malgrupper/press
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Vinter Backstensstrand.jpg

Pressmeddelanden

Ensidig och halvfärdig handlingsplan för skarv

02.10.2017 kl. 09:47

Andrea Weckman förbundsordförande

07.05.2017 kl. 18:01

Tre nya skolor får utmärkelsen Grön Flagg

24.05.2016 kl. 06:04

Kom och se hur vi är helt pihalla på finska

27.01.2016 kl. 16:13

Artiklar i Finlands Natur

Så beräknas belastningen

22.12.2014 kl. 12:40

Stoppa klimatorättvisan

05.12.2014 kl. 11:02

Klimatförändringen märks i Bhutan

05.12.2014 kl. 10:58

Dags att ro klimatavtalet iland

05.12.2014 kl. 10:54

Kommunala avlopp under lupp

05.12.2014 kl. 11:00

Dags att ro klimatavtalet iland

05.12.2014 kl. 10:54
Berlin, Geneve, Kyoto, Buenos Aires, Bonn, Haag, Bonn, Marrakesh, New Delhi, Milano, Buenos Aires, Montreal, Nairobi, Bali, Poznan, Köpenhamn, Cancun, Durban, Doha ... Finlands Natur nr 4/2014

Foto: Karl Wilhjalmsson.

 

De började 1995 – serien officiella klimatmöten som vi minns tack vare namnen på städerna där de hölls. Upptakten till mötesserien var FN:s miljö- och utvecklingskonferens i Rio de Janeiro 1992 där sammanlagt 154 länder slutligen undertecknade den så kallade Riodeklarationen. Dess mål var att stabilisera växthus-gaserna i atmosfären till en sådan nivå att människans aktivitet inte orsakar fara för jordens klimat.

Nästa år, i november 2015, ska världens ledare och regeringschefer samt representanter för medborgarorganisationer än en gång träffas på ett globalt klimatmöte – nu i Paris. Det är dags att göra ett nytt bindande avtal för att stävja klimatförändringen.

Växthusgasutsläppen är i dag högre än någonsin i historien och klimatförändringens följder har långtgående följder för människor och ekosystem. Det är också klart att det är mänsklig påverkan som ligger bakom den globala uppvärmningen. Det slog FN:s klimatpanel, IPCC, än en gång fast i sin senaste rapport i november. Den väntas väga tungt i Parisförhandlingarna.

När rapporten publicerades konstaterade IPCC:s ordförande Rajendra K. Pachauri att världen har kunskap och verktyg för att stävja klimatförändringen men att det krävs lösningar på bred front för att lyckas.

– Det enda vi behöver är viljan att förändra, sade Pachauri.

Rapporten är tydlig med att utvecklingsländer och människor som är socialt, ekonomiskt, kulturellt eller politiskt marginaliserade är de mest sårbara för klimatförändringens effekter.

– Många av dem som är mest utsatta för klimatförändringen har inte bidragit eller bidrar i mycket liten utsträckning till växthusgasutsläppen, konstaterade Pachauri.

 

Allt sedan den första konferensen i Rio har den allmänna uppfattningen varit att i-länderna ska visa vägen och hjälpa u-länderna med pengar, teknologi och andra lösningar som direkt ger dem tillgång till renare energi och som hjälper länderna att anpassa sig till klimatförändringens följder.

I dag finns det ändå många som vill vända tankesättet och lyfta fram u-länderna som vägvisare. En av dem är forskaren Achala C Abeysinghe som jobbar vid IIED (International Institute for Environment and Development) i London. Hon är  också juridisk rådgivare för gruppen som representerar de minst utvecklade länderna i FN:s klimatförhandlingar.

– Även om u-länderna inte förutsätts minska sina växthusgasutsläpp har många av dem valt att prioritera
åtgärder som bidrar till att kämpa mot klimatförändringen och fattigdom. Detta trots svaga resurser och höga ekonomiska risker, skriver Abeysinghe i sin blogg på IIED.

Hon nämner bland andra Tuvalu, som förbundit sig till att övergå till förnybar energi till 100 procent och Bangladesh som i dag har 3,2 miljoner hem som använder solenergi

– Om världens minst utvecklade länder kan lägga fram ambitiösa klimatmålsättningar borde även mer utvecklade och rikare länder klara av samma sak. De ska visa starkare ledarskap och binda sig vid högre ambitioner.

 

Hur stort kan exemplets makt då vara? Forskaren Antto Vihma som jobbar vid  Utrikespolitiska institutet i Helsingfors har deltagit i alla toppmöten sedan Bali 2007. Han är väl insatt i Abeysinghes argument och den problematiska frågan om utveckling, rättvisa och ansvar. Vihma tror att de fattiga länderna kan skapa moralisk press men säger att de saknar verklig politisk makt.

– De gör diskussionen mer mångsidig men deras växthusgasutsläpp ligger på en så låg nivå att de inte är några nyckelaktörer i förhandlingarna.

Vad kan vi då vänta oss av Paris 2015? Vihma säger att de europeiska länderna inte ska förvänta sig stora och plötsliga framsteg. Internationella avtal och förhandlingar i FN kan enligt honom ändå bidra till att öka transparensen i och öka trycket på medlemsstaternas utsläpp och klimatpolitik.

– Klimatavtal fastställer gränser för områden där staterna ofta vill ha suverän självbestämmanderätt: energipolitik och markanvändning. I dag vore det mer fruktbart att koncentrera sig på nationella frågor och att fråga sig vad vi kan ge det internationella samfundet i stället för att fråga vad det kan ge oss.

 

Billigare utsläppsrätter

Utsläppsrättigheter är i dag EU:s främsta verktyg för att reglera koldioxidutsläppen. För varje ton koldioxidekvivalenter som ett företag, som är med i handelssystemet, släpper ut måste en utsläppsrätt överlämnas. Om ett företag har högre utsläpp än det har utsläppsrätter kan det välja att antingen köpa fler utsläppsrätter på marknaden eller investera i åtgärder som minskar företagets utsläpp. Experter bedömer att utsläpps-rätterna i sig är ett bra instrument men påpekar att de inte fungerar i dag. Priset på en utsläppsrätt har rasat sedan toppnivån 2008 (30 euro/ton) och efter en djupdykning i januari 2013 (kring 3 euro/ton) närmar sig priset i dag 7 euro per ton. Ett överskott av utsläppsrätter håller priset nere och motiverar inte industrin till förnyelser. I januari 2014 föreslog EU-kommissionen att systemet med utsläppshandel ska reformeras när nästa handelsperiod inleds 2021. Många klimatexperter talar i dag för att övergå till en koldioxidskatt.

Källor: Energimyndigheten, UNFCCC, IPCC

 

Utsläppspriser på Nasdaq / OMX Commoditie under tre handelsperioder.  Källor: Energimyndigheten (Sverige), UNFCCC, IPCC.

 

 

Natur och Miljö kommenterar:

Vad kan du göra?

I medierna får klimatmötena stor uppmärksamhet, lite för stor, anser Natur och Miljös ordförande Jonas Biström.

– Som medborgare kan man inte sitta och vänta på Paris 2015 och tro att allt löser sig där. Klimatförändringen är en stor fråga som aldrig kommer att lösas i ett slag, genom ett magiskt förhandlingsresultat.

Biström vill att fokus ska flytta från förhandlingsborden till lokalsamhället.

– Mediernas rapportering från klimatkonferenserna ger inget utrymme för läsaren att känna sig delaktig. Vi måste koncentrera oss på vad vi kan göra lokalt genom många små steg.

Biström hoppas att Finland i de internationella klimatförhandlingarna skulle gå från att vara broms till motor.

– Hos oss är till exempel frågan om hur Helsingfors stad väljer att investera i ett nytt värmeenergiverk aktuell. Om staden satsar på förnybar energi är det ett steg i rätt riktning som kan inspirera till andra goda förnyelser och som statuerar exempel i internationella förhandlingar. 

 

Lina Laurent