Skogsgödsling - vad är problemet?

Vad är skogsgödsling och varför görs det?

Vid skogsgödsling tillförs näringsämnen till skogsmarken. Syftet med skogsgödsling är att öka trädens tillväxt i ekonomiskogar. I Finland är kvävebrist en av de främsta begränsningarna för tillväxten av trädbestånden på mineraljordar. Därför används ofta kvävebaserade gödsel i skogar som växer på mineraljord. I torvmarker är det istället brist på kalium och fosfor. På dessa skogsmarker används därför ofta kalium- och fosforbaserade gödsel eller träaska för att förbättra näringstillgången.

Syftet med skogsgödslingen är inte bara att främja trädens tillväxt för att öka skogsbrukets avkastning, utan också att förstärka skogens förmåga att binda koldioxid. Eftersom skogar fungerar som kolsänkor, där träd och mark tar upp och binder koldioxid från atmosfären, kan skogsgödslingen hjälpa att snabba på kollagringen. En ökad tillväxt av träd innebär också att mer koldioxid kan bindas och därmed minska mängden växthusgaser i atmosfären​.

Men det finns negativa aspekter med gödslingen; om för mycket näringsämnen tillförs till skogen, rubbas näringskretsloppet i naturen. Detta kan ha förödande konsekvenser för ekosystemen, särskilt i sjöar och haven som belastas av övergödning.

Skogsgödslingens inverkan på vattenkvaliteten

Trots de ekonomiska och klimatmässiga fördelarna med skogsgödsling, finns det negativa miljöeffekter, särskilt när det gäller vattenkvaliteten. Näringsämnen som tillförs genom gödsling kan läcka ut från skogsmarken och hamna i vattendrag, där de orsakar övergödning. Detta är särskilt problematiskt för Östersjön, som redan lider av näringsbelastningen.

På mineraljordar är det främst kväveutlakning som är problemet. När kväve tillförs i form av nitratgödsel är det lätt att nitrat rinner ut i vattendrag. Detta bidrar till övergödningen, som i sin tur orsakar algblomning och syrebrist i sjöar och hav, vilket har allvarliga konsekvenser för det akvatiska ekosystemen. En studie från Finland visar att kväveutlakningen kan vara så hög som 12 kg per hektar under det första året efter gödsling på mineraljordar, vilket sedan minskar till cirka 3 kg per hektar under det andra året​.

På torvmarker är det däremot fosforutlakning som utgör ett problem. Torvmarker har en begränsad förmåga att binda fosfor; då gödselmedel som innehåller fosfor används på dessa marker, kan fosforn lätt lakas ur och hamna i vattendrag. Fosfor, liksom kväve, bidrar till övergödning i vatten. Fosforutlakning är särskilt problematisk på utdikade torvmarker, där vattenflödet i diken för med sig näringsämnen direkt till närliggande vattendrag​.

Vissa typer av gödsel är värre än andra

Det finns olika typer av gödsel som används inom skogsbruket, och deras påverkan på vattenmiljön varierar. Traditionella gödselmedel, som innehåller kväve och fosfor, bidrar lätt till näringsutlakning och övergödning av vattendrag. På torvmarker har utvecklingen av fosforbindande gödselmedel varit ett viktigt steg för att minska risken för fosforutlakning.

Under 2000-talet utvecklades gödselmedel för torvmarker som innehåller järn. Järnet i gödselmedlet binder fosfor, vilket förhindrar fosforn från att frigöras i marken och lakas ut i vattendrag. En annan lovande lösning har varit användningen av asak som gödsel, särskilt träaska, som är rikt på järn och aluminium. Dessa mineraler binder fosfor i marken och förhindrar att det läcker ut i vattendrag. Studier har visat att fosforutlakning från gödsel gjorda på aska är minimal, även över en period på tio år. Aska har därmed blivit ett av de vanligaste gödselmedlen för torvmarker, eftersom det anses vara relativt säkert för vattenmiljöer. Träaska tillför dessutom en rad andra viktiga näringsämnen till marken, vilket förbättrar markens bördighet på lång sikt​. Däremot är effekterna av gödsling med aska på marken och dess mikroorganismer fortfarande okända.

Tips för att undvika näringsbelastning från skogsgödsling

Välj rätt typ av gödsel

För att minska den negativa påverkan som skogsgödsling har på vattenkvaliteten finns det flera åtgärder som kan vidtas. En av de viktigaste strategierna är att välja rätt typ av gödselmedel beroende på markens förutsättningar. På torvmarker ska man välja gödsel som innehåller järn eller aska, eftersom de minimerar risken för fosforutlakning. På mineraljordar är det viktigt att använda gödselmedel som innehåller kväve i en form som är mindre benägen att lakas ur, till exempel långsamt frisättande gödselmedel.

Använd en skonsam spridningsmetod

Spridningsmetoden spelar också en avgörande roll för att minska gödselns inverkan på vattendragen. Den vanligaste spridningsmetoden är gödsling från helikopter, där det är svårt att undvika att gödseln hamnar i diken. Enligt nationella uppskattningar lakas cirka 3 % av fosforn i gödselmedel ut på grund av att gödseln hamnar direkt i diken vid spridningen​. Genom att använda mer precisa spridningsmetoder, som gödsling från marken, kan denna risk minskas avsevärt.

Gödsla under rätt årstid och väder

En annan metod för att minska belastningen på vattenmiljöer är att gödsla under rätt tidpunkt. Det lönar sig att gödsla när marken inte är frusen eller väldigt blöt, eftersom risken för utlakning är större under dessa förhållanden. Vintern är en särskilt riskfylld tid, eftersom frusen mark inte kan absorbera näringsämnen lika effektivt, vilket ökar risken för att gödseln spolas bort med smältvatten på våren.

Håll dig informerad om skonsamma gödselmedel

Forskning pågår även för att utveckla nya gödselmedel som är ännu mer skonsamma mot miljön. Ett exempel på detta är SuoHitu-projektet, som ingår i Naturresursinstitutets forskningsprogram "Hiilestä Kiinni". Målet med projektet är att undersöka olika gödselmedels effekt på markens ekosystem och vattendrag och baserat på resultaten utveckla framtida gödslingsmetoder​.

Källor: Luke (2022). Vesistökuormitus metsätaloudessa – Uusia kuormitusmittareita kansallisen metsästrategian seurantaan: Asiantuntijaselvitys; Luke (2023). Metsänlannoitus nyt ja tulevaisuudessa : Synteesiraportti.

Taggar