malgrupper/press
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Vinter4-12.jpg

Fiskodlingen kommer igen

12.06.2014 kl. 16:15
EU:s nya fiskeripolitik lyfter fram vattenbruk (akvakultur) som en nisch värd att satsa på. Kan branschen som tidigare haft en så smutsig image bli en föregångare ur hållbarhetsperspektiv? Finlands Natur nr 2/2014

Foto: Magnus Östman

 

Fiskodlingen har en enorm potential i framtiden. Det är ett resurssnålt sätt att producera hälso-sam mat och miljöeffekterna kan hållas under kontroll. Så här låter det i förslaget till en ny nationell strategi för vattenbruk (akvakultur). 

Orian Bondestam, konsultativ tjänsteman på jord- och skogsbruksministeriet, är ordförande för en arbetsgrupp som utarbetar förslaget, som ännu skall gå på remiss och godkännas av statsrådet. Den gamla strategin är från år 2009, men nu kräver EU:s nya fiskeripolitik nya tag. I Bondestams vision skulle produktionen av odlad matfisk i Finland kunna vara kring 20 miljoner kilogram år 2022, det vill säga dubbelt större än idag.

 

Fiskodlingsbranschen är med på noterna men vill att byråkratin skall förenklas, vilket även EU:s strategi uppmuntrar till. Fisk-odlarna upplever att det nuvarande miljötillståndsförfarandet är för dyrt och för tungt. De vill att mindre anläggningar inte skall behöva miljötillstånd. I dag går gränsen vid 2 000 kilogram fisk per år. Fiskodlarna tycker också att det kostar för mycket att ta vattenprover för att följa upp vattenkvaliteten. Finlands naturskyddsförbund och Natur och Miljö motsätter sig dessa förslag, eftersom det är just tack vare den stringenta miljötillståndspraxisen som utsläppen från fiskodling har minskat kraftigt i Finland.

Sedan början av 1990-talet har utsläppen minskat med 70 procent, främst på grund av bättre tekniska lösningar men också delvis på grund av att produktionsvolymerna har minskat.

Fiskodlarna i Finland har fått erkänsla för sitt utvecklingsarbete. I den senaste upplagan av WWF:s fiskguide har inhemsk odlad regnbåge för första gången fått grönt ljus.

 

Fiskodlingens näringsbelastning har minskat betydligt sedan 1980-talet.

 

En nyckelfråga är fodret. Med en kombination av vegetariska råvaror och fisk från Östersjön räknar foderproducenten RaisioAgro med att kunna erbjuda foder som uppfyller både sociala och ekologiska krav. 

– Fiskmjöl av östersjöströmming och vassbuk kan skeppas till Danmark där man avlägsnar dioxinerna, berättar utvecklingschef Olof Lerche. Det blir lite
dyrare än världsmarknadspriset, så på något sätt måste fiskodlarnas kostnader kompenseras.

– Vi använder inte fisk som annars skulle gå till människoföda, understryker Lerche.

 

Arbetsgruppen som utarbetade den nya strategin för vattenbruk är enig om att inte ens en kraftig ökning av produktionen får äventyra de fastställda miljömålen. För att få bättre lönsamhet måste produktionsenheterna bli större, men av miljöskäl måste de då flyttas längre ut, till ytterskärgården. Det i sin tur kräver att anläggningarna skall tåla betydligt tuffare förhållanden.

En central fråga är var de nya anläggningarna skall placeras. Utsläppen från de öppna odlingskassarna får inte leda till att vattenkvaliteten försämras så att det lagstadgade miljömålet god ekologisk status i vattendragen inte kan uppnås. Miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet har utarbetat gemensamma riktlinjer för placering av fiskodling. Enligt dessa är både Finska viken och Skärgårdshavet redan i så dåligt skick att en ökning av belastningen från fiskodling är otänkbar. Däremot utpekas öppnare havsområden i Bottniska viken som ett område där fisk-odlingen skulle kunna växa.

 

Idag vill finländarna helst äta rosa fiskkött. Fiskodlingsbranschen fokuserar därför kraftigt på regnbåge. Man hoppas kunna konkurrera med den norska
odlade laxen som dominerar den finländska fiskmarknaden. Hela 70 procent av all fisk som konsumeras i Finland är importerad. Miljöorganisationer i Norge har kraftigt kritiserat den norska fiskodlingsbranschen, bland annat för att fodret härstammar från ekologiskt och socialt ohållbart fiske vid Sydamerikas kuster (se artikel i temahäftet Fiske hotar fisken i Finlands Natur nr 5/2012). 

Ett viktigt fråga i debatten om fiskodling är vilka arter man odlar i kommersiell skala. Om samma art även förekommer naturligt i Östersjön är risken för genetisk förorening stor om
odlingskassarna går sönder. Regnbåge räknas som ett säkert kort ur det här perspektivet.

Det bästa sättet att minska utsläppen av näringsämnen till vattendrag vore att odla fisken i slutna anläggningar med reningsverk. Den här tekniken är idag betydligt dyrare än öppna kassar i havet.

– På Åland finns planer på en sluten anläggning i stor skala, berättar Petra Granholm som jobbat med den åländska vattenbruksstrategin på landskapsregeringen. Tanken att flytta all fiskodling upp på land är problematisk ur ett socioekonomiskt perspektiv, tycker Granholm. Idag betyder ju fiskodlingen väldigt mycket för skärgårdsbefolkningen.

 

 

Det gråa området är klassat som lämpligt för mera fiskodling. Både djupa och grundare områden ingår i avgränsningen. Källa: utkast till nationell plan för lokaliseringsstyrning av vattenbruket

 

Får ny chans

För 20 år sedan uppmanade Natur och Miljö konsumenter att bojkotta odlad fisk eftersom fiskodlingarna åstadkom allvarliga lokala övergödningsproblem i skärgården. I dag är vi beredda att ge branschen en ny chans. Fiskodling är ett resurssnålt sätt att producera hälsosam mat. Odlingstekniken har utvecklats så att utsläppen per producerat kilo fisk har sjunkit betydligt (se figuren ovan). Med foder av östersjöfisk kan helheten bli ännu bättre. Vi har förtroende för det nuvarande systemet med miljötillstånd för fiskodling. Odling i öppna kassar är fortfarande en miljörisk och vi anser att man också i Finland borde övergå till slutna system på lång sikt.

 

Bernt Nordman