malgrupper/press
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Vinter Sarkjarvi.jpg

Pressmeddelanden

Ensidig och halvfärdig handlingsplan för skarv

02.10.2017 kl. 09:47

Andrea Weckman förbundsordförande

07.05.2017 kl. 18:01

Tre nya skolor får utmärkelsen Grön Flagg

24.05.2016 kl. 06:04

Kom och se hur vi är helt pihalla på finska

27.01.2016 kl. 16:13

Artiklar i Finlands Natur

Så beräknas belastningen

22.12.2014 kl. 12:40

Stoppa klimatorättvisan

05.12.2014 kl. 11:02

Klimatförändringen märks i Bhutan

05.12.2014 kl. 10:58

Dags att ro klimatavtalet iland

05.12.2014 kl. 10:54

Kommunala avlopp under lupp

05.12.2014 kl. 11:00

Stoppa klimatorättvisan

05.12.2014 kl. 11:02
Samtidigt som de internationella förhandlingarna om ett klimatavtal tar ny fart i Lima fortsätter miljötaktivisterna sin kamp mot klimathotet. Finlands Natur har intervjuat aktivister i Finland och Zambia. Finlands Natur nr 4/2014

Inför klimatförhandlingarna i Sydafrika för två år sedan ordnade Evans Tembo och andra klimat-aktivister en kampanj som gick ut på att de åkte buss till mötet i Durban. Syftet var att väcka intresse för klimathotet bland ungdomar i Syd. Foto: Mia Madsen

 

Det går inte att missförstå budskapet då den unga zambiska klimataktivisten Evans Tembo får ge sin syn på hur klimatförändringarna ska stoppas. Klimathotet är här för att stanna och det hjälper inte att klaga över torka och uteblivna regn. Alla måste dra sitt strå till stacken. 

– Industriländerna måste
minska sina utsläpp och de snabbt växande ekonomierna, länder som Kina, Ryssland och Indien, måste garantera en ekonomisk utveckling som går hand i hand med låga koldioxidutsläpp. Här i Zambia måste vi stoppa avskogningen och se till att vår gruvverksamhet inte förstör miljön, anser Evans Tembo.

Tembo är viceordförande för Zambia Youth Environment Network som är en koalition av zambiska ungdomsorganisationer, aktiva inom miljöfrågor. Nätverket arbetar med att informera zambiska ungdomar om klimatförändringar genom att ordna skolbesök och konserter. Medlemmarna lobbar också för att klimatförändringarna ska tas på allvar på nationell nivå. Särskilt viktigt är det att de ungas röster blir hörda. 

- Ett stort problem i Zambia, förklarar Tembo, är att unga zambiska klimataktivister sällan får delta i möten och förhandlingar där viktiga miljöbeslut fattas.

– Vi har fått mer inflytande på senare tid, men det finns fortfarande en stor klyfta mellan den unga generationen och de politiker och tjänstemän som fattar beslut i klimatfrågor. Ändå är det vi ungdomar som i framtiden ska leva med konsekvenserna av besluten som fattas i dag, säger Tembo.

Som ett exempel lyfter han fram sina erfarenheter från de internationella klimatförhandlingarna i Durban i Sydafrika för två år sedan. Trots att Tembo
officiellt var en del av den zambiska mötesdelegationen tvingades han skaffa sig mötesackreditering på egen hand. Historien slutade med att Tembo fick sitta med på förhandlingarna endast i egenskap av observatör efter att han lyckats ansluta sig till en amerikansk miljöorganisation. Som observatör får man inte delta i alla möten.

– Oviljan att satsa på oss unga, i kombination med att med-borgaraktivister från Syd har svårt att finansiera sitt deltagande i klimatkonferenser, gör att debatten blir skev och helt domineras av Nord, säger Tembo

Den finländska klimataktivisten Otto Bruun, aktiv inom Finlands naturskyddsförbund, håller med om att det verkar vara lättare för aktivister från industriländer att få ekonomiskt stöd och att den globala klimatrörelsen länge har dominerats av aktörer i Nord.

– Men det har blivit en bättre balans i och med att stora folk-rörelser i det globala Syd har kopplat sina kampanjer till klimatfrågor. Detta gäller till exempel urfolkens organisationer. Men klimataktivismen måste bli bredare och ta hänsyn till lokala frågor i högre grad än tidigare. Internationella klimatmöten är möjligtvis inte de enda forumen för en effektiv och inspirerande klimatpolitik, säger Bruun.

I jämförelse med de zambiska klimataktivisternas utgångsläge beskriver Bruun finländska klimataktivisters möjligheter att agera som goda, men han menar att de politiska besluten fortfarande är starkt bundna till industrins intresseorganisationer. 

För att få till stånd en märkbar förändring krävs ännu starkare kampanjer och politisk styrka.

– Under de senaste åren har öppenheten i klimatfrågor i princip varit stor. Samtidigt är sluten-heten kring energipolitiken väldigt stor. Man får delta i möten och får information, men inte då de allra viktigaste frågorna behandlas.

 

Den zambiska miljöaktivisten Morgan Katati har deltagit i flera internationella klimatmöten. Han vill se ökad miljömedvetenhet på hemma-plan, speciellt så länge de internationella förhandlingarna stampar på stället. Foto: Mia Madsen.

 

För medborgaraktivisterna vid Naturskyddsföreningen i Finland är minskad användning av fossila bränslen och torv viktiga kampanjfrågor. Naturskyddsförbundet anser att fossila bränslen och torv inte har någon framtid som grund för vår energiförsörjning. Lösningen är att bygga en ny slags ekonomi som tar hänsyn till både klimat och biodiversitet. Den främsta målgruppen för kampanjen är den finländska regeringen och riksdagen, men även vanliga medborgare välkomnas med, berättar Bruun.

– De senaste åren har vi aktivt medverkat i “Den brännande frågan”. Det är en kampanj för en klimatlag i Finland. Kampanjen har engagerat frivilliga i demonstrationer och andra aktioner. Dessutom erbjuder vi energirådgivning och driver kampanjen "Ekoel”, för miljövänligare elektricitet, med fokus på hela Europa.

 

Även i Zambia försöker klimat-aktivisterna påverka såväl vanliga individer som landets regering, men fokus ligger inte på energifrågor utan på andra områden.

– Vid Zambia Institute of Environmental Management i huvudstaden Lusaka gör vi till exempel miljöutvärderingar som vi delger befolkningen i mera perifera områden, berättar Morgan Katati, som leder miljöinstitutet. 

Syftet med rapporterna är att ge invånarna information om de miljöskador som exempelvis gruvdrift förorsakar och miljö-institutet uppmanar gruvbolagen att vidta åtgärder för att skydda miljön eller återställa miljön
efter en eventuell miljöskada.

– Nyligen hade vi ett fall där en grupp människor lämnade in en stämningsansökan mot ett gruvbolag efter att de fått ta del av vår rapport, berättar Katati.

Forskarna på miljöinstitutet samarbetar också med den zambiska regeringen med att utveckla riktlinjer för hur man på regeringsnivå ska begränsa klimatförändringar eller anpassa sig till dem. Katati nämner FN:s REDD+ program som ett exempel på hur rika industriländer försöker begränsa skogsavverkning genom att betala utvecklingsländer för att inte hugga ner skog. Men programmet är inte helt oproblematiskt, menar han.  

– Hur ska man kunna garantera att lokalbefolkningen inte hugger ner träd på ett område under en period på 30 år, då efterfrågan på mark och ved är så stor, frågar Katati och skakar försiktigt på huvudet. 

Det är en erfaren klimatf-örhandlare som talar. Katati har flera gånger deltagit i de internationella klimatförhandlingarna och betonar att fokus nu
liger på hur man ska begränsa klimathotet. 

– I den afrikanska kontexten handlar klimatförhandlingarna om överlevnad och om hur vi ska kunna garantera tillgången till mat för våra invånare. Därför vill de flesta utvecklingsländerna fokusera på hur man ska anpassa sig till klimatförändringarna, inte bara tala om att begränsa klimathotet.

I december i år samlas världsledare och klimataktivister till nya globala klimatförhandlingar i Lima, i Peru, för att se huruvida de kan få till stånd ett nytt bindande klimatavtal som ska efterträda Kyotoavtalet.

Men Morgan Katati är pessimist när det gäller att förhandla fram ett bindande, globalt klimatavtal. Han betonar att allt färre stater vill bära det moraliska ansvaret för klimatfrågor och nämner en diskussion som han hörde i korridorerna under ett internationellt klimatmöte. Den japanska delegationen konstaterade att Japan inte tänker vara en bank-automat för utvecklingsländer som vill ha hjälp med att utveckla ny miljöanpassad teknik. 

Tilltagande torka är ett av de största klimathoten i Afrika. Både vilda djur och boskap blir lidande om betesmarkernas vegetation torkar bort. Foto: Magnus Östman

 

Dessutom menar Katati att den gröna klimatfonden GCF inte alls fungerar som den bör. Fonden grundades i samband med klimatmötet i Köpenhamn 2009 för att hjälpa utvecklingsländer att anpassa sig till klimathotet.

– Vad hjälper det att Zambia har utvecklat fina anpassningsplaner för hur vi ska tackla klimatförändringar då det inte finns pengar för att implementera programmet? Det är väldigt få afrikanska länder som fått tillgång till fondens pengar, eftersom kriterierna för att få pengarna är så snäva, säger Katati.

Enligt honom är det största
problemet med de globala klimatsamtalen att förhandlingarna drivs med tanke på politik, nationell säkerhet och suveränitet i stället för att betona det globala ansvaret för miljön.

– Ta Kina som exempel. Det land i världen som har de största koldioxidutsläppen. Samtidigt hävdar den kinesiska regeringen att Kina i egenskap av utvecklingsland har rätt till ekonomiskt stöd för att stoppa och anpassa sig till klimatförändringarna. Det är inte rätt, anser Katati

Inte heller den finländska klimataktivisten Otto Bruun ser särskilt positivt på möjligheterna att få till stånd ett juridiskt bindande avtal under COP20-konferensen i Lima, Peru.

– Just nu är FN:s klimatförhandlingar inte inriktade på
juridiskt bindande avtal. Inför det stora klimatmötet i Paris nästa år försöker aktivister utöva påtryckning för att uppnå ett förhandlingsresultat som stöder strävandena att bygga ekonomin på förnyelsebar energi, säger Bruun.

På kontoret för Zambia Youth Environment Network i Lusaka sitter Evans Tembo inbegripen i en diskussion med sina kolleger om de stundande klimatförhandlingarna. Tembo är säker på vad han anser vara det bästa sättet att angripa de kommande klimatförhandlingarna på. 

– Det viktigaste är att uppnå klimaträttvisa. I de kommande klimatförhandlingarna måste fokus ligga på vilka roller de olika parterna ska ha och den här  rollfördelningen bör vara baserad på ländernas verkliga utsläpp.

 

Klimatarbete bland bergen i Bhutan

Uppe i östra Himalaya är Världsnaturfonden WWF:s avdelning i Bhutan aktiv i kampen mot klimatförändringen. Skydd av vattentillgångarna och de vidsträckta bergsskogarna är viktiga anpassningsåtgärder.

Foto: Magnus Östman.

 

– Vi gör vårt bästa för att informera med-borgarna om varför klimatet blir varmare, säger Phurba Lhendup på WWF:s kontor i Thimphu, Bhutans huvudstad.

Han uppskattar att av landets invånare känner 60 procent till klimatförändringen, främst på grund av de tydliga förändringar i vädret under de senaste åren (se sid. 23). En stor del av WWF:s klimatarbetet utgörs av informationsspridning om hur mänskorna på landet ska anpassa sig till ett förändrat klimat. Det gäller bland annat att anpassa odlingarna till förändringar i nederbörden. En viktig förebyggande åtgärd är att skydda vattentillgångarna genom att plantera träd kring sjöar. 

– Vi utför studier av vattentillgångarna och av ekosystemens och samhällenas sårbarhet för klimatförändringen, säger Phurba. 

I Bhutan försöker WWF inte, såsom i många andra länder, påverka politiskt genom klimatkampanjer.

Magnus Östman

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Phurba Lhendup är klimatsakkunnig
på WWF i Bhutan.

 

 

 

Mia Madsen