Strandzoner till räddning!

Vad är strandzoner och varför är de viktiga?

Strandzoner omfattar både kustlinjer och strandkanter längs vattendrag och sjöar. Deras utseende och egenskaper varierar mycket beroende på plats och substrat. Sandstränder, lerslätter, klippstränder och våtmarker har alla olika roller i ekosystemet. Till exempel kan steniga skärgårdsstränder erbjuda stabila livsmiljöer för tång och musslor, medan sandstränder i södra Östersjön är mer dynamiska och utsatta för erosion.

Varje typ av strand fyller en viktig ekologisk funktion och bidrar på sitt sätt till att upprätthålla vattenkvaliteten och skydda kustlinjen. Den stora variationen i strandtyper är också avgörande för att bevara den biologiska mångfalden, vilket i sin tur stärker ekosystemens resiliens mot förändringar som klimatförändringar och övergödning.

Hur skyddar strandzoner vattenkvaliteten?

Strandzonerna fungerar som naturliga filter som fångar upp och binder näringsämnen innan de når havet. Vegetationen i dessa zoner stabiliserar marken och motverkar erosion, vilket minskar mängden sediment och näringsämnen som rinner ut i vattnet. Samtidigt binder växtligheten näring. Enligt forskning kan ostörda strandkanter längs vattendrag minska kväveutsläpp med upp till 70 % och fosforutsläpp med 33 %.

Mekanismer som gör strandområden till viktiga näringsfällor

• Sedimentbegravning: Fosfor binds i strandens sediment, vilket förhindrar att det når vattnet. Skärgårdsområden, såsom Åbolands skärgård, är särskilt effektiva fosforfällor.

• Denitrifikation: I syrefattiga miljöer, såsom i mättade våtmarker, omvandlas kväve till kvävgas och återförs tillbaka till atmosfären, vilket minskar kvävebelastningen på vattendragen och havet.

• Vegetationen assimilerar näringsämnen: Växterna på stränder längs med kusten, vattendrag och våtmarker tar upp näringsämnen som kväve och fosfor och omvandlar dem till biomassa.

• Uppbromsat vattenflöde: Förutom att filtrera näringsämnen bidrar strandzonerna till att bromsa vattenflödet, vilket ger mer tid för sediment och partiklar att lagras på land.

Alla dessa mekanismer bidrar till att förbättra vattenkvaliteten både i vattendrag och vid kusten.

Hoten mot strandzoner och deras följder

Trots att strandzonerna är viktiga näringsfällor i kampen mot övergödningen, påverkas de själva negativt av den. Övergödningen leder till att vissa stränder blir igenväxta av snabbväxande växter, som i sin tur tränger undan inhemska arter och minskar den biologiska mångfalden. Habitatförlust och erosion är andra stora problem, särskilt i områden där den ursprungliga vegetationen har försvunnit eller där stränder exploateras för byggande.

När strandzoner förstörs och förlorar sin förmåga att effektivt filtrera näringsämnen rinner dessa i högre grad ut i Östersjön, vilket förvärrar övergödningen. Klimatförändringar kan ytterligare förvärra dessa problem genom att höja havsnivån, förändra nederbördsmönster och öka temperaturen, vilket påverkar strandzonernas ekosystem och deras funktion som naturliga näringsfällor.

Negativa konsekvenser av strandzonernas försämring

• Förlust av biologisk mångfald: Många arter som är beroende av strandzoner för sin överlevnad försvinner när deras livsmiljöer förstörs.

• Minskad filtreringskapacitet: När strandmiljöer försämras minskar deras förmåga att hålla kvar näringsämnen, vilket leder till att mer kväve och fosfor rinner ut i Östersjön.

• Algblomningar och syrebrist: Cyanobakterier, som gynnas av ökade näringsutsläpp, orsakar omfattande algblomningar som bidrar till syrefria bottnar i havet.

Strandskydd och -restaurering som naturbaserade lösningar

Skydd och restaurering av strandzoner fungerar som effektiva naturbaserade lösningar för att hantera övergödning och för att stärka strandekosystemen. Forskning visar att dessa åtgärder inte bara förbättrar vattenkvaliteten utan också kan ge ekonomiska och sociala fördelar genom ekoturism och rekreation. Nedan presenteras några exempel på naturbaserade lösningar på stränder.

Restaurering av våtmarker och skyddszoner

Våtmarker är särskilt effektiva för att fånga upp och lagra näringsämnen och sediment. Att återställa våtmarker nära vattendrag och kustområden kan kraftigt minska näringsläckage och förbättra ekosystemens funktion. Skyddszoner, som består av naturlig vegetation längs vattendrag, minskar ytavrinning och motverkar erosion.

Skydd av marina livsmiljöer

Marina livsmiljöer, som ålgräsängar, tångskogar och musselbankar, spelar också en viktig roll i att stabilisera sediment och minska näringsämnen i vattnet. Dessa undervattensmiljöer stöder dessutom en rik biologisk mångfald och fungerar som viktiga kolsänkor. Genom att skydda viktiga marina livsmiljöer kan deras ekosystemtjänster tas till vara.

Praktiska exempel på strandskydd och -restaurering

I praktiken kan strandskydd innebära att införa restriktioner för byggande och exploatering av känsliga och ekologiskt värdefulla strandmiljöer. Restaureringsprojekt kan också omfatta återplantering av ursprunglig strandvegetation och skapande av nya skyddszoner kring vattendrag och kusten. I både Finland och Sverige har sådana projekt visat sig vara framgångsrika, både för miljön och för att främja rekreation och den lokala ekonomin.

Värna om strandzoner för att skydda havet

Sammanfattningsvis visar forskningen att strandskydd och -restaurering är avgörande för att skydda Östersjön. Genom att investera i naturbaserade lösningar vid strandzoner kan vi minska övergödningen, förbättra havs- och strandekosystem och skapa en mer hållbar framtid.

Källor:

Asmala, E., Carstensen, J., Conley, D. J., Slomp, C. P., Stadmark, J., & Voss, M. (2017). Efficiency of the coastal filter: Nitrogen and phosphorus removal in the Baltic Sea. Limnology and Oceanography, 62(S1), S222–S238.

Edman, M., Almroth-Rosell, E., Eilola, K., & Meier, H. E. M. (2018). Nutrient retention in the Swedish coastal zone. Estuarine, Coastal and Shelf Science, 204, 52–63.

Valkama, P., Usva, K., Saarinen, M., & Lemola, R. (2019). A meta‐analysis on nitrogen retention by buffer zones. Journal of Environmental Quality, 48(3), 414–425.

Wåhlström, I., Almroth-Rosell, E., Edman, M., Olofsson, M., Eilola, K., Fleming, V., Gröger, M., Arneborg, L., & Meier, H. E. M. (2024). Increased nutrient retention and cyanobacterial blooms in a future coastal zone. Estuarine, Coastal and Shelf Science, 301, 108728.

Zhang, W., Pan, S., Sun, L., Wang, X., & Tian, H. (2018). Managing nitrogen and phosphorus in a changing environment to reduce harmful algal blooms. Frontiers in Marine Science, 5, 415.

Taggar