Energismart i Sysilax

Hemma hos Johanna och Kim Fredenberg med tre barn i Sysilax i Pargas har man gått från ord till handling i många energifrågor. Familjen bor på en gammal gård med ett stort trähus byggt år 1839, ett mindre bostadshus från 1870 och flera gårdsbyggnader. Själva boningshuset på 150 kvadratmeter har de hunnit tilläggsisolera på insidan och det vattenburna värmesystemet i huset har nya rör som går till restaurerade värmeelement i rummen. Oljepannan är utbytt till en mer effektiv och miljövänlig vedpanna med så kallad omvänd förbränning.

Pannan är försedd med en fläkt som pressar rökgaserna (kolmonoxid) till en gasbrännarkammare där de oxideras vidare till koldioxid. På så sätt minimeras både kolmonoxid- och partikelutsläppen, samtidigt som den erhållna värmeenergin (70-80 procent) maximeras ur veden. Under den kallaste tiden på året behöver det eldas fyra bon ved i pannan per dag för att huset ska hållas varmt, men i början av hösten räcker det med ett bo om dagen.

På taket finns solfångare som Kim har byggt själv. Sedan i juli i år finns här också köpta, inhemska solpaneler. Solfångarna är kopplade till vattenuppvärmingen, medan solcellerna är kopplade till eluttagen i huset. Soliga sommardagar räcker solenergin dagtid till för all elanvänding som behövs i huset, medan inköpt el behövs under molnigare dagar och de tider på dygnet då solen inte lyser. Fredenbergs önskar att den solenergi som finns tillgänglig soliga dagar kunde tas till vara, men än så länge är de befintliga metoderna på marknaden rätt ineffektiva. I stället satsar familjen på att koncentrera den största energiförbrukningen till de timmar då solenergi produceras. Det handlar om att tvätta kläder, ladda telefoner och datorer och att tillreda mat med elström. Här kan man dels ta hjälp av timers och dels lära sig nya rutiner kring hushållssysslorna för att få det att fungera.

Huset är även försett med en luftvärmepump som vid optimala omständigheter ger fem gånger mer energi i värme än vad den förbrukar i elektricitet. De dagar då man inte hinner elda är en sådan tacksam att ha.

Utöver detta finns det fem eldstäder i huset. Fredenbergs är vana med att vintertid hålla inomhustemperaturen relativt låg, kring 16–17 grader. De klär hellre ylletröjor och yllesockor på sig och sina barn än skruvar upp värmen mer. Inomhustemperaturen är långt en vanesak och Kim konstaterar att om alla hushåll drog ner innetemperaturen med en grad skulle det sammanlagt vara en enorm minskning i finländarnas energiförbrukning.

I det stora och hemtrevliga köket bereds det mesta av maten på en vedeldad spis, men familjen har även lyxat till det med en elspis och elugn som används ibland. Tidigare var tvättstugan placerad i det mindre bostadshuset, men numera finns tvättmaskinen i köket. Att värma upp det andra huset bara för att ha tvättstuga där kändes inte rätt. I stället fick diskmaskinen åka ut från köket och familjen diskar numera för hand.

Familjen Fredenberg är alltså energismart också i sin vattenanvändning. De badar i vedeldad bastu med buret vatten till en vedeldad vattengryta två gånger i veckan och minimerar således användingen av duschen. På sommaren då det finns rikligt med solenergi till hands föredrar de däremot duschen och sparar ved genom att inte elda bastun så ofta.

Energitänket i hemmen har flera olika nivåer och Fredenbergs har bra koll på dem. Gårdsbyggnaderna som används sporadiskt värms upp enbart vid behov. Gäststugan värms upp då det finns gäster och en gång i veckan sätts luftvärmepumpen eller eldstaden i det mindre huset i gång då Kim övar där med sitt band. Att spara energi handlar alltså även mycket om att orka hålla koll på vilka elapparater är i användning och var. Man ska komma ihåg att knäppa av strömmen där den inte behövs för tillfället och värma mindre i de utrymmen som inte används.

Hela gården med husen, gäst-stuga, bastu och hönshus förbrukar cirka 14 000 kWh och 30–40 kubikmeter ved per år. I fortsättningen kommer en del av den köpta elströmmen att ersättas med solenergi från de egna panelerna. En del av den solenergi som överproduceras under den soligaste tiden av året kompenseras av elöverföringsbolaget.

– Men summorna här är inte speciellt stora, konstaterar Johanna och Kim.

I framtiden hoppas paret kunna utnyttja även vindkraft. Deras hus är beläget på ett rätt blåsigt, öppet ställe och kunde vara en bra plats för ett vindkraftverk, som skulle ge grön energi mer jämnt under både dygnet och året än solcellerna. Vår diskussion glider in på huruvida den förnybara energin kunde användas för bilen, om man skulle ha en elbil.

– I små steg har vi kommit till det vi har nu och vi funderar gärna på vad vi kan göra till näst, säger Johanna.

Text: Marjo Paavola
Foto: Anne Antman

Tidigare publicerad i tidningen Finlands Natur nr 4/2016.

Taggar