blogg/bernts_blogg
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Vinterisklossar.jpg

Vem är Bernt?

Miljöministrar kommer och går, men Natur och Miljö består. Natur och Miljös verksamhets-ledare Bernt Nordman har följt med den finländska miljö-politiken från paradplats sedan början av 2000-talet. Bernts teser är att beslut skall bygga på korrekt fakta, att de skall motiveras öppet och trovärdigt och att politiken skall vara långsiktig och konsekvent.

Bernts inlägg

Dagen efter ... ännu ett HELCOM-möte

04.10.2013 kl. 09:14

Gröntvätt av jordbruksstöden

27.06.2013 kl. 08:54

Ny bas för miljöarbetet på EU-nivå

20.06.2013 kl. 15:43

Tummen ner för nytobak i jordbruksmiljön

26.04.2013 kl. 08:56

Nio orsaker till att Talvivaara bör stängas

24.04.2013 kl. 14:00

Virkesproduktion på torvmark illa för klimatet

19.04.2013 kl. 12:04

Virkesproduktion på torvmark illa för klimatet

19.04.2013 kl. 12:04
Torvmarkerna och torven har en exeptionellt stor roll i den finländska klimatpolitiken och är därför ett hett miljöpolitiskt tema. Nya forskningsrön visar, att skogsbruk på torvmarker ökar halten av västhusgaser i atmosfären

Sammanlagt finns det knappt 1 miljon hektar skogsbruksmark i Svenskfinland, d.v.s. verksamhetsområdet för Finlands skogscentrals region Kusten. En femtedel av detta är torvmarker. Största delen av dessa finns i Österbotten. Av torvmarkerna i Österbotten är två tredjedelar dikade.

Dikning av torvmarker har genomförts för att öka virkesproduktionen. Dikningen har kraftigt subventionerats med statliga medel och fortsättningsvis är skogscentralens målsättningar att tusentals hektar skall inståndsättningsdikar årligen. Skogsbrukets aktörer brukar argumentera, att dikning är en positiv åtgärd ur klimatsynpunkt, eftersom de växande träden binder koldioxid. Också i senaste nummer av Finlands Natur lyfter Stefan Thölix upp detta i sin kritik mot miljöorganisationernas klimatpolitik.

Vad säger då forskarna om torvmarkernas roll i klimatförändringen? Det finns mer och mer forskning som tyder på att miljöorganisationerna har haft rätt i sin kritik mot torvmarksskogsbruket. På ett seminarium nyligen presenterade Kari Minkkinen från Helsingfors Universitet en hel del bevis för att dikning i själva verket leder till en minskning av det lagrade kolet. Torrläggning av torvmarker leder till att torven bryts ner snabbare än under normala förhållanden. Den här mekanismen är i många fall betydligt starkare än de växande trädens kapacitet att binda kol i virket.

Näringsfattiga torvmarker kan också efter dikningar fungera som kolsänkor, men näringsrika torvmarker som exempelvis grankärr ger upphov till nettoutsläpp av växthusgaser. Det här är dåliga nyheter för det virkesorienterade skogsbruket, som på sistone har börjat vänja sig vid tanken att dikningar av näringsfattiga tallmyrar inte är ekonomiskt lönsamt, men nog hållit hårt fast vid ambitionerna att genom dikningar öka virkesproduktionen i näringsrikare skogstyper på torvmark. I det senaste regionala skogsprogrammet är målsättningen att 3000 hektar skall dikas årligen.

Natur och Miljö har främst kritiserat detta för att dikningarna förändrar den unika torvmarksnaturen, men klimatpolitiken får allt större tyngd i debatten.