malgrupper/press
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Vinter Sarkjarvi.jpg

Pressmeddelanden

Ensidig och halvfärdig handlingsplan för skarv

02.10.2017 kl. 09:47

Andrea Weckman förbundsordförande

07.05.2017 kl. 18:01

Tre nya skolor får utmärkelsen Grön Flagg

24.05.2016 kl. 06:04

Kom och se hur vi är helt pihalla på finska

27.01.2016 kl. 16:13

Artiklar i Finlands Natur

Så beräknas belastningen

22.12.2014 kl. 12:40

Stoppa klimatorättvisan

05.12.2014 kl. 11:02

Klimatförändringen märks i Bhutan

05.12.2014 kl. 10:58

Dags att ro klimatavtalet iland

05.12.2014 kl. 10:54

Kommunala avlopp under lupp

05.12.2014 kl. 11:00

Kommunala avlopp under lupp

05.12.2014 kl. 11:00
Idag kan reningsverken effektivt rena vårt avloppsvatten. De stora gör det. Men trots mildare krav på mindre reningsverk släppte 40 procent av reningsverken i Nyland i fjol ut mer än de hade lov till. Finlands Natur nr 4/2014.

Borgå reningsverk. Foto Magnus Östman.

 

Östersjöns tillstånd och reningen av avloppsvatten på glesbygden får stora rubriker. Men största delen av vårt avloppsvatten renas vid kommunala reningsverk. De bär huvudansvaret för att hindra näringsämnen i vårt avloppsvatten att rinna ut i Östersjön. Är de tillräckligt effektiva? Vi granskar läget längs kusten i Svenskfinland.

Varje dag producerar vi finländare i medeltal en stor tunna, 150 liter, avloppsvatten. Det leds, förutom för en miljon finländare i glesbygden som inte är uppkopplade, via rör till de omkring 500 kommunala avloppsreningsverken. Av dem är 20 stora och betjänar över 100 000 personer, cirka 90 är medelstora och 400 är små och betjänar mindre än 10 000 personer (varav 300 betjänar färre än 2 000 personer). Till  reningsverken kommer också vatten från industrier och regnvatten. Allt som allt renas 410 miljoner kubik-meter per år.

I reningsverken renas vattnet mekaniskt för att avlägsna större föremål som slängts i avloppet, allt som flyter och sjunker, biologiskt med hjälp av mikroorganismer och kemiskt för att binda fosfor. Oberoende provtagare kontrollerar kvaliteten på vattnet som släpps ut. Hur ofta detta sker varierar. I medeltal tas 12 prov per år. Små reningsverk kan klara sig med bara två årliga prov. Vissa tar prov varje vecka.

 

Vilka reningskrav ställs på de kommunala avloppsreningsverken?
Ett reningsverk för mer än 100 personer behöver miljötillstånd som måste förnyas vart tionde år. Kraven är specifika för de enskilda reningsverken och skrivs in i miljötillstånden. De baserar sig på reningsverkets läge, storlek och det mottagande vattendragets tillstånd. Det finns gränsvärden för den biologiska och den kemiska syreförbrukningen (BOD7 och COD), fosfor och fasta ämnen. Kväverening krävs inte av alla kommunala reningsverk, särskilt inte av de äldre, men idag nog av privat-personer som bygger sina egna små avlopp i glesbygden. Motivet är att kvävehalterna i vattnet från ett kommunalt reningsverk utan kvävereduktion i normala fall ändå är lägre än halterna i det renade vattnet från ett fastighetsvist reningsverk.

Bristen på kväverening i Finland har också varit uppe i EU-domstolen. Men Finland har fått rätt att fortsätta som förut – mer eller mindre utan kväverening i mellersta och norra Finland. Men i och med att miljötillstånden förnyas skärps kvävereningen gradvis, främst i kustregionerna.

 

 

Klarar Svenskfinlands reningsverk kraven?
I Nyland finns cirka 70 reningsverk av varierande storlek. De största finns i Viksbacka i Helsingfors (PE 800 000*) och i Finno i Esbo (PE 335 000). I dessa två renas över 80 procent av avloppsvattnet i Nyland. Därtill finns det mindre(PE 10 000–60 000) reningsverk till exempel i Borgå, Lovisa, Ekenäs och Hangö, samt små reningsverk (PE 1 000 – 2 000) till exempel i Bromarv och ännu mindre reningsverk vid kursgårdar eller golfklubbar. I fjol överskreds de tillåtna gränsvärdena för avloppsvatten av över 40 procent av de kommunala avloppsreningsverken i Nyland (se figuren nedan).

Ser man på den behandlade vattenmängden är andelen överträdelser klart lägre, till exempel 9 procent år 2011.

– Det är de små reningsverken som är skyldiga, säger Ari Kangas som är överinspektör vid Nylands ELY-central.

Kangas betonar att det ofta är fråga om små överträdelser. Men två reningsverk i Nyland fungerar klart sämst, Rönnäsgård reningsverk i Pernå och Kuusikoti reningsverk i Esbo. De är båda små (PE 180 och PE 80) och ska stängas, varvid avloppsvattnet kommer att ledas till större reningsverk.

Statistiken ser liknande ut då man granskar Egentliga Finland och Österbotten. Heikki Elomaa, överinspektör vid Egentliga Finlands ELY-central, påpekar att näringsämnesbelastningen på vattendragen i Egentliga Finland har minskat betydligt. Fosforbelastningen har halverats sedan år 2008.

I Egentliga Finland finns ett 30-tal reningsverk. I den svenskspråkiga skärgården i Egentliga Finland är Pargas stads centrala reningsverk störst (PE 10 000). Här brottas man med samma problem som många andra: ytvatten i systemet, särskilt under vårarna då avloppsvattnet blandas upp med kallt smältvatten. Problemet accentueras när rörnätet är i dåligt skick.

I Finland ringlar sig omkring 50 000 kilometer avloppsrör och varje år blir de fler. Skulle de alla kopplas i rad motsvarar det mer än ett varv runt jorden. I jord- och skogsbruksministeriets rapport från 2008 uppskattas det att omkring 12 procent av rören är dåliga eller mycket dåliga och borde saneras. Det är en rörsträcka lika lång som fågelvägen från Helsingfors till Madrid, tur och retur.

I Pargas kommun finns flera mindre, äldre reningsverk ute i skärgården: på Houtskär, i Nagu och i Korpo. De har liknande problem som andra små reningsverk som är kopplade till säsongbetonad bosättning, såsom semesterbyar. I alla regioner har dessa svårt att uppfylla kraven, främst på grund av stora variationer i det inkommande flödet. På Kimitoön är målet att all rening koncentreras till Dalsbruks reningsverk, som förstoras.

Också i Österbotten byggs rörnätet ut och reningen koncentreras till färre, större enheter. Idag finns det 57 reningsverk i södra Österbotten och det är i de mindre reningsverken som reningen är av varierande kvalitet. De största reningsverken finns i Seinäjoki (PE 110 000) och i Vasa (PE 70 000). 
 

Hur åtgärda problemen?
Problemen vid reningsverken beror oftast på stora mängder ytvatten som läcker in, gamla rör eller föråldrade processer. Det behövs pengar för sanering och förnyelse, men vem ska betala? Behandlingen av avloppsvatten
bekostas i första hand med användar-avgifter. Staten stöder projekt där kostnaderna är oskäligt höga och åtgärderna minskar belastningen på miljön effektivt. Stöden riktas direkt till bygget av avloppsrör för överföring, men inte till själva reningsverken. Målet är att koncentrera reningen till färre, stora enheter. Reningsverken är däremot mottagare av vattentjänststöd.

– Det kan orsaka motsättningar, påpekar Heikki Elomaa. Till exempel Källdinge fiskehamns reningsverk i Pargas är till största delen finansierat med näringsverksamhetsstöd. Att bygga avloppsrör som för över vattnet till ett större reningsverk skulle ha varit en effektivare lösning och ha kostat lika mycket. Det kunde inte förverkligas, för det fick man inte stöd för, berättar Elomaa.

Heikki Elomaa ser med bestörtning på att staten har meddelat att de inom några år kommer att dra in stöden för vattentjänstprojekt. Han anser att stöden är nödvändiga för att minska avloppsvattenbelastningen i glesbygden. Stöden gör att man kan man grunda vattenandelslag och behandla vattnet centraliserat. Carola Storgård-Envall, överinspektör vid Södra Österbottens NTM-central håller med. Också där behövs i fortsättningen stöd för att kunna bygga ut avlopprörsnätet.

– De kommande skärpta kraven på att avlägsna kväve betyder dyra investeringar vid mindre reningsverk, säger Storgård-Envall.

Ari Kangas i Nyland är mer bekymrad över att det saknas en kritisk diskussion kring centraliseringen av avloppsvattenreningen. Överföringsavloppsrör är inte riskfria. Rören och pumparna behöver underhåll och rörsystem kan rasa ihop. Har tillräckliga riskanalyser gjorts? Kangas frågar sig också om vattenandelslag bygger på en tillräckligt stadig grund för att kunna fungera bra i längden? Enligt Kangas kan också fastighetsvisa system vara välfungerande och goda alternativ.

– Man skall inte stirra sig blind på centralisering, anser Kangas.

Överens är de om hur viktigt det är med kontinuitet och yrkesstolthet i skötseln av reningsverk. Ett mindre, omodernt reningsverk kan fungera utmärkt om skötaren känner det. Skötseln vid de minsta reningsverken är idag ofta utlokaliserad och besöken vid reningsverken är slumpmässiga, vilket gör att helhetsuppfattningen om reningsverkets funktion helt saknas. Många erfarna skötare pensioneras inom kort och Kangas betonar riskerna med att spara på personalkostnader. Han uppmuntrar också reningsverken att utföra vattenanalyser oftare än vad som förutsätts i miljötillstånden.

 

Vår granskning visar att de kommunala reningsverken ändå fungerar rätt bra i Svenskfinland. Men vi står inför nya utmaningar.

– Framtidens utmaning kommer att vara kemikalieresterna, tror Ari Kangas vid Nylands NTM-central.

Hur reningsverken avlägsnar farliga och skadliga ämnen som finns i avloppsvattnet i små mängder, såsom läkemedelsrester, hormoner, tung-metaller och kemikalier från plast, kläder och kosmetika, följs inte upp idag. Processerna i reningsverken avlägsnar en del av ämnena, men det saknas tillräcklig kunskap om hur detta går till och hur man kunde effektivera processerna. Hur ämnena samverkar och hur de påverkar miljön vet man inte heller med säkerhet.

 

Ett urval reningsresultat som årsmedeltal från år 2013. Tom ruta betyder att det inte finns ett krav/resultat, röd ring att kravet inte uppfyllts. Tabellen är förenklad. Större reningsverk bör uppfylla kraven vid varje provtagning, mindre reningsverk som ett medeltal på årsnivå.

 

Klara Eklund