Starkt solsken får Christian att mysa

Det är en solig dag i slutet av april, utomhustemperaturen ligger på 7,5 grader. Solfångaren har redan bidragit till att hålla husen varma och gett varmvatten i en månads tid. Det fortsätter de göra fram till slutet av september, beroende på vädret.

Även om solfångare ännu inte är någon vanlig syn i grannskapet är sol-teknologi inget nytt på den här tomten. Under 1980-talet hade Christians svärföräldrar solfångare på ett uthustak för att få varmvatten. Förra året på hösten bestämde Christian och Sofia sig för att själva börja ta tillvara solenergi för att komplettera veduppvärmningen.

– Det skrivs ju så mycket om alternativa energilösningar numera. Vi bestämde oss för att göra slag i saken och minska på vårt ekologiska fotavtryck, berättar Christian.

Paret Westerlund-Luojukoski håller som bäst på och bygger det andra huset på tomten, där deras son ska bo. I garaget står en 520 liters tank med en enkel mätare. Nu visar mätaren att värmen som körs ner från solfångarna är 43 grader. Själva systemet fungerar så att värmen från solfångarna automatiskt tas tillvara om temperaturen i den cirkulerande vätskan är minst tre grader varmare än vattnet i tanken. En liten pumpenhet är kopplad till tanken och via den cirkulerar det uppvärmda vattnet i värmeslingor i golvet och värmer tappvattnet.

– Inte så märkvärdiga grejer, säger Christian.

Lite finess är det ändå med uppvärmningssystemet i husen. De har kopplat ihop uppvärmningssystemen i de båda husen, och utöver solfångarna har också vedpannorna i de båda husen kopplats till uppvärmningssystemet. Det betyder att värme tas tillvara också från röken. Men innan vi kollar in det ska vi ta en närmare titt på solfångarna.

Följaktligen klättrar vi upp på taket. Solen gassar, himlen är intensivt blå med vita molntussar, svala vårvindar kommer i byar. 75 mörka vakuumrör blänker i solen. Här ska rören sitta de kommande 20–30 åren, vilket är solfångares genomsnittliga livslängd.

Solsystemet är medelstort för ett egnahemshus. Det består av färdiga komponenter som sattes ihop av yrkesfolk på två dagar: vakuumrören monterades på taket och rören kopplades till tanken i garaget. Solfångarna har fungerat utan problem och systemet är i praktiken underhållsfritt.

– Det sköter sig självt. Ibland kan man kasta ett öga på mätaren och kolla att det ger värme, att det är tryck i systemet. Sedan systemet monterades har vi inte behövt göra något alls. I något skede behöver eventuellt vätskan i systemet bytas ut, och då ger leverantören en pump som man fäster i rören och som ersätter den gamla vätskan med ny, säger Christian.

Kostnaderna för solsystemet inklusive installation landade på 3 000–4 000 euro. Några beräkningar över när systemet betalar igen sig har de inte gjort. Det främsta målet med solfångarna är att använda ren, gratis energi.

Vi klättrar ner från taket och går och tittar på vedkaminen i nybygget, en mindre gjutjärnskamin med vattenmantlad skorsten. Det betyder att skorstenen är omsluten av ett större rör och att utrymmet mellan rören är fyllt med en vätska. Vätskan värms upp av röken och är också den kopplad till tanken i garaget. Att installera den vattenmantlade skorstenen och ansluta den till uppvärmningssystemet kostade ungefär en tusenlapp.

Paret Westerlund-Luojukoski har varit mycket nöjda med att komplettera sitt uppvärmningssystem med solfångare. Ett vattenburet uppvärmningssystem öppnar också för möjligheten att i ett senare skede ansluta jordvärme eller fjärrvärme.

Vad är det bästa med solfångare?

– Att följa med hur mycket värme de ger! Då det är starkt solsken kan man inte annat än mysa, då vet man att man gjort rätt, säger Christian med ett brett leende.

Text och foto: Tina Nyfors

Tidigare publicerad i tidningen Finlands Natur nr 2/2017

Taggar