malgrupper/press
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Rodgulhorisont(1).jpg

Korallrev är som oaser i öknen

19.09.2014 kl. 07:27
Varmare hav, fler tropiska stormar och översvämningar dr drabbar kuster när klimatet blir varmare. Östater i Stilla havet och Indiska oceanen kan försvinna då havsytan stiger. Finlands Natur nr 3/2014.

Korallrev i Röda Havet. Foto: Jerker Tamelander.

 

När FN:s klimatpanel IPCC i mars släppte sin senaste klimatrapport var budskapet klart. Låglänta kustområden är hårt drabbade av klimatförändringar och det kommer med högst sannolikhet att bli värre. Översvämningar och landerosion är de största hoten. De främsta orsakerna till att låglänta kustområden drabbas så hårt är stigande vattennivåer, att havsvattnet blivit varmare och att stormarna ökar i styrka.

Några månader tidigare hade tyfonen Hayian dragit fram över Filippinerna och slagit ut fiskarbyar och hela städer – ett exempel på hur klimatförändringarna kan komma att påverka låglänta kustområden i praktiken. Översvämmade byar, över 6 000 människor döda och tusentals människor på flykt efter att deras hem förstörts av stormen.

Också meteorologiska världsorganisationen WMO uttrycker oro över att man kunnat se ett uppsving i antalet naturkatastrofer som orsakas av klimatförändringar. I en ny rapport konstaterar WMO att antalet stormar, översvämningar, torrperioder och värmeböljor har ökat femfaldigt sedan 1970-talet.

 

När glaciärer smälter och havsvattennivåerna stiger förändras kustlinjerna: stränder äts upp av vattnet och sanddyner eroderas långsamt. Klimatforskare räknar med att den globala havsnivån kan stiga med upp till en meter fram till 2100, och redan nu har man konstaterat att vattenståndet stiger snabbare än tidigare.

I den senaste rapporten från FN:s klimatpanel om effekterna av klimatförändringar säger forskarna att den globala vattennivån steg med 3,2 millimeter per år under perioden 1993–2010. Under största delen av 1900-talet steg den globala vattennivån med cirka 1,7 millimeter per år.

– FN:s senaste klimatrapport kom inte som en överraskning. Den visar att vi i dag vet lite mer om hur klimatförändringar påverkar kustområden och marina miljöer. Framför allt är rapporten en klar signal om att klimatfrågor borde ligga högre på agendan, säger marinbiologen Jerker Tamelander till Finlands Natur. 

Finlandssvensken Jerker
Tamelander jobbar som chef för korallrevsenheten inom FN:s miljöprogram UNEP. Han är stationerad i Bangkok i Thailand, där han forskar i hur klimatförändringar påverkar kustområden och marina ekosystem. En viktig del av hans arbete är att hitta lösningar för hur kustområden ska kunna förmildra och anpassa sig till klimatförändringar orsakade av den tilltagande växthuseffekten.

På ön Fiji finns till exempel ett projekt där man tillsammans med lokalbefolkningen återställer och anpassar ett kustsamhälle, som mer och mer drabbas av översvämningar på grund av högre havsvattennivå samt mer regn. Lösningen är att återplantera träd längs med sluttningarna samt mangroveträd längs kusten, och uppmana invånarna att inte avverka träden i allför hög takt. Vallar, som är dyra både att bygga och upprätthålla, används endast i liten utsträckning. 

– Det handlar om att ge marken och vegetationen en chans att återhämta sig. Det finns inte många träd kvar och när regnen kommer forsar allt vatten ner mot samhället. Träden gör också att jorderosionen avtar, samt att fiskets avkastning, som till viss del är beroende av mangrove, blir bättre, säger Tamelander.

I Sydostasien är skövlingen av mangroveträd som växer längs med kusten ett stort problem. Träden huggs ner för att ge rum åt fisk- och jätteräkodlingar, och resultatet är att kustområdet blir ännu mer sårbart för plötsliga översvämningar och kraftiga vågor. Mangroveskogarnas rötter fungerar som hem för fiskar, skaldjur och andra organismer och de renar också vattnet från sediment och föroreningar. När de huggs ner blir det obalans i hela ekosystemet. 

På samma gång kan man inte förringa lokalbefolkningens rätt till livsmedelsförsörjning.

– Fiskodlingar är okej så länge de är hållbara ur miljöhänseende. Ett sätt att anpassa sig är att behålla en bred remsa av mangroveträd för att den biologiska mångfalden i området ska bevaras. Det gäller att hitta ett system som kan förnya sig självt, säger Tamelander.

 

När korallrev bleks och dör förloras många ekosystemtjänster. Foto: Jerker Tamelander.

 

Tamelander lyfter fram små korallöar i Stilla havet och Indiska oceanen som exempel på områden som är extra känsliga för klimatförändringar. Många av öarna ligger mindre än två meter ovanför havsytan och i takt med att havsvattennivåerna stiger försvinner allt mer av landytan. Ö-stater i Indiska oceanen har flera gånger varnat för att klimatfrågan måste tas på allvar, annars riskerar hela ö-grupper att försvinna.

– Invånarna på de här öarna har bidragit med en bråkdel till klimatförändringarna, men de är de mest utsatta, konstaterar Tamelander.

I FN:s senaste klimatrapport varnar forskare för att stigande havsvattennivåer på kort sikt försämrar grundvattnet och att vattenbristen blir allt mer påtaglig på små korallöar.

 

Ett annat problem som påverkar såväl invånare på korallöar som befolkningen längs kustområden i många utvecklingsländer är när korallrev försvagas och dör ut. Dels är korallrev viktiga för att skydda kustlinjerna från erosion samt översvämningar, och dels är de en viktig källa till inkomst för de miljontals människor som livnär sig på fiske och turism.

Koralldjuren lever i ett slags symbios med alger som finns i deras vävnad. Algerna ger korallen dess fina färg samt också näring genom fotosyntesen, men varmare vatten gör att algerna lämnar korallen eller stöts bort. Då uppstår det som kallas korallblekning. Hela ekosystemet rubbas, vilket med tiden leder till mindre fisk och sämre förmåga att skydda kustlinjen.

 

Fiske vid korallrev är en viktig näringsgren i många länder. Bilden är från Thaliland. Foto: Jerker Tamelander.

 

Försurning av havsvattnet, som sker när koldioxid absorberas i vattnet, leder också till att korallstrukturen försvagas och det blir svårare för skaldjur som lever i korallrevet att utvecklas. FN:s klimatpanel har konstaterat att vattnet längs med kusterna har blivit betydligt varmare under de senaste trettio åren och att det i kombination med en ökad försurning får negativa konsekvenser för ekosystem i kustområden.

– Korallrev är som en oas i öknen, de har hög biodiversitet och produktivitet i ofta relativt näringsfattiga havsområden. På grund av detta erbjuder de en rad tjänster för de miljontals människor som livnär sig på fiske. När korallreven dör drabbas både den marina miljön och männi-skorna som livnär sig på dem,
säger Tamelander.

Omkring 275 miljoner människor uppskattas vara direkt beroende av korallrev för sitt uppe-hälle och ungefär 30 miljoner bor på korallöar. Dessa människor är därför i riskzonen när korallreven långsamt bleknar och dör. Många tvingas leta efter nya försörjningsmöjligheter.

Ett av de kändaste korallrev som drabbats av klimatförändringens effekter är Australiens stora Barriärrev – ungefär lika stort som Tysklands yta – som under de senaste trettio åren förlorat cirka hälften av sin korallstruktur. Många klimatforskare räknar med att världens korallrev kommer att försvinna om medeltemperaturen på jorden stiger med 1,5 grader eller mer.  

 

Mangroveskogar och sjögräsängar är naturliga erosionsdämpare och koldioxidslukare. De hör båda till världens hotade ekosystem. Foto: Magnus Östman.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Enligt FN:s klimatpanel bidrar befolkningsökning, urbanisering och ekonomisk utveckling till att öka trycket på kustområden. Samtidigt konstaterar klimatforskarna att miljontals männi-skor kommer att tvingas lämna
sina hem i framtiden om inget görs för att stoppa klimatförändringarna. 

Enligt Jerker Tamelander är det klart att merparten av klimatförändringarna är antropogena, det vill säga att de är förorsakade av människan. Han lyfter fram överfisket som ett stort problem, precis som hantering av avfall, närsalter och avloppsvatten, dels för att dessa också påverkar den marina miljön negativt och dels för att de i många fall ökar klimat-känsligheten. 

Men också sättet att fiska kan rubba korallrevens ekosystem.

– Vi har bland annat sett att överfiske av papegojfiskar på öar i Karibien lett till att korall fått ge vika för större och större mängder brun- och grönalger. Papegojfisk livnär sig på alger och har alltså en viktig funktion i ekosystemet. När fiskarna dör får vi alltför algdominerade korallrev, som är mindre bra för fisket och turismen. Karibiska korallrev med mer papegojfisk har återhämtat sig jämförelsevis bra från orkaner samt ökande korall- blekning.  

En stor utmaning är att förändra invanda fiskemönster eller vanor hos människor som redan lever på små marginaler. För att det ska vara möjligt behövs större insatser och ett starkare klimatansvar från stater, menar Tamelander och tillägger att stater i alla fall behöver kunna erbjuda någon form av stöd till fiskare
och kunna garantera en rättvis tillgång till marknader.

– Inom det småskaliga korallrevsfisket är den som har minst pengar ofta också den sista att förändra sina vanor, säger Tamelander.

 

Så länge de internationella förhandlingarna om ett hållbart klimatavtal står och stampar på ställe sätter klimatvänner som Tamelander sitt hopp till olika mellanstatliga samarbeten, där länder själva går in för att på regional nivå utveckla metoder för hur man bäst anpassar sig till klimatförändringar.

FN:s miljöprogram UNEP arbetar med den här typen av regionalt samarbete för att skydda marina miljöer och kustområden. I år är det fyrtio år sedan det så kallade Regional Seas-programmet startade. Inom ramen för projektet har länder i Sydostasien, som drabbades av tsunamin 2004, fokuserat på att återställa kustområden genom att plantera mangroveskogar och utarbeta riktlinjer för en bättre infrastruktur längs kusterna.  

Ett annat exempel på mellanstatligt arbete handlar om skydd av Östersjön. Tamelander lyfter fram HELCOM vars uppgift är att se till att Östersjöstaterna lever upp till sina åtaganden enligt konventionen om skydd av Östersjöns marina miljö.

– HELCOM är ett bra exempel på hur man ska övervaka
arbetet med att förbättra ekosystem i kustområden. Det kan fungera som en modell för andra regionala program.

 

Ytterligare ett sätt att mildra effekterna av klimatförändringar är att gynna marina ekosystem som binder den koldioxid som finns i atmosfären. Mangroveskogar, våtmarker och sjögräsängar är exempel på sådana ekosystem. Studier visar att de kan ta upp fem gånger mer koldioxid per kvadratkilometer än exempelvis tropisk regnskog.

Inom UNEP pågår projektet Blue carbon initiative, som forskare hoppas kunna skapa incitament för kuststater att skydda marina ekosystem, såsom
mangroveskogar, våtmarker och sjögräsängar. Dessa är viktiga eftersom de förutom att binda koldioxid skyddar kustområden från stormar och översvämningar.

Man hoppas kunna tillämpa approacher som FN:s REDD+ program där industriländer betalar utvecklingsländer för att minska avskogning, använda koldioxidmarknader där sådana finns, eller skapa nya marknader för handel i ekosystemtjänster. I praktiken skulle alltså länder där det finns ekosystem som man-groveskogar, våtmarker och sjöängar få ersättning för att skydda dessa.

– Vi hoppas att Blue carbon-systemet ska kunnas omsättas i praktiken i stor skala de närmaste åren, säger Tamelander. 

 

Källor: IPCC, UNEP, WMO, The Guardian

 

 

 

 

 

 

Mia Madsen