Utdikade myrskogar - vad är problemet?

Nästan en tredjedel av Finlands areal består av torvmarker. Det är den största proportionella andelen i hela världen. Men en stor del har torrlagts för att öka virkesproduktionen.

Årtionden av utdikning har resulterat i att en femtedel av Finlands landyta idag är utdikad myrskog. I södra Finland är över sjuttio procent av alla myrar utdikade, i Norra Finland drygt fyrtio procent.

Det här har stora miljökonsekvenser. Utdikningen har inneburit stor skada för biodiversiteten och vattendragen, men bidrar också till ökade klimatutsläpp.

Forskaren Mika Nieminen vid Naturresursinstitutet berättar att man i flera årtionden utgick från att utdikningen av våtmarker bara innebär en ökad belastning på vattendrag för en kort period på 10–20 år. Men Nieminens och hans kollegers forskning från 2017 visade att så inte är fallet. Belastningen på vattendragen ökar med åren i stället för att återgå till nivåerna innan utdikningen.

- 15-20 procent av all vattenförorening orsakas av utdikning av våtmarker. Det är dramatiskt högre siffror än man tidigare räknat med.

I Östersjön är Bottenviken, längst upp i Bottniska viken, extra utsatt. Näringsbelastningen är stor på grund av att största delen av avrinningsområdet består av utdikade myrskogar.

Torrläggningen av våtmarker innebär både att näringsämnen som fosfor och kväve kommer ut i vattendragen, men gör också vattnet mörkare genom att organiska ämnen som hummus rinner bort från de utdikade myrarna. Det är problematiskt ur flera synvinklar. Vissa vattenarter får svårare att överleva på grund av minskat solljus, och hummusen kan också föra med sig tungmetaller.

- Men det är också negativt ur rekreationssynvinkel, människor tycker inte om att simma i brunt vatten. Dessutom blir det mera kostsamt för vattenreningsverk att rena vattnet för människobruk.

Torvåkrar blev ett stridsäpple under förra regeringsperioden, då Centern ville stöda odling på torvåker i stället för att stöda en snabbare utfasning. Nieminen säger att i den stora bilden är torvåkrar ett mindre miljöproblem än skogsindustrins utdikning av våtmarker eftersom torvåkrarna utgör en så liten del av de utdikade våtmarkerna: bara 0,25 miljoner hektar jämfört med skogsbrukets nästan fem miljoner hektar.

- Men jordbruket på torvmarker innebär mycket större utsläpp per kvadratmeter och utgör en stor andel av jordbrukets totala utsläpp, så utfasningen av torvåkrar skulle vara en väldigt effektiv åtgärd för att få ner utsläppen inom jordbruket.

Annat är det med skogsbruket. Utdikade myrskogar utgör ungefär en fjärdedel av all skogsmark som används för virkesproduktion.

- För miljön och klimatet är det nödvändigt att det sker en förändring inom skogsbruket, säger Nieminen.

En första klimatåtgärd skulle vara att övergå från kalhyggen till kontinuerligt skogsbruk på torvmarker. Kalhyggen på torvmark orsakar avsevärt högre klimatutsläpp och belastning på vattendragen än kalhyggen i hedskogar.

Eftersom en så stor del av myrarna redan är torrlagda är det inte tillräckligt att skydda de resterande myrarna från utdikning. Man behöver också återställa en del av våtmarkerna.

Frågan är inte okomplicerad. Det är nämligen så att återställning till en början bidrar till ökade metanutsläpp, och den positiva klimatpåverkan syns först efter många tiotals år – det kan till och med ta upp till hundra år.

Nieminen betonar att återställning av våtmarker ändå är väldigt viktigt.

- Vi ska i första hand fokusera på biodiversiteten och påverkan på vattendragen. Många arter är beroende av sumpmarker och artrikedomen har lidit väldigt mycket av att en stor del av myrarna försvunnit. Många arter som trivs på myrar är i dag utrotningshotade.

För att förbättra vattendragens tillstånd skulle det vara viktigt att återställa myrar i avrinningsområden till hav och sjöar. Om till exempel vattnet från utdikade åkrar eller myrskogar leds till en myr i stället för rakt ut i havet, fastnar en del av näringsämnena och sugs upp i myrväxtligheten, i stället för att bidra till övergödningen av vatten.

- Återställning av myrar för vattenskydd borde prioriteras i stället för, som ofta är fallet i dag, att man återställer våtmarker utgående från var virkesproduktionen är mindre lönsam.

Nieminen anser också att det borde krävas tillstånd för att dika ut nya områden.

Klimatuppvärmningen skapar också ökade utmaningar. När temperaturerna stiger torkar myrskogarna, vilket ökar näringsutsläppen i vattnen och koldioxidutsläppen i atmosfären. Också varmare och blötare vintrar ökar utsläppen i vattendragen.

Faktaruta

Så påverkar utdikning Östersjön

• 17 procent av fosforutsläppen i Östersjön orsakas av utdikade myrskogar (jordbruket står för 68 procent).

• Skogsbrukets belastning på Östersjön är störst i Bottenviken (37 procent) och minst i Skärgårdshavet (1 procent).

• Bottenvikens avrinningsområde består till stor del av utdikade myrar, och mätningar har visat att kväve- och kolmängderna i avrinningsområdet hela tiden ökar.

• Den totala kvävebelastningen hålls ändå nere tack vare att man inte har dikat ut myrskogar i samma utsträckning på den svenska sidan av Bottenviken.

Källa: Mika Nieminen, Naturresursinstitutet

Text: Emma Strömberg

Taggar