malgrupper/press
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Vinter3-12.jpg

Tillsammans är vi starka

12.09.2013 kl. 22:06
– Det är bra att vi har olika miljöorganisationer med god sam­arbetskultur. Då vi har olika arbetsmetoder men jobbar med samma målsättningar får vi mer till stånd, säger Panu Kunttu, från WWF. Finlands Natur nr 3/2013.

Panu Kunttu i skogen vid Stormossen. En skog med betydande naturvärden som enligt Kimitoöns kommuns skogsbruksplan borde avverkas i brådskande ordning! Kimitoöns Natur har tagit initiativ till att freda ett större skogområde i trakten där även församlingen och andra samfund är ägare. Foto Magnus Östman.

 

Inom dagens miljörörelse är det få som kan uppvisa en sådan bredd i sitt naturintresse och i sitt engagemang i olika miljöorganisationer som Panu Kunttu. Han började som fågelskådare som 7–8-åring och blev i tonåren intresserad av den övriga naturen.
Då hackspettskogar och fågelrika våtmarker i hans hemtrakter i Åbo avverkades och torr­lades insåg han att han ville jobba för naturskyddet. Kunttu blev småningom ordförande för Åbo ornitologiska förenings naturskyddssektion och snart följde engagemang i Luonto-Liitto och Finlands Naturskyddsförbund. För närvarande jobbar Kunttu som skogsexpert på WWF.

Skogslagstiftningens förnyelse har det senaste åren legat högt på miljöorganisationernas miljö­politiska agenda. Tyvärr kommer regeringens lagförslag inte att innebär någon förbättring av skogsskyddet – snarare tvärtom. Detta trots lobbning från miljöorganisationernas sida och en rapport från ledande skogsforskare som tydligt visar på brister i det nuvarande lagförslagets möjligheter att bevara skogarnas biologiska mångfald. 
– På WWF trodde vi inte att man i Finland på 2010-talet kunde stifta lagar som försvagar naturens mångfald, säger Kunttu.
Det största problemet är den tionde paragafen, som tydligare än tidigare definierar de skyddade naturtyperna (”lagbiotoperna”) som små, i praktiken högst en halv hektar.
Problematiskt är också att slutavverkningar kommer att få utföras utan de tidigare kraven på att skogen ska ha nått en viss ålder eller trädstammarna en viss grovlek. Trots talrika påpekanden från miljöorganisationerna saknar också lagförslaget krav på en minimimängd död ved i skogarna. Kontinuitetsskogsbruk, som sannolikt gynnar skogsnaturen, kommer i princip att tillåtas, men med sådana begränsningar att det inte fungerar överallt.

Skogsskyddet i Finland har i alla fall tagit ett steg framåt i och med att Metso blivit populärt bland skogsägare som frivilligt låter skydda sin skog. Men Kunttu ser även här problem.
– Programmet har ett finansieringsunderskott på 10 miljoner euro i förhållande till målsättningarna. NTM-centralernas resurser räcker inte till för tillräcklig informationsspridning om Metso. Tjänstemännen har inte tid att aktivt marknads­föra Metso till markägare med skog som har betydande naturvärden.
Kunttu är också bekymrad över att det mest är enstaka separata skogsområden på 5–10 hektar som erbjuds till programmet. Av ekologiska orsaker skulle det i första hand behövas större sammanhängande områden.
– Metso kommer inte ensamt att rädda naturen i södra Finlands skogar eftersom programmet skulle öka andelen skyddad skog bara från två till tre procent.

Kunttu bedömer att även staten och kommunerna kunde bidra med betydligt mer till skogsskyddet än vad som nu är fallet.
– Ofta får man höra att staten inte längre har något skyddsvärt kvar i sina skogar. Men förra året visade miljöorganisationerna genom sina inventeringar att staten äger skyddsvärda områden med en total areal som är tio gånger större än de 15 000 hektar som enligt regeringsprogrammet ska skyddas, säger Kunttu.
Regeringsprogrammet innehåller också målet att 5 000 hektar som ägs av kommuner och församlingar borde skyddas.
– För många kommuner utgör intäkterna från skogsbruket enbart några promille av kommunens totala intäkter.  I sådana fall kunde kommunen med fördel låta fridlysa skogar med betydande naturvärden. Som exempel nämner Kunttu sin hemkommun Kimitoön, vars skogsintäkter är 0,03 procent av kommunens totala inkomst.
– Den lokala naturskyddsföreningen har alla möjligheter att påverka beslutsfattare och utnyttja medlemmarnas kunskaper om lokala naturvärden. Det gäller att följa med planläggningen i kommunen, säger Kunttu som har bred erfarenhet av detta som aktiv i Kimitoöns Natur.

Grovtickan (Phaeolus schweinitzii) är en sällsynt art på gamla trädstammar. Den förekommer i de avverkningshotade skogarna på Stormossenområdet. Foto Panu Kunttu.

 

Hur väl förankrat är kraven på ett ökat skogsskydd bland allmänheten?
– Opinionsundersökningar visar att 85 procent av befolkningen är för ett utökat skogsskydd och att 70 procent motsätter sig kalhyggen. En tredjedel av skogsägarna bedömer att bevarandet av skogsnaturens mångfald är skogsvårdens viktigaste målsättning, berättar Kunttu.
Enligt honom har naturskyddskraven stöd bland en tyst minoritet. Aktiva folkrörelser föds lokalt närmast då den egna hemskogen hotas av exploatering. Kunttu tror att utvecklingen hela tiden går mot större förståelse för skogsskydd. Frågan är bara om vi kommer att ha förlorat för mycket innan skogsskyddet blivit mainstream.

Panu Kunttu beklagar att det råder många missuppfattningar om skogsskydd och skogsnatur.
En sådan missuppfattning är att skogen på något sätt skulle kräva aktiv skötsel från mänskans sida för att växa och må bra. En annan är att skogsnaturen nog med tiden återhämtar sig från den störning en kalavverkning innebär. Att så inte är fallet visar färska forskningsresultat från Östra Finlands universitet. Enligt dessa kommer skogens ursprungliga artsammansättning inte nödvändigtvis någonsin att återställas efter att den kalhuggits.

 

Profil / Panu Kunttu

• 34 år. Har räknat ut att han skulle vara i pensionsåldern om alla hans år som aktiv i olika miljöorganisationer kunde räknas till godo
• varit aktiv i de flesta miljöorganisationerna i Finland, bl.a. som ordförande för föreningen Urskogens vänner (Ikimetsän ystävät) som står bakom Stiftelsen för naturarv (Luonnonperintösäätiö)
• fick i våras Finlands naturskyddsförbunds förtjänsttecken i silver för sina insatser i natur- och miljöskyddsarbetet
• FM, studier i skogsekologi vid Joensuu universitet och biologi vid Jyväskylä universitet.
• håller på med doktorsarbete gällande tickor i skogarna på öar i Skärgårdshavet
• rör sig med kajak i skärgården under sina inventeringar
• bosatt i Dalsbruk
Magnus Östman