malgrupper/press
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Sommar spegling-17.jpg

Naturen har egenvärde

08.04.2013 kl. 08:03
Vi lever i en virtuell värld som lätt kan tas ifrån oss, säger konstnären och biologen Riggert Munsterhjelm. Han tror konsten kan göra människan uppmärksam på naturens egenvärde.
Finlands Natur nr 1/2013

Riggert Munsterhjelms ria ska blir konstgalleri och ett naturens kapell. Foto: Josefine Janhonen

 

Det vackra västnyländska snölandskapet badar i ett gult februarisken som vittnar om vårens ankomst. På Tallbacka ligger flera små röda byggnader inbäddade i snö, men det är inte svårt att föreställa sig hur gården ter sig på sommaren.
- Maj och juni är allra vackrast, sedan blir det vildvuxet men å andra sidan blommar naturängen då, säger Munsterhjelm och blickar ut över åkern.
Ovanom trädtopparna cirklar rovfåglar hitlockade av den närbelägna fasanfarmen; tre sparvhökar, sex övervintrande ormvråkar och tre havsörnar räknar Munsterhjelm där han står och kisar mot himlen. I sin ungdom tränade han upp fågelkännedomen utgående från fåglarnas rörelser. Han tillbringade stora delar av sin barndom ute i skärgården , mitt i den fria naturen. Riggert Munsterhjelm har ritat och målat så länge han kan minnas och konstnärskapet har alltid varit en naturlig del av hans identitet.
Under sina biologistudier insåg han att det är konst han vill jobba med på heltid och sedan början av 1980-talet har han levt på sin konst. Han lämnade ändå inte helt biologin utan doktorerade 2005 på vattenvegetationen i flador och glon.

Tillsammans med sin familj lever Munsterhjelm på naturens villkor. På Tallbacka finns varken rinnande vatten eller andra nymodigheter, något som familjen upplever som en rikedom.
De ville göra en nollställningsprocess i fråga om livsstilen för att testa hur lite de klarar sig med.  Även om familjen inte är ensam om sitt val utgör livsstilen en ganska klar kontrast till hur vi lever i dag. Teknologin ska ju underlätta våra liv, men Munsterhjelm anser att det har gått för långt.
– Människan bli korrumperad av det goda livet när det finns så många fina möjligheter att välja emellan. Det finns en drift hos oss alla att göra livet lättare och därför uppfinner vi hela tiden nya prylar. Problemet är att man börjar ha så många prylar att ta hand om att de i stället gör livet svårare för oss, säger Munsterhjelm.

Det finns mycket som vittnar om att gården inhyser en konstnär. I tröskhuset samsas oljefärger, penslar och gamla jordbruksmaskiner om utrymmet.
Riggert Munsterhjelm är kritisk till den virtuella verkligheten som baserar sig på maskiner.
Med sin konst söker han sig tillbaka till det som han uppfattar är en direkt upplevelse av den visuella verkligheten, nämligen naturupplevelsen.
– När konsten är som bäst föder den upplevelser av sådant som målaren inte har kunnat förmedla, såsom doft och temperatur, förklarar Munsterhjelm.
Och visst lyckas han förmedla känslan av sommar i sin skildring av skärgården. Man kan rentav känna doften av salt och sol och värmen från de glänsande klipporna.

 

Vyn från ateljén uppe på ladugårdsvinden är
ett konstverk i sig, vars färger förändras i takt
med årstidernas växling. Foto: Josefine Janhonen

 

Under det gångna året har Munsterhjelm fungerat som kurator för sin lärare Georges von Swetliks 100-års jubileumsutställning, men i vår ska det egna måleriet komma igång igen. Tröskhuset får stora fönster så att det höga rummet kan bada i ljus. Här tänker Munsterhjelm ställa ut sina tavlor i framtiden. Konstnären kommer att fortsätta skildra naturupplevelsen, men motiven ska bli mera abstrakta på taveldukar med större yta. Färgerna kommer att ha en mer betydande roll än själva motivet.

Men det handlar också om att förverkliga en gammal dröm om ett naturkapell.
- Det räcker inte att vi ser på naturens värde endast ur en nyttosynvinkel för människan.  Vår respekt för naturen måste bygga på en helhetssyn så att vi erkänner naturens egenvärde.
Tanken var att skapa en helhetsupplevelse av naturen genom att kombinera arkitektur, konst och naturskydd i form av ett kapell. Men när allt var så gott som klart föll projektet till sist på ett obeviljat bygglov.  Riggert planerar nu att istället ställa ut målningar i monumentalformat i rian på tomten.

Riggert Munsterhjelm är kritisk till vetenskapen eftersom den enligt honom skapar en begränsad bild av verkligheten. Det här försöker han åtgärda genom ytterligare ett tvärvetenskapligt projekt där konsten fungerar som ett redskap i att fastställa svårdefinierade sjukdomssymptom. Metoden baserar sig på att patienterna gör färgassociationer som bildar ett mönster eller en bild av sjukdomen som varken syns i biokemiska prover eller i röntgen.
– Målet är att skapa ett instrument så att vi kan kartlägga sjukdomar som i dag inte går att förklara utgående från den medicinska vetenskapen.
Riggert Munsterhjelm hävdar att han återigen försöker ta avstånd från vetenskapen för att skapa på konstens villkor. Men bägge sidor lär nog vara närvarande också framöver. Och kanske det här är precis vad som behövs för ett starkt naturskydd i framtiden; ett gränsöverskridande samarbete som behandlar naturen som en helhet. För enligt Riggert Munsterhjelm ska vi inte enbart koncentrera oss på att skydda vissa hotade arter.
– Vi borde rädda naturen i sin helhet.

Naturskyddet borde ha som mål att rädda hela världens natur, inte endast
vissa arter.  Därför uppmanar Riggert Munsterhjelm mark- och skogsägare
att skydda sina ägor. Foto: Josefine Janhonen

 


PROFIL

Riggert Munsterhjelm
•  född 1954
•  uppvuxen i Ekenäs, bott i Helsingfors, i Tvärminne, på Kumlinge och sedan 2009 i Snappertuna
• gift med Catherine Munsterhjelm
• två små och tre vuxna barn
• biologistudier vid Helsingfors universitet, doktorerade 2005
• konststudier hos Georges von Swetlik 1977–1991
• arbetar sedan 2005 igen med konst och med ett interdisciplinärt forskningsprojekt

Josefine Janhonen