Vi värdesätter din integritet

Vi använder cookies för att förbättra din surfupplevelse, visa personligt anpassade annonser eller innehåll och analysera vår trafik. Genom att klicka på "Acceptera alla" samtycker du till vår användning av cookies.Läs mer om de cookies vi använder.

Vi värdesätter din integritet

Vi använder cookies för att förbättra din surfupplevelse, visa personligt anpassade annonser eller innehåll och analysera vår trafik. Genom att klicka på "Acceptera alla" samtycker du till vår användning av cookies.Läs mer om de cookies vi använder.

Dina cookieinställningar har sparats.

Övergödningens inverkan på stränderna

Nyhet , Publicerat:

Övergödningen från Östersjön och näringsutsläpp från fastlandet förstör strandväxtlighetens mångfald och artrikedom

Det finns ett par skeenden som alla påverkar många av våra stränder på ett skadligt sätt: klimatförändringen, de allt oftare förekommande isfria vintrarna, övergödningen av Östersjön och vresrosens utbredning. Alla dessa aspekter försvagar strändernas växt- och djurliv.

– Särskilt i de naturtyper som finns vid de öppna stränderna är övergödningen ett väldigt stort problem. Vid de här stränderna leder övergödningen till att stränderna blir igenvuxna, säger Terhi Ryttäri som är äldre forskare på Finlands miljöcentral och expert på de finländska strändernas naturtyper.

Till de öppna naturtyperna hör olika slags artrika sandstränder och strandängar vid kusten.

– Många olika djur- och växtarter lever här, så övergödningen hotar direkt de här strändernas biologiska mångfald, säger Ryttäri.

Terhi Ryttäri har tillsammans med kollegor på Finlands miljöcentral kartlagt den finländska kustens stränder. En del av de finländska stränderna har vuxit igen efter att näringsämnen från Östersjön lagt sig som ett täcke över stränderna.

– Ett besvärligt fenomen är de trådalger som sköljer över stränderna. När trådalgerna torkar kan inga växter under algtäcket växa. På lång sikt leder det här till att strändernas sand inte längre får möjlighet att röra på sig. I det skedet börjar mångåriga växter, såsom buskar, rota sig. Efter några år har stranden försvunnit helt och hållet.

Strändernas tillstånd blir inte bättre av att näringsämnen också kommer till strandregionerna från skogs- och lantbruket.

– Strandängarna vid havet har inte bara drabbats av övergödning, utan de har vuxit igen på många ställen på grund av att djurens betesgång upphört nästan helt och hållet. Den här naturtypen har förändrats drastiskt och de har också blivit mindre till ytan i vår skärgård.

Sandstränderna är precis lika viktiga tack vare det rika djurlivet som trivs där.

– När sandstränderna växer igen så är det en gynnsam jordmån för den invasiva vresrosen.

Terhi Ryttäri bedömer att minst 764 djurarter har de finländska sandstränderna och strandängarna som sitt habitat, av dessa är över 300 utrotningshotade eller nära hotade.

– De här arterna är helt unika och att de ska få överleva är ett egenvärde i sig.

På lång sikt är en uppbromsning av klimatförändringarna nyckeln till att vända utvecklingen, men under tiden - på kort sikt - behövs flera olika nödåtgärder sättas in.

– Utbredningen av vassruggar, särskilt bladvassens utbredning, är ett oroväckande uttryck för hur stränderna växer igen och hur strändernas tillstånd förvärras.

De här ruggarna måste gallras med jämna mellanrum för att ge utrymme åt en större mångfald av växt- och djurliv på stränderna.

– I flera år har överlopps växtmassa helt enkelt tagits bort från de övervuxna vassruggarna.

Terhi Ryttäri, äldre forskare vid Finlands miljöcentral. Bild: Marcus Floman
Terhi Ryttäri, äldre forskare vid Finlands miljöcentral. Bild: Marcus Floman

Vad mer kan då göras för att rädda stränderna som är hotade idag?

I väntan på att Östersjöns vatten ska bli renare måste stränderna aktivt skötas för att rädda det som räddas kan.

– En viktig åtgärd, särskilt i södra Finland, är att få bort vresrosen maskinellt från sandstränderna och skärgården. Och om stranden är belägen nära lantbruk så är det bra att låta djuren gå och beta vid de övervuxna stränderna. Till exempel i Bottenviken har man vid flera stränder lyckats hitta nya betesmarker åt kossorna.

– Ibland måste igenvuxna stränder klippas helt kala med hjälp av traktor.

De finländska stränderna utsätts i dag av ett flöde av näring både från den övergödda Östersjön och från näringsutsläppen från skogs- och lantbruket. Strandvegetationen liknas ibland vid ett filter som absorberar de näringsutsläpp som kommer från land så att utsläppen inte rinner ut i havet. Terhi Ryttäri håller delvis med den liknelsen, men:

– Problemet i dagens läge är att en stor del av näringen från lant- och skogsbruket rinner direkt från kärren, via diken, rätt ut i havet. Så näringen åker ofta rakt förbi strandväxtlighetens filter, säger Terhi Ryttäri

Ryttäri tillägger att strändernas filtrerande inverkan är bibehållen bara på de få ställen där naturen är i ursprungligt skick.

– Det värsta av allt är att näringsrikt vatten dirigeras från åkrarna rakt ut i vattendragen utan att strändernas växter får möjlighet att ta vara på näringen på vägen.

Strandens förmåga att fånga upp näring från land fungerar för närvarande bäst i flodernas deltaområden.

– Där kan vassen, bladvassen och kaveldunen suga upp näringsmassorna.

Men här kommer ett krux: att bladvass och kaveldun fångar upp näring från lant- och skogsbruket är negativt för strändernas mångfald då de tränger undan många andra växtarter.

– Vassruggarna skyddar havet då de suger upp näringen från land, men sedan när vassmassorna tar över stranden så leder det till övergödning av själva stranden, säger Terhi Ryttäri på Finlands miljöcentral.

Faktaruta

Så påverkar övergödningen strandmiljöerna:

  • Övergödningen leder till att undanträngade växter växer igen viktiga strandmiljöer, vilket hotar mångfalden och artrikedomen på stränderna

  • Överskottet av näring leder till att algmassor och dött växtmaterial ackumuleras på stranden, vilket kväver ursprunglig växtlighet

  • Övergödda stränder är sårbara för spridningen av invasiva arter

  • Trots växtlighetens förmåga att uppta näring på stranden dirigeras ofta utsläpp direkt till Östersjön genom diken

  • De undanträngande växtmassorna kan ta upp näring men bidrar också till övergödningen om de bryts ner på stranden

  • Växtmassorna bör därför gallras för att motverka övergödning och artförlust

Källa: Terhi Ryttäri, Finlands miljöcentral

Text: Marcus Floman

Taggar