malgrupper/press
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Vinter bjorktrast.jpg

Klimatförändringen ger ökad torka

01.07.2014 kl. 13:53
Östafrikanska bönder är redan drabbade av klimat- förändringar. För dem handlar klimatförändringar om uteblivna regn och mindre mat. Finlands Natur nr 2/2014.

Jordbrukaren Esther Ngenzampola är bekymrad över att regnen inte längre kommer då de brukar.
Foto: Mia Madsen.

 

Ariyo Ovia Bantaiza sträcker sig efter en av grenarna på kaffebusken framför oss och uppmanar mig att dofta. Vi står mitt i familjens Bantaizas kaffeodling och omkring oss finns rader av vitblommande kaffebuskar. Jag tar tag i grenen och näsborrarna fylls av en genomträngande doft som påminner lite om jasmin. De små vita kaffeblommorna ska förhoppningsvis snart utvecklas till små kaffebönor. Men då får regnet inte slå fel. 

– Tyvärr har klimatet förändrats under de senaste decennierna. Vi har mycket längre torrperioder och bristen på vatten blir allt större. Det gör att grödorna torkar ut, berättar Ariyo Ovia Bantaiza. 

Ariyo Ovia Bantaizas grödor lider allt oftare av torka. Foto: Mia Madsen.

 

Tillsammans med sin familj odlar Bantaiza kaffe, majs och bananer på gården som ligger i Sembabuleregionen i södra Uganda. Regionen är känd för att drabbas av långa torrperioder varje år och bristen på vatten är ett stort gissel för familjen som också ägnar sig åt boskapsskötsel. 

– Det är besvärligt när vi inte kan ge korna tillräckligt med vatten. Då minskar också deras mjölkproduktion, och våra inkomster, säger Bantaiza.

Familjen består av tretton personer och för att tillgodose gårdens dagliga vattenbehov krävs rätt många dunkar vatten. Vanligtvis tillbringar familje-medlemmarna flera timmar per dag med att hämta vatten från en närliggande brunn eller ett vattenhål. Det är ett slitsamt jobb och många kilometrar att avverka till fots per dag. En vattendunk rymmer cirka tjugo liter vatten och det ryms uppemot sex dunkar fastsurrade på en cykel. 

– Oftast är det mina söner som får hämta vatten. De är unga och starka, berättar Bantaiza.

 

För oss här i Norden förknippas ordet klimatförändringar mest med väderstatistik och uppskattningar om hur mycket jordens medeltemperatur kommer att öka i framtiden. För att inte tala om den diplomatiska kampen mellan industriländer och utvecklingsländer, om vem som ska ta ansvar för ökade utsläpp av växthusgaser. 

Men för majoriteten av Östafrikas bönder är klimatförändringar något annat. De blir så konkreta som de bara kan vara; förändringar i regnmönster, torka, kraftiga regn, högre temperaturer och ett allt mera osäkert klimat att idka jordbruk i. Eller som Ariyo Ovia Bantazis fall: den ständiga bristen på vatten.  

 

FN:s klimatpanel, IPCC, konstaterar i sin senaste klimatrapport att medel-temperaturen på hela den afrikanska kontinenten ökat med cirka en halv grad under de senaste hundra åren. Och att temperaturökningen troligtvis kommer att fortsätta i framtiden. För östafrikanska länder som Uganda betyder det att det med stor sannolikhet blir vanligare med intensivare torr-perioder på grund av minskat regn och en högre avdunstning av fukt från marken. 

Bristen på tillförlitlig nederbördsstatistik från regionen gör det svårt att dra slutsatser om den årliga nederbörden har ökat eller minskat i Östafrika.
Men trots detta har klimatforskare kunnat konstatera att det i en del området i Östafrika har regnat mera under de senaste decennierna, medan det i andra områden har regnat mindre. Det har också blivit vanligare med mera extrema väderförändringar, som långa torrperioder och på sina håll kraftigare och mera ihållande regn.

De förändringar som östafrikanska bönder vittnar om i dag, kommer enligt FN:s klimatpanel troligtvis att fortsätta och i värsta fall förvärras, även om man inte med säkerhet kan bevisa att förändringarna uteslutande beror på global uppvärmning. Förändringarna kan också vara orsakade av mänskans aktivitet lokalt. I Uganda är till exempel skogsavverkning ett utbrett problem. Årligen avverkas omkring 1,7 procent av skogen, vilket försämrar jordkvaliteten och förvärrar effekterna av klimatförändringar. 

Calliandra är ett kvävefixerande träd vars grenar
kan ges som foder till djur. Foto: Mia Madsen.

 

38-åriga Esther Ngenzampola sitter på en vit majssäck utanför sitt hus i Kikondaregionen i centrala Uganda. Omkring sig har hon sina sex barn. Hennes stora runda mage avslöjar att ett barn till är på kommande inom kort. Esther har varit jordbrukare i tio år och hon är väldigt stolt över att hon och hennes man har sparat ihop pengar för att kunna köpa den 16 hektar stora gården. Familjen odlar majs och matbananer som de säljer för att få ekonomin att gå runt. Men trots att Esther är rätt nöjd över livet, säger hon att utmaningarna är många. 

– Jag vet inte längre när jag ska plantera mina grödor. Det är för att regnen inte längre kommer när de ska, säger Esther Ngenzampola.

Majoriteten av Ugandas bönder, cirka 80 procent, försörjer sig på småskaligt jordbruk och de är helt beroende av regn för bevattning av grödor. Jordbruket är indelat i två odlingssäsonger, med en regnperiod på hösten och en på våren. När de första regndropparna börjar falla är det ett tecken på att det är dags att greppa jordhackan och bege sig ut på gården för att plantera. Men det garanterar inte ett lyckligt slut, för om regnen slår fel kan en hel skörd gå förlorad. 

– I fjol gick jag miste om hela min majsskörd. Regnet avtog och majsen fick inga kolvar, berättar Ngenzampola.

 

Små biogasanläggningar ger bränsle
för matlagning och gödsel för odlingar.
Foto: Mia Madsen.

 

 

För att försörja sin familj och se till att barnen kunde fortsätta skolan blev
Ngenzampola tvungen att ta ett lån. Nu hoppas hon att årets majsskörd lyckas, för de lånade pengarna måste betalas tillbaka och familjen få mat.

– Jag har hamnat i en farlig låne-cirkel. Men jag har inget annat val. Utbildning betyder en framtid för mina barn, därför måste jag låna pengar för att betala deras skolavgifter, säger
Ngenzampola.

 

Enligt FN:s klimatpanel är Afrika en av de kontinenter som har påverkats mest av klimatförändringar. Det beror på att sårbarheten i regionen är hög. Graden av sårbarhet är avgörande för hur vi människor påverkas av klimatförändringar, och människor som är socialt, kulturellt, politiskt och ekonomiskt marginaliserade löper större risk att råka illa ut. 

 

Det som gör de östafrikanska bönderna så sårbara för klimatförändringar jämfört med jordbrukare i västvärlden, är att de helt enkelt inte har några marginaler att ta från. De är beroende av att skörden slår rätt. Det är helt enkelt inte alla bönder som har resurser att investera i vattenuppsamlande tankar som kan fungera som en bevattningskälla när regnen uteblir, eller biogasanläggningar som genererar el så att barnen kan läsa sina läxor trots att mörkret har lagt sig utanför.

Ett annat problem när det gäller sårbarhet är tillgången till mark. Uganda har en befolkningstillväxt som hör till världens största, vilket i sin tur leder till ökad konkurrens om mark. När allt fler människor tävlar om en liten markyta betyder det också att bönderna är tvungna att få ut allt ur sin lilla jordlott. De har tyvärr inte möjlighet att ägna sig åt växeljordbruk, som kunde vara en lösning på överdriven markanvändning. 

 

Enligt FN:s klimatpanel är anpassning nödvändigt för att hantera de växande riskerna med klimatförändringar, men också för att lindra effekterna av klimatförändringar. För Östafrikas bönder, som redan ser effekterna av klimatförändringar, finns det inget annat val än att anpassa sig. Men medan vi här hemma funderar över smarta klimatval och hur vi ska minska våra koldioxidutsläpp innebär anpassning något helt annat för Ugandas småskaliga bönder. 

Godfrey Berunga traskar runt bland bananplantorna på sin gård i Sembabuleregionen i Uganda. Han visar ivrigt upp jordbruksmetoder som marktäckning och att gräva små diken för att samla upp regnvatten. Det här har han lärt sig sedan han kom i kontakt med den svenska biståndsorganisationen Vi-skogen för några år sedan. 

– Livet som bonde har blivit hårdare, klimatet är mera utmanade i dag. Därför är jag glad över att jag har lärt mig hur det går att anpassa sig, säger Godfrey Berunga. 

 

Vi-skogen har arbetat i området kring Victoriasjön under de senaste trettio
åren och utbildar bönder i hållbara jordbruksmetoder och åkerskogsodling, också kallat agroforestry. I korthet innebär åkerskogsodling en samodling av grödor och träd. När åkerskogsodling kombineras med djurhushållning, som Vi-skogen förespråkar, ökar också
gårdens produktivitet. Kodynga från boskapen kan användas som gödsel medan trädrötter binder fukt och kvävei marken. Resultatet blir bördigare jord. 

– Våra skördar har blivit mycket bättre sedan vi började med åkerskogsodling, förklarar Berunga, och säger att familjen nu till och med kan investera en del pengar i exempelvis vattenuppsamlingssystem. 

Berunga pekar på en vattentank som han nyligen har byggt på gården. Vattentanken samlar upp regnvatten och rymmer omkring 10 000 liter vatten, tillräckligt för att täcka familjens mest basala vattenbehov. En annan anpassningsmetod som Berunga använder sig mycket av är marktäckning. Metoden är enkel och kostar ingenting. Marktäckning innebär att man täcker jorden med organiskt material för att behålla jordens fuktighet och minskaavdunstningen. Samtidig återför det organiska materialet näringsämnen till jorden. Berunga visar stolt upp hur han har täckt sina banan- och kaffeplantor med avhuggna majsstjälkar.

– Majsstjälkarna skyddar plantorna från kraftiga regn som är vanliga under regnperioden. På så sätt undviker jag att näringsrik jord sköljs bort, berättar han. 

Vi-skogen utbildar bönder i att organisera sig i bondegrupper där man kan utbyta erfarenheter och kunskap. Bondegrupperna kan också starta sina egna spar- och lånegrupper där de tillsammans lånar pengar till varandra till mycket låg ränta. 

Även Ariyo Ovia Bantaiza och hennes man anpassar sig till klimatförändringar, bland annat genom att plantera fruktträd och snabbväxande lokala trädsorter som kan säljas som virke. 

– Vi gör vad vi kan för att anpassa oss, och jag försöker lära barnen att det är viktigt att värna om miljön, säger hon innan vi traskar vidare mellan de blommande kaffebuskarna.

 

Prinicipen för åkerskogsbruket i ett nötskal.
Källa Vi-skogen.

Mia Madsen