra lokaler i Åvikshemmet vid Pickala å, men all utrustning och möbler saknades till en början. Wolff berättar att de startade en insamlingskampanj för att samla donationer. Intresserade kunde exempelvis understöda naturskolprojektet genom att köpa symboliska plankbitar. Så fick förbundet in ett blygsamt startkapital för den nya naturskolan.
Populär från första början
Den nya naturskolan hade vind i seglen från första början. Redan den första hösten 1986 besöktes skolan av nästan 500 personer. Naturskolans målgrupp var redan från starten bred: elever i grundskolan kom i första hand, därefter barn under skolåldern. Men även grupper bestående av lärare, föräldrar, politiker, tjänstemän och överhuvudtaget en bred allmänhet var väl representerade bland besökarna på Naturskolan den första hösten.
Lili-Ann Wolff räknar upp följande inslag i naturskolans program under 1988, förutom skolklassernas och dagisgruppernas program: naturfilmkväll, biodlingskurs, flyttfågelexkursion, fågelholkstalko, barnkonstkurs, växtfärgningskurs, fladdermuskväll, geologikurs, svampkurs, barnläger och pysselkväll.
Naturskolans lyckade start ledde till att Natur och Miljö år 1988 fick motta Nylands läns miljöpris av landshövding Jakob Söderman.
Lili-Ann Wolff fick mycket hjälp och goda råd av kolleger vid naturskolorna i Sverige. Där fanns det redan i slutet av 1986 hela 21 naturskolor. I Finland föregick Naturskolan i Sjundeå som inspirerande exempel och två till naturskolor grundades år 1991. Efter det tog utvecklingen fart och i dag finns det över 30 natur- och miljöskolor i Finland, varav fyra drivs av Natur och Miljö.
År 2006 firade pionjären Naturskolan i Sjundeå 20 års jubileum. Samtidigt fick skolan ett nytt namn och heter numera Naturskolan Uttern. Under de följande åren har Natur och Miljö grundat tre till naturskolor runt om i Svenskfinland. Kvarkens naturskola i Österbotten grundades 2007. År 2013 grundandes Ålands naturskola och Åbolands naturskola år 2017.
Övrig barn- och ungdomsverksamhet
Natur och Miljö har även i övrigt satsat mycket på att sprida natur- och miljökunskap bland barn och unga. I förbundets barnverksamhet har ingått bland andra Miljödetektiverna med sin klubbverksamhet och sina läger både vinter- och sommartid. Natur och Miljö ordnade den första Ungdomens miljöriksdag (UMR) 1994, med modell från Sverige. År 2005 ordnades för första gången också Miljöaktionsdagarna (MAD). Båda var forum som gav ungdomar möjlighet att diskutera miljöfrågor, komma med förslag till lösningar, arbeta med miljökonst och göra naturstudier med mera. År 2015 initierade Natur och Miljö Barnens Östersjöprotest för att engagera barn och hela familjer att aktivera sig för Östersjön. Projektet gav barnen rum och möjlighet att uttrycka sig i form av bland annat teckningar, videohälsningar och frågor till politiker. Kampanjens strategi var redan då väldigt lik dagens sätt protestera med målsättningen att få politiker och andra ansvariga vuxna att ta krafttag i miljöproblem.
Historiken baserar sig på artikeln Föregångare inom miljöpedagogik av Magnus Östman. Artikeln publicerades i Finlands Natur nr 4/2010.
