malgrupper/press
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Vinter mot det okaenda.jpg

Fonder ska fördela klimatansvaret

18.09.2014 kl. 17:05
De länder som drabbas värst av klimatförändringen har oftast de sämsta möjligheterna att åtgärda problemen. För att stöda klimatpolitiken i u-länderna finansierar i-länderna ett antal klimatfonder. Finlands Natur nr 3/2014.

Översvämningar väntas bli ett allt vanligare problem i klimatförändringens skugga. Det här fältet översvämmades av floden Steung Sen i Kambodja i oktober 2013. Finlands u-landsbistånd omfattar flera klimatanpassnings-åtgärder i Asien. Foto: Hanna Öunap / Utrikesministeriet

 

Klimatkonventionen, som är en del av Rioavtalet från år 1992, förpliktar industriländerna att stöda utvecklingsländernas klimatåtaganden. 

– Eftersom det är fråga om en kollektiv förpliktelse har man sett multilateralt samarbete som det bästa sättet, säger specialforskare Folke Sundman vid utrikesministeriet. Han är med i EU:s förhandlingsteam i finansieringsfrågor i de pågående internationella klimatförhandlingarna, med specialansvar för frågor som gäller klimatkonventionens finansieringsmekanismer.

I-länderna deltar antingen genom multilaterala fonder kopplade direkt till konventionen eller genom frivilliga multi- eller bilaterala stödfonder och program utanför konventionen. Finlands bidrag till de multilaterala fonderna är inte öronmärkt för vissa länder, utan till budgetramarna i sin helhet. Det bilaterala stödet kanaliseras åter via vårt bilaterala u-landsbistånd.

Finland har strävat efter att satsa särskilt på kvinnoperspektivets integrering i klimatpolitiken. Åren 2008–2014 har sammanlagt 6,8 miljoner euro kanaliserats till projektet Global Gender and Climate Alliance. En del av summan riktas till en fond som hjälper kvinnliga delegater att delta i förhandlingar.

År 2008 gick Finland med i ett projektsamarbete inom FN:s miljöprogram UNEP i Sydostasien med syfte att hjälpa nyckelpersoner som arbetar med klimatförändringsåtgärder genom att främja regionala nätverk. Andra projekt Finland varit med om att stöda är inrättandet av organisationen ICIMOD:s varningssystem för översvämningar i Hindu Kush-området i Himalaja och höjandet av kapaciteten hos Stilla havets meteorologiska institut.

 

Vid sidan om klimatfonderna finns det ett antal frivilliga program, såsom Reducing Emissions from Deforestation and forest Degradation (REDD) som strävar efter att skapa incentiv för u-länder att kämpa mot klimatförändringen genom bättre skogsvård.

Sundman anser att det är svårt att säga hur effektiva klimatfonder är i jämförelse, eftersom de olika angreppssätten inte är alternativ till varandra.

– De frivilliga REDD-åtgärderna är avsedda att vara preliminära. Målet är att under klimatkonventionen få till stånd en permanent lösning för REDD-stödet. Det är bra att något görs i väntan på det, säger han.


Finland är med i alla de fonder som hör till klimatkonventionen. Den största finansiären av miljöprojekt och multilaterala miljöavtal är den Globala miljöfonden (GEF). Åren 1991–2011 finansierade GEF över 2 700 miljöprojekt i mer än 165 länder med över 10 miljarder dollar. Cirka en tredjedel av dessa medel är specifikt klimatinriktade.

Vidare förvaltar GEF specialfonderna Least Developed Countries Fund (LDCF) och Special Climate Change Fund (SCCF). LDCF:s viktigaste uppgift är att hjälpa de minst utvecklade länderna att anpassa sig till klimatförändringen och verkställa avtalsskyldigheterna, medan SCCF närmast finns till för att stöda anpassningsåtgärder i andra än de minst utvecklade länderna.
Utöver de här fonderna finns det bland annat en anpassningsfond som ingår
i Kyotoprotokollet (Kyoto Protocol Adaptation Fund) och Climate Investments Funds (CIF) som verkar under Världsbanken. 

Alla fonder har sina egna uppföljnings- och mätningssystem. Klimatkonventionen förutsätter att varje land rapporterar om sina bidrag med fyra års mellanrum.

På FN:s klimatkonferens i Köpenhamn år 2009 fattades ett princip-beslut om en ny grön klimatfond (GCF), som avses bli den viktigaste multilaterala stödformen för u-ländernas klimatåtgärder. Fonden ska främja ren energiproduktion och anpassning till klimatförändringen i utvecklingsländerna. Förhandlingarna om fondens grundfinansiering avslutas före nästa klimattoppmöte som hålls i Lima i december. I och med att den nya fonden grundats är det möjligt att CIF i något skede fasas ut.

– Stora beslut är på kommande och vi kommer att vara klokare under hösten, säger Sundman.

Frågor man tar ställning till är vilken typ av projekt finansieringen kan användas för, vilka finansieringsinstrument som kan användas och om också de stora u-länderna, med Kina i spetsen, kan fås med som finansiärer av GCF. Målet är att i-länderna förbinder sig till finansieringen av den gröna klimatfonden innan klimattoppmötet. Ett annat ärende som diskuteras i klimatförhandlingarna är möjligheterna att rationalisera de nuvarande fonderna under klimatkonventionen och förbättra arbetsfördelningen mellan dem.

 

Hållbart skogsbruk är en del av klimat-anpassningen. Antti Rytkönen, koordinator för ett skogsprogram i Nepal, diskuterar med lokala skogsbrukare. Foto: Marja-Leena Kultanen / Utrikesministeriet.

 

För tillfället bär GEF och specialfonderna fortfarande huvudansvaret för fondfinansieringen under klimatkonventionen. De färskaste åtagandena
gjordes upp på klimatkonferensen år 2009 och på klimatmötet i Cancún i december 2010. Avsikten är att höja klimatfinansieringen till 100 miljarder dollar på årsbasis fram till år 2020. Första delen av målet, snabbfinansieringen på 30 miljarder dollar under 2010–2012 har uppfyllts. 

– Vår andel var 110 miljoner euro och vi överskred den. Den slutliga summan uppgick till omkring 130 miljoner euro, säger Sundman.

Han anser att man kommit en god bit på väg, men det finns ännu olösta frågor och utrymme för förbättring. En öppen fråga är vilken typ av privat
klimatfinansiering som kan räknas med då målet på 100 miljarder dollar ska uppfyllas. För Finlands del nämner Sundman vårt utvecklingsbistånd som, till skillnad från de övriga nordiska länderna, inte ännu har nått upp till FN:s mål på 0,7 procent av BNP. En gradvis ökning av klimatstödet kräver ett ökat u-landsbistånd. Annars är risken att vi sköter klimatförpliktelserna gentemot u-länderna på fattigdomsbekämpningens bekostnad.

Jessica Suni