malgrupper/press
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/755_120_tickor.jpg

Låt alla blommor blomma

18.06.2013 kl. 12:38
– Betesmarken vid ån skulle vi sköta oberoende om vi fick miljöstöd eller inte, säger Maria Henttala.
Finlands Natur nr 2/2013
Maria Henttala är en av de jordbrukare som förtjänstfullt värnar om naturens mångfald i ett åkerlandskap där blomrika hagar och ängar blivit en sällsynthet. Hon brukar tillsammans med sin man Eero, Henttala gårds åkrar, knappa tio kilometer norr om Borgå.
Vi sitter på stranden av Borgå å, mitt i ett landskap som klassas som nationellt värdefullt. På den gröna sluttningen upp mot åkrarna breder Henttalas betesmarker ut sig. Sluttningen lyser gul av maskros och de fyra ponnier som ivrigt betar på sluttningen har ett styvt jobb med att minska på överflödet av gräs, maskros och annan markvegetation. Men senare på sommaren ska ponnierna få sällskap av gårdens finnhästavelsston med sina föl samt präktiga kor och kalvar av Limousine-ras. Då blir betets inverkan på hagens vegetation avsevärd, vilket gynnar känsliga arter bland växter och insekter.
Speciellt den övre, torrare delen av sluttningen närmast gårdens karaktärsbyggnad är botaniskt värdefull. Här är jorden mager och lågt bevuxen, och konkurrenssvaga ängsväxter såsom kattfot blommar fläckvis. I juni lyser tjärblomstrets röda blommor upp den steniga sluttningen ovanför Henttalaforsen.

Ponnyn Pablo låter sig väl smaka av försommargrönskan.

Foto: Magnus Östman

 

På betesmarken vid Henttala finns den äldsta kända stenåldersbosättningen i Borgåtrakten. Själva gården har anor från 1500-talet och hagen vid åstranden har varit betesmark så länge man kan minnas.
– Djuren håller landskapet öppet. Vi har inte behövt röja här, säger Maria.
Henttala gård åtnjuter miljöspecialstöd. En av målsättningarna med stödet är att gynna åtgärder som ökar odlingslandskapets biologiska mångfald. Stödet uppgår till maximalt 450 euro per hektar. I ansökan till den regionala NTM-centralen ska jordbrukaren komma med en skötselplan och kostnadsuppskattning för de åtgärder (bete, slåtter, röjning etc.) som planeras för de aktuella områdena.
– Ansökan är inte speciellt invecklad att göra. Jag tror att många fler jordbrukare kunde ansöka om specialstöd för vård av kulturbiotoper, säger Maria.

 

Det har gått att få miljöspecialstöd även för skötsel av skogskanter och åkerholmar, både med syfte att vårda landskapet och att gynna den naturliga mångfalden i biologiskt viktiga kantzoner. Henttala har även sådana skötselobjekt på sina ägor.
Vi besöker en skogsholme med det beskrivande namnet Kielomäki (”Liljekonvaljsbacken”). I slutet av maj är marken på stora ytor fullkomligt täckt av lilje­konvaljernas mörkgröna blad. Doften från de nyutslagna blommorna är närmast gudomlig. Här blommar också midsommarblomstret ymnigt.
– Här har vi röjt lövsly och granar med 3–4 års intervaller. Liljekonvaljerna trivs betydligt bättre då mera ljus når marken, berättar Maria.
Kielomäki är ett gammalt skogsbete och fortsatt bete skulle ytterligare gynna artmångfalden. Men enligt Maria är det problematiskt att ha djur på åkerholmar långt från hemgården.
– Betet tar snabbt slut och om det inte finns vall utan bara spannmål på de omgivande åkrarna får djuren problem med tillgången på mat. Det är också svårt att ordna med tillräcklig tillgång på vatten.
En utredning från Finlands miljöcentral 2012 visar att naturvärdena på de flesta åkerholmar och åkerkanter som hört till miljöstödsprogrammet överlag inte ökat. Orsakerna kan vara brister i skötseln – vilket synts som fortsatt igenväxning – men också illa valda skötselobjekt.

Röjningen på Kielomäki har lett till att marken är helt täckt av liljekonvalj.

Foto: Magnus Östman

 

Enligt samma utredning har skötseln av naturvårdsåkrar bidragit till att öka den biologiska mångfalden på landsbygden. Till naturvårdsåkrarna hör bland annat ängsåkrar, vallåkrar, som kan vara ängsliknande, och viltåkrar.
Viltåkrarna har blivit populära skötselobjekt. Det intygar även Arttu Vuorio, eldsjälen bakom skötseln av några viltåkrar, som jägare tillsammans med markägare upprätthåller i Kerko by, nära Henttalas åkrar.
Åkrarna sköts genom att bevara en mångårig grästräda och genom att så grödor som gynnar viltet. På ett av Arttus skötselobjekt lockar ärter och vete senare på sommaren orrar, duvor, älgar, vitsvanshjortar och råddjur. På en annan viltåker dominerar gräs och blommande örter.
– Om vi inte tagit hand om den här åkern hade den sannolikt fått bli skog igen berättar Arttu.
I så fall hade vi inte fått höra den kornknarr som nu ivrigt ropar från åkerkanten. Arten har under de senaste åren ökat – sannolikt en följd av att naturvårds- och trädesåkrarnas arealer vuxit.

Magnus Östman