Stefans alternativa energilösningar

– Varför svarade du inte på min offertförfrågan?
– För du har inga råd.
– Det är väl jag som avgör om jag har råd?
– Vad skulle det kosta att få el till ön?
– 330 000 euro.

Så gick det när Stefan Zilliacus för tio år sedan bad om en offert för att förse sin sommarstuga med el. Stugan finns på en ö väster om Berghamn, söder om Nagu – 1,2 sjömil från närmaste elstolpe. Drömmen om att bara kunna trycka på en lampknapp fick sig en törn. Men är man elingenjör och fixare ger man inte upp så lätt. Och så hade ju pappa Bez redan tagit det första steget.

– Pappa skaffade en av de första kommersiella modellerna av solpaneler på 1970-talet. En liten panel och en liten controller som fick två små lampor att lysa svagt, ler Stefan.

Panelen var nog ändå den lilla gnistan som tände hans solpassion.

Stefan började med att skaffa ett 12 volts system bestående av en 100 watts solpanel, och två parallellkopplade batterier med kapaciteten 2 x 110 amperetimmar. Senare utvidgade han batterikapaciteten till sammanlagt 440 amperetimmar och det nöjde han sig med en tid.

– Det är viktigt att satsa på en bra kontrollenhet. Då kan du lätt följa med hur batterierna laddas och hur mycket el du har kvar, konstaterar Stefan.

12-voltsystem får man installera själv och idag finns det många olika apparater för 12-volt, allt från kaffekokare till TV-apparater. Prylar som är gjorda för att sticka in i cigarettändaruttaget i en bil fungerar utmärkt i stugan, till exempel en mobiltelefonladdare eller en PC-laddare för bilar. Och det som inte fungerar går att bygga om – om man är elingenjör. Stefans fru blev en gång förtjust i en designad petroleumlykta.

– Svindyr. Så jag ringde till fabriken och frågade om de hade någon söndrig lykta. Söndrig, sa de? Varför det? Joo. Men varför.

Så Stefan åkte ut och valde en vacker petroleumlykta vars tändningsmekanism gått sönder. 300 euros lyktan fick han för 20. Sen byggde han bara om den till en LED-version.

Enligt Stefan har LED-lamporna revolutionerat skärgårdsboendet. De är effektiva men förbrukar ytterst lite el.

– Visst blir man bekvämare av sig. Förr sprang jag alltid och knäppte av lamporna i alla rum, men nu blir de nog ofta på, konstaterar Stefan.

LED-lamporna kombinerar han med lågenergilampor över matbordet för att få ett varmare ljus.

Vad kan då kopplas till ett 12 volts-system? Jo, åtminstone mindre köksapparater, lampor, radio och vattenpump. Kopplar man in en inverter som omvandlar 12 volt till vanlig nätström, 220–240 volt, passar det för vanliga TV-apparater, köksmaskiner, DVD och dylikt. Stefan påminner om att alla nätströmsinstallationer och kopplingar måste göras av ett proffs.

– Positivt är att apparaternas effektförbrukning minskar hela tiden. Förr förbrukade en TV 100 watt. Idag är vi nere i 40 watt.

Av de första försöken fick Stefan blodad tand. Då han flyttade in i stora huset på ön för fem år sedan blåste han ur det helt och byggde en ny stuga innanför det gamla skalet. Här drog han in två parallella elsystem. Ett 12 volt och ett 220 volt. För förr eller senare kommer kanske någon att koppla in ön till det kommunala elnätet. Dessutom utökade han batterikapaciteten till 1 000 amperetimmar och solpanelen till 250 watt.

– Man kan aldrig ha för många batterier, konstaterar Stefan. Ju fler, desto bättre. Det goda med batterier som är kopplade till en solpanel är att de aldrig laddas ur helt, inte ens på vintern.

Det betyder också att batterierna håller länge. Stefans batterier från 1984 är ännu i bruk på bland annat utetoan.

Solpanelerna kombinerade Stefan med ett litet vindkraftverk som han själv byggde upp, omkring 20 meter från huset. Men han blev besviken på att det gav så lite ström i proportion till solpanelerna och att det förde en massa oljud.

– Jag förstår dem som blir psykade av stora möllor, säger Zilliacus. Det hördes alltid ett visslande ssjj-ljud som just när man hade vant sig vid det bytte frekvens.

Nu har han monterat ner vindkraftverket, men inte för gott. Någon gång ska han bygga upp det igen med större rotorblad, men på andra sidan ön. Problemet är bara att ju längre bort man placerar ett vindkraftverk, desto tjockare kabel måste man använda.

– Mitt vindkraftverk kostade kanske 900 euro. Men en kabel, tjock som tummen kostar 30 euro metern. Räkna själv ut vad det blir om jag placerar kraftverket 200 meter längre bort.

Eftersom borrbrunnen på ön inte gav tillräckligt med vatten beslöt Stefan att utnyttja regnvatten. Genom att låta regnvattnet rinna in i tunnorna genom tre filter och därefter seriekoppla flera vattentunnor i rad åtgärdade han vattenbristen. Med hjälp av solenergi pumpas det kristallklara vattnet upp till varmvattenberedaren, som dock drivs med gas.

– Du får aldrig så mycket effekt ur ett 12 volts solsystem att du kan få en boiler att fungera, konstaterar han.

En dag kanske han satsar på solfångare, men han är nöjd med sitt blandsystem, trots att det inte är 100 procent miljövänligt. Han har 85 gradigt varmvatten med ett bra tryck, 14 liter per minut. Att duscha, diska eller tvätta sig är inte längre ett projekt – förutsatt att det regnar tillräckligt.

Avloppsvattnet rinner ut genom ett gråvattenfilter placerat under huset.

– En kväll, då batterikapaciten ännu inte var fullt utbyggd, satt husets damer och tittade på prinsessbröllop och då sa det plötsligt poff. Energin räckte inte till och det var stor katastrof, minns Stefan.

Ingen panik. Som backup har Stefan en generator som drivs med bensin.

– Den drar vansinnigt lite bensin. Det går mer bensin under en resa till butiken än vad generatorn konsumerar under hela sommaren, säger Stefan.

Generatorn behövs också för effektkrävande maskiner såsom borrmaskiner, sågar, dammsugare och stryklod.

– Med åren blir jag allt mer miljömedveten. I början tänkte jag nog mest på att allt skulle fungera och att det skulle vara praktiskt.

Toaletten på ön är komposterande och luktfri, hushållsavfallet komposteras och blir mull för köksträdgården som vattnas med det renade gråvattnet. Men ännu har Stefan lite kvar att utveckla innan hans system blir helt miljövänliga. Kylskåpet och spisen går med gas och vedspisen kompletteras med en oljekamin, som tänds och styrs av strömmen från solpanelerna.

Stefan Zilliacus ser framtiden för skärgårdsboendet som en symbios mellan ortsborna och sommargästerna. Genom att utveckla, sälja och montera upp alternativa infrastrukturlösningar för deltidsboende får ortsborna jobb. Om stugorna är bekväma blir vistelsen där längre. Då finns det behov av fler tjänster. Det blir en win win-situation för alla.

Text: Henrica Mercadante
Foto: Stefan Zilliacus

Tidigare publicerad i tidningen Finlands Natur nr 2/2015.

Taggar