malgrupper/press
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Vinter bjorktrast.jpg

Markägare dikterar fredningar

19.09.2014 kl. 10:03
NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt markägarkrav på att få jaga, fälla träd och muddra på naturskyddsområden. Har syftet med naturskyddet glömts bort? Finlands Natur nr 3/2014.

Finland har ett specialansvar för att Kvarkens unika landhöjningsskogar bevaras i naturtillstånd. Kummelskär, Mickelsörarna i augusti 2010. Foto: Magnus Östman.

 

Att i praktiken genomföra det godkända naturskyddsprogrammet har släpat efter betänkligt. Fortfarande arbetar tjänstemän på vissa NTM-centraler med att bereda och fatta fredningsbeslut om områden som hör till strandskyddsprogrammet som godkändes av statsrådet år 1990. Inte heller statsrådets beslut om Natura 2000-nätverket från år 1998 har ännu helt genomförts. 

Ett område kan fredas på flera olika sätt. Antingen införskaffas området till staten eller så inrättar man ett privat naturskyddsområde. Båda alternativen ska i första hand ske genom överenskommelse med markägaren, men naturvårdslagen ger miljömyndigheterna rätt att även fatta ensidiga beslut. När ett privat naturskyddsområde inrättas fattar NTM-centralen ett fredningsbeslut som innehåller bestämmelser om vad som är tillåtet och vad som är förbjudet. 

I Kvarkens skärgård har
pressen att få de utdragna fredningsprocesserna avslutade och viljan att tillmötesgå markägarnas önskemål lett till märkliga lösningar: NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt att man får jaga fritt i nationellt och internationellt viktiga fågelskyddsområden, på ett okontrollerbart sätt ta ut brännved från skogen i speciellt skyddsvärda
naturtyper, ja till och med att muddra och flytta båtleder och deponera muddermassor på vissa privata naturskyddsområden. Markägarna har fått avgöra var landstigningsförbud ska inrättas.

 

Finlands naturskyddsförbunds österbottendistrikt anser att flera fredningsbeslut är lagstridiga. Distriktet har lämnat in besvär mot bland annat ett fredningsbeslut år 2011 som gäller 18 000 hektar samfällt vatten och 300 hektar land i Bergö skärgård i Malax kommun. En annan tvist gäller två olika naturskyddsområden i området Kaldonskär- Södra Björkö, av vilka 372 hektar finns i Korsnäs och 1 000 i Närpes. Även i Mickelsörarnas skärgård finns många nya privata naturskyddsområden där fredningsbestämmelserna ifrågasätts av sakkunniga inom naturskydd. Flera besvär ligger nu på Högsta förvaltningsdomstolens bord.

Trots att primärsuccessionsskogar är en prioriterad naturtyp i Naturanätverket och att avverkningar nämns som det största hotet mot naturvärdena tillåter NTM-centralen uttag av brännved. Den allmänna linjen är att man på öar med sommarstugor får avverka upp till två kubikmeter brännved per år för byggnadernas behov. På vissa små skyddsområden motsvarar det en stor del av den årliga tillväxten i skogen och innebär ett betydande ingrepp i naturen. Eftersom NTM-centralen inte brukar definiera klart på en karta var på området uttag av brännved är tillåtet, är det svårt att övervaka om fredningsbestämmelsen verkligen efterföljs.

 

Död ved i stora mängder ökar ett områdes naturskyddsvärde avsevärt. Därför är det överraskande att NTM-centralen tillåtit uttag av vindfällen på privatägda naturskyddsområden. Bilden är från Västra Kalasgrund, Mickelsörarna. Foto: Magnus Östman.

 

På Mickelsörarna har NTM-centralen tillåtit brännvedsuttag på över 70 procent av de privata naturskyddsområdena. Detaljerna i besluten varierar från fall till fall. I ett fredningsbeslut från år 2010 som gäller Södra Håpören har NTM-centralen begränsat rätten att avverka träd till endast vissa trädslag som kan anses ha mindre betydelse för skogsnaturens biologiska mångfald. HFD har förkastat ett besvär gällande detta beslut, men biologer kritiserar fortfarande tanken att man skulle göra skillnad mellan olika trädarter i primärsuccessionsskogar, där skogens naturtillstånd och succession bör vara i fokus.

I ett beslut från år 2014 gällande ön Täljknivsören i Korsholm har NTM-centralen godkänt att man förutom att ta brännved även får avlägsna vindfällda träd och andra döda träd ”som med tiden kan bilda underlag för skogen skadliga insekter eller sjukdomar”. Vad detta har med naturskydd att göra kan man fråga sig, när död ved uttryckligen är en bristvara och en indikation på naturtillstånd och höga naturvärden.

 

Ett fredningsbeslut kan rentav försämra skyddet av skogsnaturen jämfört med läget innan. I strandgeneralplanen för Korsnäs har landområdet i Kaldonskär– Södra Björkön klassats som SL-område med en planebestämmelse att området skall bevaras i naturtillstånd, men i sitt fredningsbeslut tillåter NTM-centralen avverkningar i enlighet med Tapios rekommendationer. 

Begränsning av jakt på naturskyddsområden är en stor nationell tvistefråga. I Kvarken handlar det främst om att jakt på säl och sjöfågel kan ha en störande inverkan på fågellivet inom naturskyddsområden. Jakt på sjöfågel kräver inte tillstånd, vilket betyder att det inte finns någon myndighet som på förhand granskar huruvida jakten kan försämra de skyddade naturvärdena. Därför har fredningsbeslutet en avgörande betydelse när det gäller att säkra att man verkligen följer naturvårdslagen och EU:s fågeldirektiv. 

I Kvarken är sjöfågeljakten helt förbjuden i bara ett privat-ägt naturskyddsområde, nämligen Valsörarna–Björkögrunden, som fredades av Björköbyborna långt innan naturskyddsprogrammen och Naturanätverket. I Vassorfjärden finns en smal remsa där jakt är förbjuden och på Södra Stadsfjärden gäller jaktförbud enstaka dagar i veckan. Ralf Wistbacka tycker att det här inte ger tillräckligt mycket ro åt rastande fåglar under flyttningen. Enligt Wistbacka borde jakten
begränsas bland annat på vissa
områden i Bergö, där de sista spillrorna av tidigare livskraftiga populationer av bergand (EN) häckar. I området jagar man vigg och risken för att de två arterna förväxlas i fält är uppenbar. 

Ett annat område med stor betydelse för fåglar är Kaldonskär, men inte heller här har NTM-centralen drivit igenom några begränsningar av jakten på de nya privata naturskyddsområdena.

 

Landstigningsförbud på fågelskär under häckningstid är en beprövad åtgärd inom naturskyddet. På de privata skyddsområdena i Kvarken har markägarna stretat emot också i den här frågan. Det har lett till att långt ifrån alla värdefulla fågelskär har ett landstigningsförbud. Landstigningsförbuden har dessutom urvattnats av en mängd olika undantag, till exempel för behov gällande fiske, jakt på mink, mårdhund eller säl.

En central tvistefråga gäller områden som hör till både strandskyddsprogrammet och Natura 2000-nätverket. NTM-centralen borde genom ett och samma fredningsbeslut förverkliga båda programmen. Problem uppstår då markägarna motsätter sig åtgärder som skulle skydda de naturvärden som har skyddats genom Naturabesluten eller när en överenskommelse om den ekonomiska ersättningen inte kan nås. Då måste NTM-centralen ta till tvångslösningar som att inrätta ett naturskyddsområde utan markägarens samtycke. Med denna metod kan NTM-centralen dock endast göra begränsningar i enlighet med strandskyddsprogrammet, vilka i allmänhet är lindrigare än det som skulle behövas för att skydda Naturaområdet. EU:s habitat- och fågeldirektiv som implementerats på nationell nivå genom naturvårdslagen är ändå entydiga: Myndigheter bör genom sina beslut säkerställa att de skyddade naturvärdena på Naturaområden inte försvagas.

I Kvarkens skärgård häckar stora mängder sjöfåglar, men området är också ur internationell synvinkel en viktig födo-söknings- och rastplats för flyttfåglar under vår och höst. Flyttfåglarna nämns i skyddsmotiveringarna till många av Natura-områdena i Kvarken. När det blivit aktuellt att inrätta privata skyddsområden har NTM-centralen dock valt att fokusera på strandskyddsprogrammet och de häckande fågelpopulationerna.

 

Strandskyddsprogrammet och Naturaområdenas avgränsningar är inte helt identiska, vilket också vållat huvudbry för NTM-centralens tjänstemän. I ett fredningsbeslut som gäller Norra och Södra Vallgrund valde NTM-centralen att helt lämna bort
vattenområden som hör till Natura men inte till strandskyddsprogrammet. Samma sak hände i Kaldonskär–Södra Björkön, men där valde NTM-centralen till och med att lämna bort grynnan Ugglekall från fredningsbeslutet, trots att den ingick i både Naturanäverketet och strandskyddsprogrammet. Enligt naturvårdslagen kan endast miljöministeriet fatta dylika beslut.

Österbottens NTM-central har även lyssnat till vattenägarnas önskemål: I beslutet om fredningen av Norra och Södra Vallgrunds gemensamma vattenområde år 2011 tillåts uttryckligen muddring av båtleder och att man flyttar båtleder. Det är också tillåtet att deponera muddermassor på det skyddade området. Enligt NTM-centralen är den här skrivningen inte så problematisk eftersom muddring ändå i sista hand regleras av vattenlagen. Man kan ändå fråga sig varför NTM-centralen genom fredningsbestämmelserna antyder att den här typen av aktiviteter är oproblematiska för den skyddade naturen.

Bernt Nordman

 

Ska muddringar av detta slag få utföras även i privata naturskyddsområden? Foto: Ralf Wistbacka.

 

NTM-centralen svarar

Leena Rinkineva-Kantola, över-inspektör på NTM-centralen i södra Österbotten, medger att den österbottniska NTM-centralen, i jämförelse med de flesta andra regioner, haft många icke-fredade områden kvar av speciellt strandskyddsprogrammet. Hon går ändå inte med på att detta skulle ha lett till beslut om mindre strikta fredningsbestämmelser i förhandlingar med markägare i syfte att snabbare få skyddsprogrammen slutförda.

– Enligt miljöministeriets bedömning har fredningsbestämmelserna i Österbotten varit detaljerade men inte slappare än i andra regioner, säger Leena Rinkineva-Kantola.

Enligt Rinkineva-Kantola finns det inom de områden som hört till skyddsprogrammen mycket olika slags användningsbehov. Här finns sommarstugor som används flitigt. För att hålla skärgården levande är det viktigt för delägarlagen att även via fredningsbestämmelserna försäkra sig om att livet kan fortsätta inom området. Möjligheterna att upprätthålla båtleder och hamnplatser är viktigt för dem. I fridlysningsbestämmelserna nämns de ofta som möjliga åtgärder, men de regleras även efter fridlysningen via vatten-lagens bestämmelser. I samband med behandling av muddringsanmälningar eller tillstånd har NTM-centralen möjlighet att begränsa miljöeffekterna genom de anvisningar de ger i sina utlåtanden.

Leena Rinkineva-Kantola bedömer att naturskyddet överlag gynnas om man i förhandlingar med mark-ägare kan enas om bästa möjliga kompromisser. Frivillighet är alltid att föredra framom tvångsinlösningar, som bara ökar den avoga inställningen till naturskydd. 

 

Enligt Rinkineva-Kantola tillåter fridlysningsbestämmelserna oftast ett uttag av brännved på en kubikmeter per år per stuga. NTM-centralen ser till att uttaget är klart under trädens tillväxt inom området. Skogarna kring stugorna är oftast inte i naturtillstånd eftersom brännved sedan länge tagits ut här. Därför anser NTM-centralen att inom skärgårdens stora Natura 2000-områden, där det finns tämligen mycket
successionsskogar, försvagar brännvedsuttaget inte i högre grad naturvärden på områdena. Österbottens NTM-centrals linje i brännvedsfrågan har prövats och godkänts av Högsta förvaltningsdomstolen.

– Brännvedsuttaget är ett av de viktigaste frågorna för folk när de förhandlar om skyddet av sina områden. Den frivillig fredningen kan ofta hänga på det, säger Rinkineva-Kantola.

 

På NTM-centralen var Vesa-Pekka Simola den tjänsteman som undertecknade beslutet on fredningen av Täljknivsören. Enlig honom är det frågan om ett litet område med tät stugbebyggelse. Stugägarna hade med hjälp av en jurist lagt fram ett fredningsförslag som omfattade även uttag av vindfällen.

– Vi gick med på det här kravet, undantagsvis. Viktigare är ändå att den gamla skogen får fortsätta att växa, säger Simola.

 

Enligt Rinkineva-Kantola är jakten på privatägda naturskyddsområden förbjuden i få fall i Finland, utöver det som stadgas i jaktlagen. Hon bedömer att fåglarnas häckning tryggats genom att de värdefullaste fågelskären, som kan te sig lockande att ta i land på, har belagts med landstigningsförbud under häckning. Under hösten är häckningen över och fåglarna inte lika känsliga för störning. Då de jagas kan de söka sig undan till lugnare områden. Hon medger dock att NTM-centralen inte har kunskap om de bästa rastplatserna som sjöfåglarna frekventerar om hösten, speciellt i ytterskärgården.

 

Magnus Östman

 

Bernt Nordman & Magnus Östman