Kontinuitetsskogsbruk möjliggör hållbara lösningar
Motståndare till kontinuitetsskogsbruk ifrågasätter miljöorganisationernas initiativ och kampanjer som syftar till att få staten, kommuner och församlingar att bedriva ett hållbarare skogsbruk.
I en debatt som har blossat upp på insändarspalten i dagstidningarna Vasabladet och Hufvudstadsbladet hävdar man bland annat att kontinuitetsskogsbruk leder till långsammare tillväxt och mindre virkesvolymer jämfört med traditionellt skogsbruk, med mindre kollager och kolbindning som följd.
Enligt föreningen för kontinuitetsskogsbruk Silva rf är forskningsresultaten gällande virkesproduktionen vid kontinuerlig tillväxt i finländska förhållanden inte alls entydiga. Resultaten varierar beroende på skogstyp och de valda avverkningsmetoderna i försöken. Enligt Silva kan man i bestånd med kontinuerlig tillväxt upprätthålla större virkesvolymer än i skogar med jämnåriga bestånd, och därmed ett större kollager.
I skogar med kontinuerlig tillväxt kan träden också växa sig grövre förrän de avverkas. Det här möjliggör att en större del av virket används till långlivade träprodukter, som binder sitt kolinnehåll under hela sin livstid. Skogar med jämnåriga bestånd producerar en stor andel massaved, som används till kortlivade cellulosaprodukter.
Skogens mångfald i fokus
En stor fördel med kontinuitetsskogsbruk är att det bättre än traditionellt skogsbruk går att förena med annan användning av skogen, såsom rekreation och naturturism, skydd av den biologiska mångfalden, bär- och svampplockning, miljöfostran, vattenskydd och bevarande av landskapsvärden. Kalavverkningar har ofta en långvarig negativ inverkan på dessa andra användningsformer. Det här är väl den viktigaste orsaken till att större städer, såsom Åbo och Helsingfors, gått in för ett nästan kalavverkningsfritt skogsbruk. Till Forststyrelsens lagstadgade förpliktelser hör att "beakta skyddet och en ändamålsenlig ökning av den biologiska mångfalden" och att beakta de krav som användningen av naturen för rekreation ställer. Natur och Miljö anser att Forststyrelsen bättre kunde uppfylla sina förpliktelser gällande den biologiska mångfalden och rekreationen om man övergick till kontinuitetsskogsbruk.
Miljöorganisationerna har inte föreslagit ett förbud mot kalavverkningar i kommunernas och församlingarnas skogar, än mindre i privatägda skogar. I kommunernas och församlingarnas skogar kunde övergången till kontinuitetsskogsbruk ske stegvis och gärna med början från de utdikade torvmarkerna, där kalavverkningar i kombination med markberedning och dikesrensning orsakar betydande kolförluster. Vissa kommuner tillämpar redan nu avverkningsmetoder lämpade för kontinuitetsskogsbruk, till exempel plock- och luckhuggning, med goda resultat.
Kontinuitetsskogsbruk gör inte ensamt skogsbruket hållbart, utan det behöver kompletteras med andra åtgärder. Ett bra verktyg för att öka kolbindningen är att förlänga cirkulationstiden – alltså att låta skogen växa längre än de 60-80 år, som är skogarnas rekommenderade ålder för slutavverkning i Södra Finland. Skogsbruket kan inte heller bli hållbart om det inte beaktar den biologiska mångfalden med sparträd, skydd av nyckelbiotoper och kvarlämnande av död ved. Gamla skogar i naturligt tillstånd är oersättliga artbanker och kollager och borde inte avverkas alls. Såväl kommuner som församlingar kan skydda sina skogar med eget beslut eller via METSO-programmet.
Frågan om skogsbrukets hållbarhet är större än enbart frågan om skogens klimatpåverkan. Natur och Miljö anser att man bäst kan stävja klimatuppvärmningen och skydda den biologiska mångfalden genom att börja tillämpa kontinuitetsskogsbruk i våra ekonomiskogar.
31.3.2021
Birthe Weijola
Vice ordförande för Natur och Miljö
Texten baserar sig på en insändare i Vasabladet 24.3.2021
